Erik Elff
Litografi av Otto Wallgren.
Erik Samuel Elff, född 1718, död i maj 1761, var en svensk läkare, medicine doktor och lärjunge till Carl von Linné. Ogift.
Biografi
Elff var son till kronofogden Erik Elff i Härjedalen. Han blev student 1737 och befann sig under åren 1737 till 1745 på utrikes resor. Han studerade anatomi i Göttingen, kirurgi och förlossning i Paris och Strassbourg. [1]Elff blev ämnessven i Vetenskapsakademien den 16 juli 1747,[2] och försvarade en avhandling under Linné den 6 december 1749.[3] Elff var lärare för barnmorskorna[4] och blev assessor i collegium medicum. 1752 öppnades Serafimerlasarettet med Abraham Bäck som överläkare. Elff efterträdde Bäck 1753 och avgick 1758. Han fortsatte att utbilda elever till hans död 1761.[1]
Källor
- Gustaf Henrik Mellin, red (1840–1849). Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer. Stockholm. Libris 2150865. https://runeberg.org/svestorman/
Noter
- ^ [a b] Hammarin, Lars (2004). På syster Annas tid. Jamtli förlag. sid. 78-79. ISBN 978-91-7948-192-6. Läst 23 september 2024
- ^ Kungl. svenska vetenskapsakademien, Personförteckningar, 1739-1915, utg. af E.W. Dahlgren.ämnessvenner
- ^ Amoenitates Academicae, Haemorrhagiae Uteri Sub Statu Graviditatis
- ^ Kungl. vetenskapsakademiens handlingar, Pehr Osbecks inträdestal 1758
|
Media som används på denna webbplats