Epidot

Epidot
Grupp	Epidot supergrupp; epidotgruppen
Strunz klassificering	9.BG.05a
Kemisk formel	Ca2Al2Fe3+[Si2O7][SiO4]O(OH)
Färg	Pistagegrön, gulgrön, grönsvart
Kristallstruktur	Monoklina - prismatiskt
Tvillingbildning	På [100]
Spaltning	Bra på längden {001}
Brott	Platt regelbunden till ojämn
Hårdhet (Mohs)	6–7
Glans	Glas- till hartsglans
Ljusbrytning	nα=1,715–1,751 nβ=1,725–1,784 nγ=1,734–1,797[1]
Dubbelbrytning	δ=0,019–0,046
Optisk karaktär	Biaxial negativ
Dispersion	r > v BG=0,030
Pleokroism	Stark, X=färglös, blekgul, blekgrön; Y= gröngul; Z=gulaktigt grön; Y=b
Transparens	Transparent till nästan ogenomskinlig
Streckfärg	gråvit
Specifik vikt	3,38–3,649

Epidot är ett vanligtvis gulgrönt hydroxidsilikatmineral innehållande kalcium, aluminium och järn med den kemiska folmeln Ca₂Al₂Fe³⁺[Si₂O₇][SiO₄]O(OH). En alternativ benämning av mineralet är pistacit i synnerhet för en järnrik, pistaschgrön variant.^[2] Epidot bildar en serie med clinozoisit Ca₂Al₃[Si₂O₇][SiO₄]O(OH)^[3]

Egenskaper

Epidot är format som monosymmetriska kristaller eller som aggregat i pseudomorfoser efter fältspater, augit, hornblände, biotit, granater och så vidare. Kristallerna är ofta utdragna efter symmetriaxeln (= på tvärs). Genomgångsytorna är starkt glänsande och färgen pistaschgrön, grågrön eller svartgrön. Det förekommer också en röd varietet som kallas thulit.

Förekomst

Epidot förekommer som kristaller i gångar och sprickfyllnader i metamorferade granit-, gabbro- och diabasbergarter samt såsom omvandlingsprodukter i de så kallade grönstenarna. Järnskarn innehåller ofta epidot.

Viktiga fyndplatser för genomskinliga kristaller är Sulzbachtal i Salzburg, Minas Gerais i Brasilien, Rabun County i Nordamerika. I Sverige förekommer epidot i de flesta gruvfälten, såsom Gällivare, Långban, Persberg, Norberg etc, samt i Arendal i Norge (s.k. arendalit).^[4]

Användning

Epidot kan slipas till smycken och mineralet kallas då pistacit. Den perfekta spaltningen efter [100] är en utmaning.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Epidot, 1904–1926.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.