Erik Scavenius
| Erik Scavenius | |
.jpg) | |
| Född | 13 juli 1877 Møn, Danmark |
|---|---|
| Död | 29 november 1962[1][2] (85 år) Köpenhamn |
| Medborgare i | Konungariket Danmark |
| Sysselsättning | Diplomat, politiker |
| Befattning | |
| Danmarks utrikesminister regeringen Zahle I (1909–1910) Danmarks utrikesminister regeringen Zahle II (1913–1920) Danmarks utrikesminister regeringen Stauning III, regeringen Buhl I och regeringen Scavenius I (1940–1943) Danmarks statsminister (1942–1943) | |
| Politiskt parti | |
| Radikale Venstre | |
| Maka | Emma Scavenius (g. 1913–1946, skilsmässa)[3] Alice Scavenius (g. 1946–1962, personens död)[3] |
| Föräldrar | Carl Sophus Brønnum Scavenius |
| Utmärkelser | |
| Kommendör med stora korset av Vasaorden (1914)[4] Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden (1919)[5] | |
| Redigera Wikidata | |
Erik Scavenius, född 13 juli 1877 på Møn, död 29 november 1962 i Gentofte, var en dansk politiker och diplomat.
Biografi
Scavenius var dansk statsminister de jure mellan 9 november 1942 och 5 maj 1945, även om hans regering i praktiken avgick den 29 augusti 1943. Han var även utrikesminister 1909–1910, 1913–1920 och 1940–1943, ledamot av landstinget (riksdagens första kammare) 1918–1920 och 1925–1927 samt partiledare för Det Radikale Venstre 1922-1924.
Som diplomat var Scavenius stationerad i Wien, Berlin och Stockholm. Som utrikesminister under första världskriget upprätthöll han neutralitet men med tonvikt på goda relationer till Tyskland då han ansåg att Danmark låg inom tyskt intresseområde och inte kunde försvaras mot en aggression. Efter den tyska ockupationen av Danmark under andra världskriget inträdde Scavenius åter som utrikesminister i juli 1940. Han företrädde en pragmatisk förhandlingspolitik präglad av aktivt samarbete med ockupationsmakten. Han blev statsminister i det spända läget hösten 1942 efter telegramkrisen. Efter en kortare tid av normalisering tvingades hans regering att avgå i augusti 1943 till följd av folkliga proteststrejker och en våg av sabotage mot den tyska ockupationen.
Scavenius hotades efter andra världskriget av riksrätt men försvarade samarbetspolitiken med att han handlat på uppdrag av regering och riksdag och friades från åtal av en parlamentarisk kommission.
Utmärkelser
Kommendör med stora korset av Vasaorden, 1914.[6]
Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden, 1919.[7]
Se även
- Lista över Danmarks statsministrar
- Danmark under andra världskriget
Referenser
Noter
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Erik Scavenius, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Munzinger Personen, Erik Scavenius, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Dansk Biografisk Leksikon, 3. udgave, tredje utgåvan, , Erik_Scavenius.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges statskalender 1925, 1925.[källa från Wikidata]
- ^ Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 49, ISBN 978-951-37-7005-1.[källa från Wikidata]
- ^ Kungl. Vasaorden i Sveriges statskalender 1925
- ^ Matikkala, Antti (2017) (på finska). Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat. Helsingfors: Edita. sid. 49. ISBN 978-951-37-7005-1
Övriga källor
- Erik Scavenius i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 1 juli 2015.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Erik Scavenius.
|
Media som används på denna webbplats
Erik Scavenius (1877-1962) Prime Minister of Denmark 1942-1943
The photo shows Erik Scavenius Prime Minister of Denmark with Dr. Werner Best, German plenipotentiary in Denmark. Image dates from February 6th 1943 when Werner Best was introduced to the Danish crownprince after on Hitlers orders having ignored the Royal House for his first months in Denmark.
Order of the White Rose Grand Cross