Epsilon Tucanae
| Epsilon Tucanae (ε) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Tukanen |
| Rektascension | 23t 59m 54,97761s[1] |
| Deklination | -65° 34′ 37,6804″[1] |
| Skenbar magnitud () | +4,50[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | B8 V[3] eller B9 IV [4] |
| U–B | -0,28[2] |
| B–V | -0,08[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | 8,8 ± 2,8[5] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +47,93[1] mas/år Dek.: -22,95[1] mas/år |
| Parallax () | 8,74 ± 0,18[1] |
| Avstånd | 373 ± 8 lå (114 ± 2 pc) |
| Absolut magnitud () | -0,80[6] |
| Detaljer | |
| Massa | 4,00 ± 0,20[3] M☉ |
| Radie | 3,82[7] R☉ |
| Luminositet | 280,37[7] L☉ |
| Temperatur | 13 000 ± 500[3] K |
| Vinkelhastighet | 300 ± 20[3] km/s |
| Ålder | 123[3] miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| ε Tuc, CPD-66° 3819, FK5 903, HD 224686, HIP 118322, HR 9076, SAO 255619 [8] | |
Epsilon Tucanae (ε Tuc, förkortat Epsilon Tuc, ε Tuc) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam stjärna[9] belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Tukanen. Den har en skenbar magnitud på 4,50[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 8,7[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 373 ljusår (ca 114 parsek) från solen.
Egenskaper
Epsilon Tucanae är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass B9 V[3]. Hiltner, Garrison och Schild (1969) noterade den dock med en klassificering av B9 IV, [4] vilket tyder på att den kan vara en mer utvecklad underjättestjärna. Den har en massa som är ca 4[3] gånger större än solens massa, en radie som är ca 3,8[7] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 280[7] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 13 000[3] K.
Epsilon Tucanae är en snabbt roterande Be-stjärna som uppskattas till att ha uppnått 78 procent av sin tid inom huvudserien.[10] Dess projicerade rotationshastighet är 300 km/s,[3] vilket ger den en något tillplattad form med en ekvatorialradie som är uppskattad till att vara 36 procent större än polarradien.[11] Den har ett svagt magnetfält med en styrka på 74 ± 24 G.[12]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d] Johnson, H. L.; et al. (1966), "UBVRIJKL photometry of the bright stars", Communications of the Lunar and Planetary Laboratory, 4 (99), Bibcode:1966CoLPL...4...99J.
- ^ [a b c d e f g h i] Levenhagen, R. S.; Leister, N. V. (2006), "Spectroscopic Analysis of Southern B and Be Stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 371: 252–62, arXiv:astro-ph/0606149, Bibcode:2006MNRAS.371..252L, doi:10.1111/j.1365-2966.2006.10655.x.
- ^ [a b] Hiltner, W. A.; et al. (July 1969), "MK Spectral Types for Bright Southern OB Stars", Astrophysical Journal, 157: 313, Bibcode:1969ApJ...157..313H, doi:10.1086/150069.
- ^ Gontcharov, G. A. (November 2006), "Pulkovo Compilation of Radial Velocities for 35495 Hipparcos stars in a common system", Astronomy Letters, 32 (11): 759–771, arXiv:1606.08053, Bibcode:2006AstL...32..759G, doi:10.1134/S1063773706110065.
- ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- ^ [a b c d] https://www.universeguide.com/star/epsilontucanae. Hämtad 2018-10-18.
- ^ "eps Tuc -- Be Star", SIMBAD Astronomical Database, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2017-04-22.
- ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
- ^ Zorec, J.; et al. (October 2005), "On the evolutionary status of Be stars. I. Field Be stars near the Sun", Astronomy and Astrophysics, 441 (1): 235–248, arXiv:astro-ph/0509119, Bibcode:2005A&A...441..235Z, doi:10.1051/0004-6361:20053051.
- ^ Belle, G. T. (2012), "Interferometric observations of rapidly rotating stars", The Astronomy and Astrophysics Review, 20: 51, arXiv:1204.2572, Bibcode:2012A&ARv..20...51V, doi:10.1007/s00159-012-0051-2.
- ^ Hubrig, S.; et al. (July 2009), "Magnetic survey of emission line B-type stars with FORS 1 at the VLT", Astronomische Nachrichten, 330 (7): 708, arXiv:0907.0882, Bibcode:2009AN....330..708H, doi:10.1002/asna.200911236.
Externa länkar
| |||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Tucana chart
