Epitafium
%2c_kyrkoherde_i_Leksand_ca_1618-1664%2c_och_hans_hustru_Margareta_Hansdotter_S%c3%a4broensis%2c_%27Stormor_i_Dalom%27%2c_(1594-1657).JPG)
Epitafium, plural epitafier, latin epitaphium, av grekiska epitaphios ’hörande till grav’, bildat av epi ’till’ och taphos ’grav’, är en med inskrift försedd minnestavla över en död person. Epitafiet kan vara uppsatt i eller utanför en kyrka. Epitafier placeras normalt inte i anslutning till någon grav och tjänar alltså ett annat syfte än till exempel en gravsten.
Historik
Epitafier förekommer i romersk-katolska länder sedan 1300-talet. På ett epitafium framhävs vanligen den döde som en god kristen, ofta bedjande inför Kristus tillsammans med sina anhöriga. I de protestantiska länderna blev epitafier vanliga under 1500- och 1600-talen. De gavs ofta en rik arkitektonisk gestaltning, besläktad med samtida predikstolar och altaruppsatser. Epitafier kan vara av trä, sten eller metall och upptar ofta en andaktsbild samt en målad framställning av den döde och hans familj. Tavlans inskrift kan, förutom data om den avlidne, utgöras av bibelspråk, sentenser eller versifierat epigram. Under antiken avsågs med epitafium en gravinskrift, oftast ett epigram.
Under renässansen och barocken kunde epitafierna vara mycket påkostade och rikt utsmyckade.
Epitafier ska inte blandas samman med s.k. huvudbaner. Dessa bars i begravningståget och hängdes därefter upp i kyrkan. Ett epitafium, vilket innehöll gravskrift över den döde, placerades efter begravningen i kyrkan, men medfördes aldrig i själva processionen[1].
Bilder
Ritning av epitafium i Storkyrkan över Carl Wattrang skapat av Jean Eric Rehn.
Epitafium för riddare Fuchs von Kanneberg i Gundelsheim, Tyskland.
Epitafium från Heliga Kors kyrka i Ronneby.
Se även
Referenser
- Kyrkor i Göteborg / materialet är ett urval av församlingarnas förslag, sammanställt av Bodil Pettersson. Göteborg: Svenska kyrkan i Göteborg. 2007. sid. 18. Libris 16817773
- Nationalencyklopedin, band 5, sid. 554, 1991.
- Håkan Zetterquist, Släktvapen och epitafier i S:ta Ragnhilds kyrka, Södertälje, Strängnäs stiftshistoriska sällskap, Strängnäs, 2011
Noter
- ^ Sigurd Wallin: Kyrkoinredning för herremän: Om barocktidens begravningsvapen i Södermanland, Skoglunds bokförlag (1948)
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Grilli Ada, Licens: CC BY-SA 3.0
G.C. Beltrami, cover facsimile edition in 4 volumes (english and italian) - Leading Edizioni
Författare/Upphovsman: p.schmelzle, Licens: CC BY-SA 2.5
Schmuckvolles Epitaph für Balthasar Fuchs von Kannenberg an der Stadtkirche St. Nikolaus in Gundelsheim
Författare/Upphovsman: Carl David Gyllenborg / Jean Eric Rehn, Licens: CC0
Ritning över ett epitafium i Storkyrkan, vars inskription säger:
"Epitaphium efter Lagman Wattrangh uppsatt af des Arfvingar uti St. Nicolai eller Stor Kyrkan i Stockholm år 1753."
Med detta menas Carl Wattrang (1689-1749).
Epitafiet skapades av Jean Eric Rehn, och denna laverade pennteckning ritades av Carl David Gyllenborg i september 1793.Författare/Upphovsman: Svensk genealogisk fotografering, Licens: CC BY-SA 3.0
Epitafium i Leksands kyrka över Uno Troili Troilus (1586-1664), kyrkoherde i Leksand ca 1618-1664, och hans hustru Margareta Hansdotter Säbroensis, 'Stormor i Dalom', (1594-1657)
Heliga kors kyrka i Ronneby - Epitafium från 1651 med tetragrammet JHWH i den runda solsymbolen