Epsilon Scorpii

Dschubba (ε)
Scorpius constellation map.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSkorpionen
Rektascension16t 50m 09, 8s[1]
Deklination-34° 17′ 36″[1]
Skenbar magnitud ()2,310[2] (2,24 - 2,35)[3])
Stjärntyp
SpektraltypK1 III[4]
U–B+1,147[2]
B–V+1,150[2]
VariabeltypMisstänkt [3]
Astrometri
Radialhastighet ()-2,5[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -614,85[1] mas/år
Dek.: -255,98[1] mas/år
Parallax ()51,19 ± 0,22[1] mas
Avstånd63,7 ± 0,3  (19,54 ± 0,08 pc)
Absolut magnitud ()0,78 ± 0,04[6]
Detaljer
Radie12,6[7] R
Temperatur4 560[8] K
Metallicitet-0,17[8]
Vinkelhastighet2,6 ± 0,5[9]
Andra beteckningar
Wei, 26 Scorpii, CD- 34 11285, FK5 628, GCTP 3823,00, Gl 639,1, HD 151680, HIP 82396, HR 6241, LHS 3244, SAO 208078.[10]

Epsilon Scorpii (ε Scorpii, förkortat Epsilon Sco, ε Sco), som är stjärnans Bayerbeteckning, är en stjärna belägen i mitten av stjärnbilden Skorpionen. Den har en skenbar magnitud på ungefär 2,3[2] vilket gör den till den femte ljusaste medlemmen i stjärnbilden och är tillräckligt ljusstark för att kunna ses med blotta ögat. Baserat på parallaxmätningar under Hipparcosuppdraget befinner den sig på ett avstånd av ca 63,7 ljusår (19,5 parsek)[1] från solen.

Nomenklatur

Patrick Moore presenterade namnet Wei för ε Scorpii, men det verkar vara en feltolkning.[11] Wěi (尾), som betyder svansen, var ursprungligen namnet på en kinesisk asterism eller Xiù bestående av stjärnorna ε, μ 1 - 2, ζ 1 - 2, η, θ, ι, κ, υ och λ Scorpii.[12]

Egenskaper

ε Scorpii tillhör spektralklass K1 III,[4] vilket tyder på att den har förbrukat vätet i dess kärna och utvecklats till en jättestjärna. Interferometrimätning av vinkeldiametern hos ε Scorpii visar, efter korrigering för randfördunkling, 5,99 ± 0,06 mas,[13] som vid dess uppskattade avstånd motsvarar en fysisk radie av nästan 13 gånger solens radie.[7]

Den genererar för närvarande energi genom kärnfusion av helium i sin kärna, som, med tanke på stjärnans sammansättning, placerar den längs en evolutionär gren betecknad som den röda klumpen.[14] Stjärnans yttre atmosfär har en effektiv temperatur på 4 560 K,[8] vilken ger den orangefärgade färgen som karakteriserar en kall stjärna av typ K.

ε Scorpii klassificeras som en misstänkt variabel stjärna,[3] även om en studie av Hipparcos fotometri visade en variation av högst 0,01-0,02 magnitud.[14] Den är en källa för röntgenstrålning med en intensitet på (1,5-1,6)×1020 W.[6][15]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

  1. ^ [a b c d e f] an Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, Bibcode:2007A&A...474..653V, arXiv:0708.1752 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361:20078357
  2. ^ [a b c d] Gutierrez-Moreno, Adelina; Moreno, Hugo (June 1968), "A photometric investigation of the Scorpio-Centaurus association", Astrophysical Journal Supplement, 15: 459, Bibcode:1968ApJS...15..459G, doi:10.1086/190168
  3. ^ [a b c] Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007–2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/gcvs. Originally published in: 2009yCat....102025S. 1: 02025. Bibcode:2009yCat....102025S.
  4. ^ [a b] Gray, R. O.; et al. (July 2006), "Contributions to the Nearby Stars (NStars) Project: spectroscopy of stars earlier than M0 within 40 pc-The Southern Sample", The Astronomical Journal, 132 (1): 161–170, Bibcode:2006AJ....132..161G, arXiv:astro-ph/0603770 Freely accessible, doi:10.1086/504637
  5. ^ Wielen, R.; et al. (1999), Sixth Catalogue of Fundamental Stars (FK6). Part I. Basic fundamental stars with direct solutions (35), Astronomisches Rechen-Institut Heidelberg, Bibcode:1999VeARI..35....1W
  6. ^ [a b] Schroeder, K.-P.; Huensch, M.; Schmitt, J. H. M. M. (July 1988), "X-ray activity and evolutionary status of late-type giants", Astronomy and Astrophysics, 335: 591–595, Bibcode:1998A&A...335..591S
  7. ^ [a b] Lang, Kenneth R. (2006), Astrophysical formulae, Astronomy and astrophysics library, 1 (3rd ed.), Birkhäuser, ISBN 3-540-29692-1. The radius (R*) is given by::
  8. ^ [a b c] McWilliam, Andrew (December 1990), "High-resolution spectroscopic survey of 671 GK giants", Astrophysical Journal Supplement Series, 74: 1075–1128, Bibcode:1990ApJS...74.1075M, doi:10.1086/191527
  9. ^ Carney, Bruce W.; et al. (March 2008), "Rotation and Macroturbulence in Metal-Poor Field Red Giant and Red Horizontal Branch Stars", The Astronomical Journal, 135 (3): 892–906, Bibcode:2008AJ....135..892C, arXiv:0711.4984 Freely accessible, doi:10.1088/0004-6256/135/3/892
  10. ^ "eps Sco -- Variable Star", SIMBAD Astronomical Object Database, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2012-02-23
  11. ^ Moore, P. (1983), The Guinness Book of Astronomy: Facts (2nd ed.), Middlesex, UK: Guinness Superlatives Limited, p. 242
  12. ^ Ridpath, Ian, Star Tales.
  13. ^ Richichi, A.; Percheron, I.; Khristoforova, M. (February 2005), "CHARM2: An updated Catalog of High Angular Resolution Measurements", Astronomy and Astrophysics, 431: 773–777, Bibcode:2005A&A...431..773R, doi:10.1051/0004-6361:20042039
  14. ^ [a b] Adelman, Saul J. (2001), "On the Photometric Variability of Red Clump Giants", Baltic Astronomy, 10: 593–597, Bibcode:2001BaltA..10..593A
  15. ^ Gondoin, P. (December 1999), "Evolution of X-ray activity and rotation on G-K giants", Astronomy and Astrophysics, 352: 217–227, Bibcode:1999A&A...352..217G

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Scorpius constellation map.svg
Författare/Upphovsman: , Licens: CC BY-SA 3.0
Scorpius constellation map
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.