Erik Eriksson (kung)

Erik
Kung Eriks sigill
Regeringstid1222/1223–28 eller 29 november 1229
Kröning31 juli 1224 i Strängnäs
FöreträdareJohan Sverkersson
EfterträdareKnut Långe
Regeringstid1234–2 februari 1250
FöreträdareKnut Långe
EfterträdareValdemar Birgersson
GemålKatarina Sunesdotter
ÄttErikska ätten
FarErik Knutsson
MorRikissa av Danmark
Född1216
ReligionRomersk-katolska kyrkan
Död2 februari 1250
BegravdVarnhems kloster

Byst som anses föreställa kung Erik på dopfunten i Vinköls kyrka.

Erik Eriksson (oegentligt kallad Erik XI[a]) senare även kallad Erik läspe och halte, var kung av Sverige. Han föddes 1216 och avled 2 februari 1250. Erik var svensk kung som omyndig åren 1222–1229, och sedan under en andra period från 1234 fram till sin död. Han var den ende kände sonen till kung Erik Knutsson och föddes efter faderns död. Erik Eriksson var också den sista regerande medlemmen av den Erikska ätten.

Vapen

Heraldikern Jesper Wasling anger att Erikska ätten under Erik Erikssons tid för ett vapen som är som Danmarks, tre lejon i stolpe. Färgerna är tvärtemot de danska, gula krönta lejon på blått fält.[2]

Biografi

Kung Erik på gravstenen i Varnhem (från 1600-talet)
Kung Eriks gravkor i Varnhem

Erik, som föddes efter sin fars bortgång, utsågs till kung år 1222, efter den unge Johan Sverkerssons död. Redan år 1216, när Johan Sverkersson valdes, ville påven ha den då nyfödde Erik som svensk monark; svenska stormän och adeln föredrog dock Johan, som vid tidpunkten var 15 år gammal, och därför myndig att fatta egna beslut.

Erik störtades efter slaget vid Olustra år 1229 efter att ha varit omyndig kung i sju år. Sverige hade under den tiden styrts av ett råd, och det var från detta råd som Knut Holmgersson (även kallad Knut Långe) tog makten. År 1234 dog Knut Långe och Erik blev återigen kung. Han regerade sedan oavbrutet fram till sin död, år 1250. Från Eriks tid som regent härstammar det första svenska kungliga vapnet, vilket är känt från 1224. Vapenbilden består av tre krönta leoparder.

Erik var gift med Katarina Sunesdotter av Bjälboätten, dotterdotter till Sverker den yngre. Hans jarlar var först Ulf Fase, och sedan, under de sista åren, Birger Magnusson (Birger jarl), som var gift med Eriks syster, Ingeborg och blev stamfar till den kungliga grenen av Bjälboätten. Erik Eriksson själv dog barnlös och är begravd i Varnhems klosterkyrka.

"Läspe och halte"

Enligt följande citat ur Erikskrönikan var han halt och läspade, vilket lett till att han i senare litteratur kallats Erik läspe och halte.

Erik konunger var nokot swa läsper wid
haltan thz war ok hans sidh
Han storkte gerna skäll ok räth
ok älskade gerna sin eghin äät
han hiolt hwsära ok ädela sidh
ok bondom gaff han godhan friid
A alwora kunne han sik wel forsta
mz torney kunne han ey mykit vmga[3]

