Entartete Kunst

Denna artikel behandlar begreppet Entartete Kunst. För den utställning som hölls i München 1937, se Entartete Kunst (utställning).
Käthe Kollwitz: Selbstbildnis / Självporträtt (1924), litografi, 29 x 22,8 cm, blad 3 ur en samlingsportfolio, beslagtagen i augusti 1937 på Städtische Galerie i Nürnberg. Bladets proveniens efter 1938 är "okänd". Men ett exemplar finns idag på British Museum.

Entartete Kunst (tyska för "urartad konst")[1] var ett begrepp propagandaministeriet i Nazityskland använde om bildkonst som på något sätt avvek från nazistiska ideal vad gäller ras, politik och estetik. Den förbjöds, i likhet med musik som avvek på samma vis och som kallades "entartete Musik".

Begreppet Entartete Kunst

Det finns många exempel på hur viktig den estetiska aspekten av ett konstverk var för bedömningen. Den tyske konstnären Emil Nolde hade rätt politisk färg som medlem av nazistpartiet och han kunde styrka ett arierbevis men var ändå inte skyddad mot en statlig konfiskering av sina verk eller mot ett yrkesförbud – på grund av sin stil.[2] Men Entartete Kunst var inte bara en fråga om estetik. Det fanns även politiska kriterier bakom den statliga bedömningen. Käthe Kollwitz arbeten kunde rent estetiskt passera, men hennes verk beslagtogs på grund av deras motiv. Hon stödde inte heller offentligt den nazistiska maktapparaten, och blev därmed uppsagd från sin tjänst som professor vid en statlig konstakademi. Georg Schrimpf hade en kort period varit medlem i Tysklands kommunistiska parti strax efter första världskriget, vilket räckte för en bedömning som urartad konstnär 20 år senare. Utöver dessa estetiska och politiska bedömningsgrunder fanns även en rasistisk. Det räckte med exempelvis en judisk bakgrund för att diskvalificeras som konstnär. Lotte Laserstein arbetade i en avbildande tradition utan någon modernistisk lek med färger eller former och utan några politiska avsikter, men tilläts inte att bli medlem i den nybildade och allenarådande riksorganisationen för konstnärer efter maktövertagandet 1933. Hon förbjöds att utöva sitt yrke och fick inte ställa ut sina verk av rasistiska skäl.

Exempel på åtgärder mot "urartad konst"

Brev till Emil Nolde från Adolf Ziegler, chef för Reichskammer der bildenden Künste. Det är daterat 23 augusti 1941 och förklarar i korthet varför konstnären utesluts ur riksorganisationen för konstnärer och förbjuds att verka som konstnär. Det har gått åtta år sedan villkoren för tyska konstnärer tillkännagavs, 1052 verk bara av Nolde har beslagtagits, några ställdes rentav ut som exempel på oacceptabel konst, ändå framhärdar konstnären och vägrar följa givna riktlinjer.

Till åtgärderna mot entartete Kunst hörde bland annat yrkesförbud utfärdat av det konstpolitiskt likriktande organet Reichskammer der bildenden Künste som var en särskild avdelning för just bildkonst inom Reichskulturkammer. Estetiskt sett gällde yrkesförbudet konstnärer som verkade inom konstriktningar vilka brukar beskrivas som modernistiska eller avantgardistiska. Förbudet infördes direkt efter det nazistiska maktövertagandet 1933 och kunde även drabba museipersonal av politiska skäl eller för att de inte kunde uppvisa arierbevis på sin härkomst eller för att de var ansvariga för inköp av modern konst. Av liknande skäl kunde högskolelärare som undervisade i ämnet drabbas.

Framstående konstnärer som inte tilltalade den nationalsocialistiska ledningen uppmanades att utträda ur konstakademin i Berlin som då hette Preußische Akademie der Künste. Till dessa hörde bland andra Max Liebermann, Ernst Barlach, Ernst Ludwig Kirchner, Karl Schmidt-Rottluff och Otto Dix. Verk av dem och många andra återfanns på drygt 40 särskilt arrangerade utställningar runt om i landet från 1933 och framåt, exempelvis kallade "Entartete Kunst", "Der ewige Jude" eller "Kulturbolschewistische Bilder", arrangemang som kulminerade med vandringsutställningen Entartete "Kunst" (1937–1941).

