Erik Norin

Erik Stefan Norin, född 15 mars 1895 i Karlshamn, Blekinge län, död 16 januari 1982 i Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län^[1] , var en svensk geolog och forskningsresande.

Biografi

Norin ägnade sig 1920-1923 åt geologisk forskning i Kina, först med understöd från Erik Nyströms Institute for Scientific Research i Shanxi, sedan även i samband med professor Johan Gunnar Anderssons verksamhet. Han avlade filosofie licentiatexamen vid Stockholms högskola 1923 och utförde året därpå kvartärgeologiska forskningar i västra Himalaya som ett led i de av professor Gerhard De Geer anordnade geokronologiska undersökningarna av jordens kvartära nedisningsområden. Under åren 1927-1935 tjänstgjorde han som chefsgeolog i Sven Hedins expedition i Centralasien. Han blev filosofie doktor vid Lunds universitet 1937 och var professor i petrografi och mineralogi i Uppsala 1945-1961.

Norin invaldes 1942 i Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund, 1947 i Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala och 1948 som ledamot nummer 950 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Priser och utmärkelser

• 1958 - Björkénska priset^[2]

Bibliografi (i urval)

• Geology of Western Quruq Tagh, Eastern T'ien-Shan (akademisk avhandling, 1937)
• Geologic Reconnaissances in the Chinese T'ien-shan (1941)
• Geological Explorations in Western Tibet (1946)
• Central Asia Atlas. Memoir on Maps, Vol I: Records on Surveys (med N.P. Ambolt, 1967) Vol. 2: Index of Geographical Names (med D.M. Farquhar, G. Jarring, 1967), Vol III: Fasc. 3, The Kansu-Hohsi Corridor and the Suloho-Ochinaho Drainage Regions (med F. Bergman, 1980), Fasc. 1, The Pamirs, K'unlun, Karakoram and Chang T'ang regions (med N. Ambolt, 1982)
• The Relief Chronology of Chenab valley (1926)^[3]

Källor

Tryckta källor

• Sveriges dödbok 1947-2006, (Cd-rom), Sveriges Släktforskarförbund

Webbkällor

• Norin, Erik Stefan i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)
• Norin, Erik S i Vem är det 1977

Noter