Erik Skram

Erik Skram
Född	10 mars 1847 Köpenhamn
Död	21 november 1923 (76 år) Köpenhamn
Begravd	Bispebjergs kyrkogård
Medborgare i	Danmark[1]
Utbildad vid	Metropolitanskolen
Sysselsättning	Journalist, författare, litteraturkritiker
Maka	Amalie Skram (g. 1884–)[2]
Barn	Johanne Skram Knudsen (f. 1889)
Föräldrar	Gustav Skram
Släktingar	Henriette Skram (syskon)
Utmärkelser
Dannebrogordens hederstecken
Redigera Wikidata

Asbjørn Oluf Erik Skram, född den 10 mars 1847 i Köpenhamn, död där den 21 november 1923, var en dansk författare, gift med Amalie Skram, far till Johanne Skram Knudsen.

Skram gick 1864 från skolan som frivillig ut i kriget samt sårades och togs till fånga i striden på Als, blev student 1866, fick titeln löjtnant 1868 samt var stenograf i riksdagen från 1872, kanslist i folketinget 1894-1918 och sekreterare i försvarskommittén 1902–08.

En längre tid var han redaktionssekreterare i "Morgenbladet" och senare litterär och dramaturgisk medarbetare i tidningar och tidskrifter samt medräknades av Georg Brandes bland "det moderne gjennembruds mænd". Skram var 1893–96 ordförande i Studentersamfundet och blev 1912 ordförande i Forfatterforeningen.

Han skrev flera berättelser, Herregaardsbilleder (1877), Gertrude Colbjørnsen (1879; 2:a upplagan 1898), Agnes Vittrup (1897) och Hellen Vige (1898), intressanta, med fin språkkonst utförda skildringar av unga flickor, skådespelet Ungt bal (1895) och samlingen Hinsides grænsen. Erindringer fra Sønderjylland (1888).

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Skram, 1. Erik, 1904–1926.

Noter