I Berlin stängde myndigheterna den 30 oktober 1936 Galerie der Lebenden, avdelningen för modern konst i Kronprinzenpalais. Här fanns sedan 1919 till exempel Wilhelm Lehmbrucks skulptur Stora knäböjande (1911) och Franz Marcs oljemålning De blå hästarnas torn (1913). Båda dessa verk medtogs året efter på Entartete "Kunst"-utställningen. En systematisk utrensning av modernistisk konst, av politiska motståndares konst och av – som det ansågs – biologiskt urartade konstnärers verk ägde rum på offentliga platser och museer över hela landet under flera år från och med juli 1937. Den 2 mars 1938 beslagtogs till exempel ett självporträtt från 1888 av den oskolade eller självlärde Vincent van Gogh ur den bayerska statens konstsamlingar i München.[3] Uppåt 20 000 verk av tusentals konstnärer beräknas ha beslagtagits sammanlagt.

Den avsiktligt nedsättande utställningen Entartete "Kunst" öppnade i München den 19 juli 1937 av riksministern för allmänhetens upplysning och propaganda Joseph Goebbels tillsammans med presidenten för Reichskulturkammers bildkonstavdelning Adolf Ziegler. 650 representativa konstverk från 32 museer ställdes ut under hösten. Därefter gjordes den om till en vandringsutställning runt riket. Vissa konstverk byttes undan för undan ut efter behov. Andra "försvann" längs vägen, som Max Beckmanns livliga strandmålning Der Strand (Am Lido) (1927) efter visningen i Frankfurt am Main 1939.[4]

Vad skulle man då göra med all "konst" som inte hade någon plats i Tyska riket? Regeringen beslöt i augusti 1938 att avyttra så många verk som möjligt till utlandet. "Edvard Munchs tyske museums malerier" hette exempelvis en auktion som förrättades i Oslo genom Kunsthandel Harald Holst Halvorsen den 23 januari 1939. Allt som fanns av Edvard Munch på tyska museer, 22 målningar och 61 grafiska blad, såldes till högstbjudande. "Målningar och skulpturer av moderna mästare från tyska museer" var namnet på en annan auktion som hölls den 30 juni 1939 genom Galerie Fischer i schweiziska Luzern. Ett urval med 125 verk av 39 konstnärer bjöds ut, däribland Marc Chagalls Det blå huset (1920), George Groszs Metropolis (1916-17) och Paula Modersohn-Beckers Självporträtt med bärnstenshalsband (1906).[5]

Andra verk var till försäljning på provision, med pris i utländsk valuta, hos fyra utvalda tyska konsthandlare, Karl Buchholz i Berlin, Ferdinand Möller i Berlin, Bernhard A. Böhmer i Güstrow och Hildebrand Gurlitt i Hamburg.[6] Dessa hade anlitats för att värdera all beslagtagen konst och för att sälja den direkt till utländska privatpersoner och institutioner. Så småningom fick de även förköpsrätt för egen del. I utbyte mot målningen Gewitterlandschaft av den tyska senromantikens målare Ernst Ferdinand Oehme förvärvade exempelvis Galerie Ferdinand Möller 1941 nio oljemålningar av Ernst Ludwig Kirchner ur det statliga lagret på Schloss Schönhausen. Deras sammanlagda värde var då uppskattat till drygt 1000 riksmark.[7] Utöver de fyra nämnda konsthandlarna var ytterligare en person inblandad i hanteringen, nämligen konstsamlaren Emanuel Fohn som var bosatt i Rom och som fick tillåtelse att byta till sig många konstverk direkt ur statliga lager.

