Erhard Kroeger

Erhard Kroeger
(c) Bundesarchiv, Bild 183-H27774 / CC-BY-SA 3.0 Erhard Kroeger år 1945.
Oberführer
Född	24 mars 1905 Riga, Ryska imperiet
Död	24 september 1987 (82 år) Tübingen, Baden-Württemberg, Västtyskland
Inträde	23 oktober 1938
Tjänstetid	1938–1945
Befäl	Einsatzkommando 6 inom Einsatzgruppe C
Utmärkelser	Järnkorset av andra klassen SS-Ehrenring

Erhard Kroeger, född 24 mars 1905 i Riga, död 24 september 1987 i Tübingen, var en tysk promoverad jurist och SS-Oberführer. Han var befälhavare för Einsatzkommando 6, en mobil insatsstyrka som under andra världskriget mördade judar, partisaner, bolsjevikiska partikommissarier och andra för Tredje riket misshagliga personer i Ukraina.

Biografi

Efter studentexamen studerade Kroeger rättsvetenskap vid Königsbergs universitet, där han promoverades till juris doktor efter att ha lagt fram avhandlingen Die rechtliche Stellung des Ausländers in Lettland. I Lettland tillhörde Kroeger den tyskfolkliga rörelsen, vars ledare han blev.^[1] År 1938 flyttade Kroeger till Berlin, där han upptogs i SS och anställdes vid Volksdeutsche Mittelstelle, en organisation som ombesörjde folktyskarnas välfärd. I juli 1940 blev Kroeger ledamot av den tyska riksdagen som representant för Wartheland, den västliga delen av Polen som hade inlemmats i tyska riket 1939.

Operation Barbarossa

(c) Bundesarchiv, Bild 183-H27774 / CC-BY-SA 3.0

Erhard Kroeger (andre från höger) i samtal med Andrej Vlasov, Georgij Žilenkov och Joseph Goebbels den 28 februari 1945.

Den 22 juni 1941 anföll Tyskland sin tidigare bundsförvant Sovjetunionen och inledde Operation Barbarossa. I kölvattnet på de avancerande tyska arméerna följde Einsatzgruppen, mobila insatsgrupper med uppdrag att mörda judar, partisaner, politiska kommissarier (så kallade politruker) och andra personer som ansågs hota Tredje rikets säkerhet. Kroeger var från juni till november 1941 chef för Einsatzkommando 6, som opererade i Ukraina.^[2][3] Kroegers enhet följde Armégrupp Süd och förövade under hans ledarskap massakrer i Zolotjiv, Proskurov, Vinnytsja, Novoukrajinka, Kryvyj Rih, Dnipropetrovsk, Zaporizjzja och Nikopol.^[4]

I november 1944 inrättades Ryska befrielsearmén (Russkaja osvoboditelnaja armija, ROA) under den före detta sovjetiske generallöjtnanten Andrej Vlasov och Kroeger utsågs då till förbindelseofficer mellan Reichsführer-SS Heinrich Himmler och ROA:s stab.

Efter andra världskriget

Efter andra världskrigets slut gick Kroeger under jorden under falskt namn. Det dröjde till 1965, innan han greps i den schweiziska kantonen Zürich och utlämnades till Västtyskland. Landgericht Tübingen dömde honom i juli 1969 till fängelse i tre år och fyra månader.^[2][5]

Skrifter

• Die rechtliche Stellung des Ausländers in Lettland (1927)
• Zur Mentalität des baltischen Studenten (publicerad i Baltische Monatsschrift 1928)
• Volksdeutsche Heimkehr (1940, med Hans Krieg)
• Der Auszug aus der alten Heimat. Die Umsiedlung der Baltendeutschen (1967)

Befordringshistorik

Referenser

Noter

Webbkällor

• ”Erhard Kroeger” (på italienska). olokaustos.org. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2013. https://www.webcitation.org/6KK33VEjK?url=http://www.olokaustos.org/bionazi/leaders/kroger.htm. Läst 12 oktober 2013. 

Tryckta källor

• Browning, Christopher R.; Matthäus, Jürgen (2004) (på engelska). The Origins of the Final Solution: The Evolution of Nazi Jewish Policy, September 1939 - March 1942. London: Heinemann. ISBN 0-434-01227-0 
• Ingrao, Christian (2013) (på engelska). Believe and Destroy: The Intellectuals in the SS War Machine. Oxford: Polity Press. ISBN 978-0-7456-6026-4 
• Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8