Erik Johansson (Vasa)

För andra betydelser, se Erik Johansson.
Erik Johansson (Vasa)
Oljemålning av Erik Johansson (Vasa), utförd av Lorens Pasch d.y. 1782. Oljemålningen går tillbaka på en äldre bild utförd av Eric Utterhielm 1705. Målningen saknar dock helt värde för kännedom om Erik Johanssons utseende, klädedräkten visar snarare ett klädmode som är blandning mellan mitten-slutet av 1500-talet än tidigare, och har förmodligen inte haft någon äldre förlaga. Lorens Pasch d.y. gjorde även en annan oljemålning av Erik Johanssons avhuggna huvud, som går tillbaka på en oljemålning från 1600-talet i Orkesta kyrka, som i sin tur går tillbaka på en skadad helgonmålning från 1400-talet i Orkesta kyrkas valv, som tidigare troddes föreställa Erik Johanssons avhuggna huvud.
Titlar
Utnämnd avkung Hans
Tidsperiod1501–1520
Utnämnd avSten Sture den äldre
Tidsperiod1504–1506
Personfakta
PersonnamnErik Johansson
Född1470
Örbyhus slott, Uppland
Åtalad1490 dråp av stockholmare
Dom/straffFörlikning med Stockholms borgerskap
Död8 november 1520 (50 år)
Stortorget, Stockholm
Dödsorsakavrättad genom halshuggning
Släkt
Frälse- eller adelsättVasaätten
SätesgårdRydboholms slott
FarJohan Kristiernsson (Vasa)
MorBirgitta Gustavsdotter (Sture)
Familj
Make/makaCecilia Månsdotter (Eka)

Vasaättens äldre medeltida vapen innan Gustav Vasa gjorde om vapnet till en kärve

Erik Johansson (Vasa), född 1470 på Örbyhus slott, död 8 november 1520 på Stortorget (avrättad vid Stockholms blodbad), var en svensk riddare och riksråd, främst känd som far till sedermera kung Gustav Vasa.

Biografi

Häradshövding, hövitsman, riddare och kungafader

Erik Johansson var son till Johan Kristiernsson och Birgitta Gustavsdotter och blev som vuxen, i sitt gifte med Cecilia Månsdotter, far till Gustav Eriksson – sedermera svensk kung och riksbyggare, mer känd under namnet Gustav Vasa.

Johansson var häradshövding i Danderyd och Rydbo, åren 1504–05 hövitsman på Kastelholms slott på Åland och ägde dessutom sätesgården Rydboholm i Uppland.

Under stormannaupproret mot morbrodern Sten Sture den äldre år 1497 ska Johansson ha plundrat Fröunda prästgård varför han en tid hotades med bannlysning. När inbördesstriderna ebbat ut var han därpå delaktig i förlikningen mellan Sten Sture och Hans av Danmark och blev vid Hans kröning till svensk kung senhösten 1497 dubbad till riddare.[1]

Stöttar morbror Sten Sture, blir riksråd

År 1501 stödde Johansson sin morbror i ett lyckat uppror mot kung Hans som gjorde Sten Sture till riksföreståndare, varefter Erik blev Svenskt riksråd. Hans jordinnehav ökade ännu mer efter att morbrodern avlidit 1503 och Johansson ärvt alla hans gårdar i Uppland och Sörmland.[1]

Avrättad vid Stockholms blodbad

Enligt flera 1500-talskällor, bland andra Olaus Petri och den lybeckska krönikören Reimar Kock, skall Johansson ha tillhört dem som avrättades vid Stockholms blodbad. Enligt berättelsen ska han ha kommit för sent till kröningsfesten och ovetande om vad som pågick där inne bankade han på dörren och krävde att bli insläppt. Så skedde och sålunda avrättades även han.

Kungafader – med dåligt rykte

Kungafadern Erik Johansson har fått ett mycket dåligt eftermäle. I allmänhet beskrivs han som trätgirig, brutal och med dålig respekt för lagar och regler, trots att han var häradshövding.[1] År 1490 dräpte han en man från Stockholm som gjort intrång på Rydboholms marker, och fick efteråt lova att icke vidare dem låta slå, hamra och hantera som andra oskäliga skogsdjur, ryssar eller dödsfiender.[1] Hans egen systerdotter kallade honom "...en simpel och enfaldig man" och arkivariern och 1500-talshistorikern Rasmus Ludvigsson beskrev honom som "en lustig och snacken herre, så at han genom sitt lustige snack offte kom mongen til löye". Släktforskaren Hans Gillingstam har skrivit att Erik Johansson var "ett ovanligt svagt nummer inom sin lysande ätt."[1]

Det franska sändebudet Charles Dançay rapporterade 1567–73 att Erik Johansson ska ha varit en dåre som rände kring på gatorna, men den uppgiften kan knappast heller tros vara en objektiv sanning. I Stockholms stads tänkeböcker finns dock ett antal brottmål mot honom, han gjorde sig bland annat skyldig till dråp. I övrigt känner man mest till mer sentida nationalistisk historieskrivning.

Barn

Rasmus Ludvigsson anger att Erik fick åtta barn i giftet med Cecila Månsdotter. Av dessa är förutom de mycket välbelagda Gustav och Margareta endast Märta och Emerentia kända från andra källor.[2]

  1. Birgitta.
  2. Gustav (1496–1560), kung av Sverige 1523–1560
  3. Margareta Gift med Joakim Brahe och Johan av Hoya (-1536)
  4. Magnus. Uppgifter om att han skall ha dött 1529 i äldre litteratur kan inte vara riktiga.
  5. Märta, pestdöd 1522 under fångenskap i Blå tornet i Köpenhamn.
  6. Johan.
  7. Emerentia, pestdöd 1522 under fångenskap i Blå tornet i Köpenhamn.
  8. Anna, död ung i Vadstena kloster.

Erik skall också enligt ett brev från Wulf Gyler ha haft en illegitim son, en slottskrivare kallad Mårten munk, som själv kallade sig Knutsson och avrättades för förräderi 1537.[3]

Se även

Källor

Noter

  1. ^ [a b c d e] Larsson, Lars-Olof (2002). Gustav Vasa – landsfader eller tyrann?. Stockholm: Prisma. Libris 8595623. ISBN 91-518-3904-0 
  2. ^ Gillingstam (1952), sid 724-726
  3. ^ Gillingstam (1952), sid 727

Media som används på denna webbplats

ErikJohanssonVasa.JPG
Erik Johansson Vasa
COA-family-sv-Vasa medeltid.png
Författare/Upphovsman: Dan Köhl , Licens: CC BY 3.0
Äldre typ av vapensköld för frälseätten Vasa under medeltiden