Erik Knutsson

Erik
Kung Eriks sigill
Regeringstid31 januari 1208–10 april 1216
(8 år och 70 dagar)
KröningNovember 1210 i Gamla Uppsala
FöreträdareSverker den yngre
EfterträdareJohan Sverkersson
GemålRikissa av Danmark
BarnSofia
Marianne
Ingeborg
Erik
ÄttErikska ätten
FarKnut Eriksson
MorCecilia Johansdotter
FöddOmkring 1180
ReligionRomersk-katolska kyrkan
Död10 april 1216
Näs slott på Visingsö i Vättern
BegravdVarnhems kloster
Porträtt av kung Erik från graven i Varnhems kyrka (1500-talet)

Erik Knutsson, oegentligt även kallad Erik X (under 1200-talet kallades han Erik II),[1] födelseår okänt, död 10 april 1216 i hastig feber på Näs borg på Visingsö, var kung av Sverige 1208–1216. Han är begravd i Varnhems klosterkyrka.

Han är så vitt man vet den förste svenske kung som blev krönt, av ärkebiskop Valerius i Gamla Uppsala år 1210. Det beror på om hans företrädare Sverker den yngre kröntes i Linköping år 1200 eller inte, vilket är osäkert.

Biografi

Kung Erik var son till kung Knut Eriksson av Sverige och dennes till namnet okända hustru. Gift 1210 med Rikissa av Danmark, dotter till Valdemar den store av Danmark och Sofia av Minsk.

År 1205 undkom han från slaget vid Älgarås där hans tre bröder stupade. Vistades därefter tre år hos släktingar i Norge, återkom 1208 och besegrade Sverker den yngre i slaget vid Lena. Erik valdes till kung samma år, men kröningen ägde rum först i november 1210, det vill säga efter slaget vid Gestilren, då Sverker den yngres trupper återigen besegrats och Sverker den yngre själv dödats. Kung Eriks kröning är för övrigt den tidigast kända kröningen i Sverige och den utfördes av biskop Valerius, en tidigare anhängare av kung Sverker den yngre.

Under den tidigare delen av sin regeringstid hade kung Erik en jarl vid namn Folke, som dock dog redan i slaget vid Gestilren. Påven Innocentius III tog 1216 Sverige i beskydd och bekräftade kung Eriks besittningsrätt inte bara till Sverige, utan även till de områden han kunde vinna från hedningarna. Tidigare hade Innocentius III varit på kung Sverker den yngres sida. Brevet avsändes den 4 april 1216 och hann därför inte nå kung Erik innan han dött en knapp vecka senare (10 april).

Mycket lite är känt om kung Eriks regeringstid. I Västgötalagens kungalängd står dock att han var en god årkonung, det vill säga att skördarna var goda under hans regeringstid. Baneret som kung Erik fört i slaget vid Gestilren förvarades hos lagman Eskil i Skara, som 1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande isländske lagsagesmannen Snorre Sturlasson.

Kung Eriks gravkor i Varnhem

Han titulerades Erici D.G. Regis Sverorum omkring 1210.[2]

Familj

Erik Knutsson gifte sig 1210 med Rikissa av Danmark, en dotter till Valdemar den store och Sofia av Minsk.[3]

Tillsammans hade de barnen:

  1. Sofia (död före 24 april 1241), gift med furst Henrik Burwin III av Mecklenburg (död 1277/1278)
  2. Marianne, furstinna av Pommern,[4][5] kallad Mariana och Marina
  3. Ingeborg, gift med Birger jarl.
  4. Erik, postumt kallad Erik den läspe och halte (född 1216 efter faderns död).
  5. Katarina Eriksdotter. Skänningeannalerna säger att Östergötlands lagman Lars Petersson och folkungen Filip Petersson var söner till kung Erik Knutssons dotter Katarina Eriksdotter.

I Karlskrönikan står det att Erik läspe och halte ska ha haft en syster, Märta Bonde, vilket borde innebära att denna också i så fall skulle varit Erik Knutssons dotter. Detta anses av bland andra historikern Dick Harrison vara politisk propaganda för Märtas släkting Karl Knutsson (Bonde), som på så vis skulle blivit släkt med den Erikska ätten, och anses alltså av Harrison troligtvis vara falskt.

Se även

Källor

  1. ^ Sten Carlsson, "Folkungarna - en släktkonfederation", Personhistorisk tidskrift 1953 s 92
  2. ^ Sveriges medeltida personnamn, uppslagsordet "Erik" s. 2 Arkiverad 15 februari 2008 hämtat från the Wayback Machine..
  3. ^ Brenner, S Otto: "Nachkommen Gorms des Alten", sidan 24. Dansk Historisk Haandbogsforlag, 1978
  4. ^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg Litet lexikon över Sveriges regenter Vincent förlag, Boda kyrkby 2004 ISBN 91-87064-43-X s. 16
  5. ^ Wilhelm Karl von Isenburg Stammtafeln zur Geschichte der Europäischen Staaten II Marburg 1965 tabell nr 77

Vidare läsning

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Eric the Survivor of Sweden grave detail 2009.jpg
Sculpted image (16th century) of King Eric (X) the Survivor of Sweden on his grave at Varnhem Church
Place: Axvall, Sweden
Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”
Erik-knutsson.gif
King Erik Magnusson's of Sweden seal
Eric the Survivor of Sweden grave 2009.jpg
Chapel and monument over the grave of King Eric (X) the Survivor of Sweden at Varnhem Church
Place: Axvall, Sweden