Eftermäle

  • En bronsskulptur av Erik Erikssons gemål Katarina Sunesdotter finns invid Hagatorget i Söderköping.[4] Hon hade historisk anknytning till denna stad.
  • Den fiktiva staden Grönköping, som presenteras i Grönköpings Veckoblad, har en staty av Erik Eriksson på torget. Nils Hasselskog gav 1935 ut en Prolog vid avtäckning av Grönköpings grundläggare H. M. Konung Erik XI, Läspe och Halte, skriven av den fiktive skalden Alfred Vestlund.[5] Flera företeelser i staden har senare fått namn efter kungen, bland annat Läspeskolan, ålderdomshemmet Haltero och ishockeyanläggningen Halterinken.
  • I Hjo stadspark stod tidigare en träskulptur föreställande Erik Eriksson. Från och med 2019 står statyn inomhus i Kulturkvarteret i Hjo.[6] Hjo saknar historisk anknytning till Erik Eriksson, och statyn får i stället ses som en referens till det fiktiva Grönköping, beläget mellan Hjo och grannkommunen Skövde.
  • I Sergej Eisensteins sovjetryska film Storm över Ryssland (1938) framställs Erik Eriksson som antagonist till huvudpersonen, folkhjälten Alexander Nevskij (1220––1263).

Antavla

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jedvard
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Erik den helige
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Cecilia
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Knut Eriksson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Björn Haraldsson Järnsida av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kristina Björnsdotter
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
prinsessan Katarina Ingesdotter av Sverige
 
 
 
 
 
 
 
 
Erik Knutsson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
N.N. (okänd man)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
N.N. (okänd man)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
N.N. (okänd kvinna)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
N.N. (okänd kvinna) 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
N.N. (okänd man)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
N.N. (okänd kvinna)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
N.N. (okänd kvinna)
 
 
 
Erik Eriksson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Erik Ejegod
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
hertig Knut Lavard
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Bodil Thrugotsdatter
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Valdemar den store
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
furst Mstislav I av Kiev
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ingeborg av Kiev
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kristina Ingesdotter av Sverige
 
 
 
 
 
 
 
 
Rikissa av Danmark
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Gleb Vseslavitj av Minsk
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Volodar av Minsk (eller Vladimir av Halicz?)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Anastasia Jaropolkova
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sofia av Minsk
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
kung Boleslav III av Polen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
prinsessan Rikissa av Polen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Salome av Berg
 
 
 


Se även

Kommentarer

  1. ^ Han kallade sig själv Erik III, som den tredje kungen av sin ätt med detta namn.[1]

Referenser

Noter

  1. ^ Erik i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
  2. ^ Wasling, Jesper. ”Erikska ätten”. Heraldik och Vapensköldar. Wasling Media. https://waslingmedia.se/tag/erikska/. Läst 4 mars 2021. 
  3. ^ Texten om Erik läspe och halte i Erikskrönikan på Litteraturbanken
  4. ^ Söderköpings kommun: Skulpturer i Söderköping Arkiverad 28 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine., hämtad 22 september 2012.
  5. ^ Nils Hasselskog: Guldregn, poesi av A:lfr-d V:stl-nd. Stockholm: Walström & Widstrand 1935. Också i Litteraturbanken.
  6. ^ Västarvet - Västerötlands museum - Objekt VGM_40649, hämtad 22 september 2012.

Källor

  • Agneta Conradi Mattsson: Riseberga kloster, Birger Brosa & Filipssönerna, Vetenskapliga skrifter utgivna av Örebro läns museum 2, 1998, ISBN 91-85642-24-X
  • Dick Harrison: Jarlens sekel - En berättelse om 1200-talets Sverige, Ordfront, Stockholm, 2002, ISBN 91-7324-999-8

Vidare läsning

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”
Eric Lisper-Halter of Sweden at Vinköl.jpg
1240s baptismal font portrait sculpture of King Eric the Lisper and Halter of Sweden
Place: Vinköl Church, Skara, Sweden
Eric the Lisper & Halter of Sweden grave detail 2009 (2).jpg
Sculpted image (16th century) of King Eric (XI) the Lisper-Halter of Sweden on his grave at Varnhem Church
Place: Axvall, Sweden
Erik-eriksson-laspe.gif
Kung Erik Eriksson läspe och haltes rikssigil
Eric the Lisper & Halter of Sweden grave 2009.jpg
Chapel and monument over the grave of King Eric (XI) the Lisper-Halter of Sweden at Varnhem Church
Place: Axvall, Sweden