Många konfiskerade konstverk såldes eller utauktionerades till utlandet, medan andra byttes mot "äldre mästares" verk, "försvann" eller "utplånades". Den 20 mars 1939 genomförde brandkåren, på uppdrag av regeringen, en brandövning på gården till Berlins huvudbrandstation på Lindenstrasse 40-41 i Kreuzberg. 5000 målningar, skulpturer, teckningar, akvareller och grafiska blad brändes upp. En handling som starkt påminner om hur författares verk hade bränts redan 1933 på Opernplatz vid ett stort offentligt bokbål som samlade 40 000 människor. I stället för beteckningen entartete Literatur hette det då "otysk litteratur".

Exempel på konstriktningar klassade som entartete

Exempel på konstnärer klassade som entartete

Konstnärer som visades på olika Entartete Kunst-utställningar (1933–1941) är inte listade här utan i artikeln om dessa utställningar. Här är i stället exempel på konstnärer vilkas verk enbart beslagtogs på tyska museer utan att ställas ut. De finns alla med i Freie Universität Berlins upprättade beslagsinventarium online (se källor). Där är 1 476 konstnärer med (år 2022) tillsammans med uppgifter om var och när deras verk beslagtogs och om vad som är känt om verkens vidare öden. Där finns många utländska konstnärer och bland dem svenskarna Nils Dardel, Viking Eggeling och Isaac Grünewald. Om konstnärerna levde och om de bodde i Nazityskland fick de också yrkes- och utställningsförbud av propagandaministeriets konstpolitiska organ Reichskammer der bildenden Künste.

Exempel på konstverk som beslagtogs

Måtten är angivna i cm. Höjd föregår bredd.

Målningar

Grafiska blad och teckningar

Skulpturer

Entartete Musik

Parallellt med att ordet entartet eller urartad tillämpades på bildkonsten lanserade propagandaministeriet också termen entartete Musik. Främst avsågs då modern konstmusik men även jazz och swing. Som en uppföljning till konstutställningen i München 1937 anordnades en motsvarande utställning om urartad musik i Düsseldorfs Museum Kunstpalast 24 maj 1938.[8]

Ett lexikon över "judar inom musiken" utgavs 1940 på uppdrag av nazistpartiets styrelse. Musiker, musikvetare, librettister, regissörer, musikförläggare och andra som hade med musik att göra var där förtecknade. Där fanns även en lista med titlar på "judiska" verk som inte fick lov att framföras. Boken utkom i fem bearbetade upplagor fram till 1943. Redaktionen eller Sonderstab Musik lydde under Einsatzstab Reichsleiter Rosenberg.[9]

Musiker som stämplades som "urartade" (urval)

Nazisterna godtog inte heller 1800-talstonsättare som Felix Mendelssohn-Bartoldy och Giacomo Meyerbeer av rasistiska skäl.

Se även

Referenser

Källor

Noter

  1. ^ ”entartete Kunst”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/entartete-kunst. Läst 25 februari 2019. 
  2. ^ Dick Harrison. ”Hitlers kulturpolitik fick konstnärlig nivå att störtdyka”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/a/qPLE9m/hitlers-kulturpolitik-fick-konstnarlig-niva-att-stortdyka. Läst 21 maj 2024. 
  3. ^ Se FUB:s beslagsinventarium.
  4. ^ Om Max Beckmanns målning Der Strand (Am Lido) och utställningen Entartete Kunst i Frankfurt am Main (tyska)
  5. ^ Auktionskatalogens omslag och och titelblad i faksimil, samt en del avbildningar ur katalogen i pdf-format tillsammans med presentationer av varje verk. (dig.ub.uni-heidelberg.de) (tyska)
  6. ^ Degenerate Art på Philadelphia Museum of Arts webbplats
  7. ^ Se FUBs beslagsinventarium. Kirchners målningar är Akte im Strandwald (1912) med ett uppskattat värde av 175 riksmark, Ins Meer Schreitende (1912), 150 r.m., Gut Staberhof, Fehmarn I (1913), 150 r.m., Weiblicher Akt im Grünen (1914), saknar uppgift om uppskattat värde, Botho Graef und Freund (1914), 125 r.m., Bildnis Oskar Schlemmer (1914), 75 r.m., Selbstbildnis als Soldat (1915), 100 r.m., Knabe mit Vogel (1918), 100 r.m., och Landschaft mit blauen Felsen und Wasserfall (1919), 125 r.m.
  8. ^ Entartete Musik in Düsseldorf 1938 (archive.org) (tyska)
  9. ^ Se de:Lexikon der Juden in der Musik.

