Enif
| Enif | |
  Enifs position i stjärnbilden Pegasus inom cirkeln. | |
| Observationsdata Epok: J2000 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Pegasus |
| Rektascension | 16t 45m 58,24s |
| Deklination | +82° 02′ 14,12″ |
| Skenbar magnitud () | +2,37-2,45[1] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K2 Ib-II |
| U–B | 1,722 |
| B–V | 1,520±0,0510[2] |
| Variabeltyp | Långsam irreguljär variabel (LC)[1] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | −10,57 ±0,4 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: 26,92±0,18[2] mas/år Dek.: 0,18±0,12[2] mas/år |
| Parallax () | 4,73±0,17 mas |
| Avstånd | 690 ±20[3][4] lå (211±8 pc) |
| Absolut magnitud () | -4,142 |
| Detaljer | |
| Massa | 11,7±0,8[5] M☉ |
| Radie | 185[6] R☉ |
| Luminositet | 12250 L☉ |
| Temperatur | 4337[7] K |
| Metallicitet | -0,04 |
| Ålder | 20,0±4,5 x 109 år |
| Andra beteckningar | |
| Epsilon Pegasi, 8 Pegasi, GEN# +1.00206778A, MFU 235, SV ZI 2039, GSC 01125-02186, N30 4790, TD1 28404, HD 206778, TYC 1125-2186-1, ADS 15268 A, HIC 107315, PLX 5242, UBV 18657, AG+09 3049, HIP 107315, PLX 5242.00, UBV M 25906, BD+09 4891, HR 8308, PMC 90-93 572, WDS J21442+0953A, CCDM J21441+0953A, IDS 21393+0925, PPM 172188, YZ 9 10916, CSI+09 4891 1, IRAS 21417+0938, RAFGL 2800, HFE83 1460, FK5 815, IRC +10503, ROT 3159, L91b 347, GC 30431, JP11 3392, SAO 127029, AAVSO 2139+09, GCRV 13654, 2MASS J21441114+0952302, SKY# 41435, [8] | |
Enif (Epsilon Pegasi, 8 Pegasi) är en ljusstark stjärna i stjärnbilden Pegasus. Enif är den ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden trots sin Bayer-beteckning Epsilon, med magnitud 2,39.[9] Den är en orange superjätte [10] av spektraltyp K2 Ib-II.[8][11]
Utveckling
Enif är förmodligen i slutskedet av sin utveckling som stjärna, med några få miljoner år kvar. Det är dock osäkert om det kommer att explodera som supernova eller svalna som en sällsynt neon- och syrerik vit dvärg, eftersom den befinner sig precis på gränsen för att bli en supernova.
Enif har vid flera tillfällen observerats när den under kortare tidsperioder blivit betydligt ljusstarkare. Det är möjligt att den, och kanske även vissa andra superjättar, får flareutbrott och gör sig av med massa.[12][13] Stjärnans spektrum innehåller stora mängder strontium och barium, vilket kan vara resultatet av en s-process i den yttre stjärnatmosfären.[14][5]
Stjärnans namn
Egennamnet Enif kommer från ett arabiskt ord för ”nos” eller ”mule” och hänger ihop med stjärnan position – mulen på den bevingade hästen.
Ett annat arabiskt egennamn som Enif haft är Fom al Feras, latiniserat till Os Equi.[15]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 12 februari 2015.
Noter
- ^ [a b] ”eps Peg” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=25522. Läst 17 augusti 2015.
- ^ [a b c] van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=107315. Läst 17 augusti 2015.
- ^ Perryman, M. A. C.; Lindegren, L.; Kovalevsky, J., et al (juli 1997). ”The Hipparcos Catalogue” (på engelska). Astronomy and Astrophysics 323: sid. L49–L52.
- ^ F. van Leeuwen (november 2007). ”Validation of the new Hipparcos reduction” (på engelska). Astronomy and Astrophysics 474 (2): sid. 653–664. doi:.
- ^ [a b] Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (January 2011). ”A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun” (på engelska). Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 410 (1): sid. 190–200. doi:.
- ^ Richichi, A.; Percheron, I.; Khristoforova, M. (februari 2005). ”CHARM2: An updated Catalog of High Angular Resolution Measurements” (på engelska). Astronomy and Astrophysics 431: sid. 773–777. doi:.
- ^ Soubiran, C.; Bienaymé, O.; Mishenina, T. V.; Kovtyukh, V. V. (2008). ”Vertical distribution of Galactic disk stars. IV. AMR and AVR from clump giants” (på engelska). Astronomy and Astrophysics 480 (1): sid. 91–101. doi:.
- ^ [a b] ”Basic data: * eps UMi – Variable of RS CVn type” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Epsilon+Ursae+Minoris&submit=SIMBAD+search. Läst 17 augusti 2015.
- ^ A. W. J. Cousins (1984). ”Standardization of Broadband Photometry of Equatorial Standards” (på engelska). South African Astronomical Observatory Circulars 8: sid. 59.
- ^ ”The Colour of Stars” (på engelska). Australia Telescope, Outreach and Education. Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation. 21 december 2004. Arkiverad från originalet den 10 mars 2012. https://www.webcitation.org/6630AbtJZ?url=http://outreach.atnf.csiro.au/education/senior/astrophysics/photometry_colour.html. Läst 17 augusti 2015.
- ^ Morgan, W. W.; Keenan, P. C. (1973). ”Spectral Classification” (på engelska). Annual Review of Astronomy and Astrophysics 11 (1): sid. 29. doi:.
- ^ James B. Kaler. ”ENIF (Epsilon Pegasi)” (på engelska). Stars. University of Illinois. http://stars.astro.illinois.edu/sow/enif.html. Läst 17 augusti 2015.
- ^ ”eps Peg” (på engelska). General Catalogue of Variable Stars. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://www.sai.msu.su/gcvs/cgi-bin/search.cgi?search=eps+Peg. Läst 17 augusti 2015.
- ^ Verne V. Smith och David L. Lambert (juni 1987). ”Are the red supergiants Epsilon Peg and 12 PUP victims of mild s-processing?” (på engelska). Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 226: sid. 563–579. doi:.
- ^ Knobel, Edward B. (1895). ”Al Achsasi Al Mouakket, on a catalogue of stars in the Calendarium of” (på engelska). Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 55: sid. 429-438. doi:. Läst 17 augusti 2015.
Media som används på denna webbplats
Cercle rouge 100%.svg
Opaque red circle
Opaque red circle
Pegasus IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Pegasus chart
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Pegasus chart