Vidare läsning

  • Bo Cavefors: Wilhelm II och Hitler som konstpedagoger: Entartete Kunst. Ingår i: Paletten 1987:4, s 28-32. ISSN 0031-0352
  • Uwe Fleckner (red.): Angriff auf die Avantgarde. Kunst und Kunstpolitik im Nationalsozialismus (Berlin, 2007)
  • Ingemar Karlsson / Arne Ruth: Samhället som teater : estetik och politik i Tredje riket (LiberFörlag, Stockholm, 1983) ISBN 91-38-03020-9
  • Bengt Lärkner: Den förhatliga modernismen : reflexioner kring Entartete Kunst, konstbolsjevism och dysmorfism. Ingår i: Konst och bildning [red: Jan-Gunnar Sjölin]. (Carlssons förlag, 1994, s. 181-188) ISBN 91-7798-813-2
  • Franz Roh: "Entartete" Kunst. Kunstbarbarei im Dritten Reich (Hannover, 1962)
  • Hans Ruin: I konstens brännspegel. Från impressionismens konst till diktaturernas (Gleerups Bokförlag, 1949)
  • Eva Weissweiler: Ausgemerzt! Das Lexikon der Juden in der Musik und seine mörderischen Folgen (Köln: Dittrich, 1999) (Boken innehåller utöver en historik kring uppkomst och efterverkningar också en faksimilutgåva av första upplagan av lexikonet.)

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Drei Korbmacher (1909).jpg
A painting by Wilhelm Morgner
Kanoldt Subiaco.jpg
Alexander Kanoldt: Subiaco, Lithographie, 1924
Güstrow Gertrudenkapelle - Barlachsammlung Wiedersehen 1.jpg
Författare/Upphovsman: Wolfgang Sauber, Licens: CC BY-SA 4.0
Güstrow ( Mecklenburg-Vorpommern ). Saint Gertrud's chapel - Barlach collection: "Reunion - Thomas and Christ", plaster sculpture ( 1926 )
Die Geschwister (1910).jpg
Wood-cut by Wilhelm Morgner
Leipzig, Museum der bildenden Künste, Otto Mueller, Liebespaar.JPG
Författare/Upphovsman: Dguendel, Licens: CC BY 4.0
Leipzig, Museum of Fine Arts, Otto Mueller, loving couple
Paul Seehaus Russische Stadt 1917.png
Russische Stadt. Radierung.
Paar (um 1920).jpg
Lithograph by Milly Steger
Edvard Munch, Badender Mann, Woodcut with gouges, 1899..jpg
Badender Mann by Edvard Munch, woodcut with gouges, 1899
Paul Klee, The Monarchist, 1904, NGA 11548.jpg
Författare/Upphovsman:
Paul Klee
, Licens: CC0
Troublemaker (Lissitzky).jpg
Part of Figurinen, die plastische Gestaltung der elektro-mechanischen Schau "Sieg über die Sonne".
Kleine Welten II (Small Worlds II) MET DP855291.jpg
Författare/Upphovsman: Vasilij Kandinskij , Licens: CC0
Print; Prints
Otto Lange-Madchen-mit-Puppe.jpg
Otto Lange. Mädchen mit Puppe
Entartete-kunst nolde.png
The German letter from Adolf Ziegler, the President of the Reich Chamber of fine arts, to Emil Nolde, which declares Noldes paintings as "degenerate" and forbids him to paint.
Odilon-redon-cul-de-lampe-1890.jpg
An illustration for Les Fleurs du mal by Charles Baudelaire.
Selbstbildniß mit Sternenmantel (1913).jpg
Drawing by Else Lasker-Schüler