Emmanuel Le Roy Ladurie

Emmanuel Le Roy Ladurie
(c) Claude Truong-Ngoc / Wikimedia Commons - cc-by-sa-3.0 Emmanuel Le Roy Ladurie, 2014.
Född	Emmanuel Bernard Marie Le Roy Ladurie[1] 19 juli 1929 Les Moutiers-en-Cinglais, Calvados, Frankrike
Död	22 november 2023 (94 år) Les Moutiers-en-Cinglais, Calvados, Frankrike
Medborgare i	Frankrike[2]
Utbildad vid	Lycée Henri IV École normale supérieure, 1949 Lycée Lakanal Faculté des lettres de Paris, doktorsexamen, 1966[3]
Sysselsättning	Historiker, universitetslärare, gymnasielärare
Befattning
Administrateur général de la Bibliothèque nationale (1987–1993) Ordförande, Académie des Sciences Morales et Politiques President, Institut d'histoire sociale (2006–2023)
Arbetsgivare	École des hautes études en sciences sociales École pratique des hautes études lycée Joffre (1955–1957) Centre national de la recherche scientifique (1958–1960) Montpelliers universitet (1960–1963) Collège de France (1973–1999)[4] Bibliothèque nationale (1987–1994)
Politiskt parti
Franska kommunistpartiet (–1956) Förenade socialistpartiet
Maka	Madeleine Le Roy Ladurie[5]
Barn	François Le Roy Ladurie Anne Chattaway[6]
Föräldrar	Jacques Le Roy Ladurie
Utmärkelser
CNRS silvermedalj (1967)[7] Hedersdoktor vid Universitetet i Genève (1978) Prix Pierre-Lafue (1979) Hedersdoktor vid Durhams universitet (1987) Hedersdoktor vid Oxfords universitet (1993) Hedersdoktor vid Université de Montréal (1993) Hedersdoktor vid Haifa Universitet (1993) Storofficer av Hederslegionen (2010)[8] Storkorset av Nationalförtjänstorden (2018)[9] Hedersdoktor vid University of Pennsylvania Hedersdoktor vid HEC Paris Hedersdoktor vid University of Sussex Associerad medlem av Académie de Nîmes Hedersdoktor vid Keiouniversitetet Kommendör av Arts et Lettres-orden
Redigera Wikidata

Emmanuel Le Roy Ladurie, född 19 juli 1929 i Les Moutiers-en-Cinglais i Calvados, död 22 november 2023 på samma plats,^[10] var en fransk historiker, professor vid Collège de France i Paris.

Han tillhör en grupp historiker som sedan Marc Blochs och Lucien Febvres dagar kallats "de nya historikerna". Som strukturalist utropade han att han i demografin funnit historiens motsvarighet till Lévi-Strauss mytem: demografin var den minsta enhet, den nollpunkt, kring vilket en förklarande helhet av historia kunde byggas upp. Hans monografi om byn Montaillou blev en bestseller i Frankrike och den säsongens stora litterära händelse. Den väckte nästan lika stor uppmärksamhet i Storbritannien och Tyskland. Montaillou, village occitan de 1294 à 1324 (1975) kritiseras dock ofta för att vara en lokalstudie, där författaren inte har haft någon ambition att göra den till annat än en lokalstudie.^[11]

Bibliografi

• Les paysans de Languedoc (1966)
• Montaillou, village occitan de 1294 à 1324 (1975)
  • Montaillou: en fransk by 1294-1324 (översättning Jan Stolpe, Atlantis, 1980)
• Le territoire de l'historien, 1 (1973)
• Le territoire de l'historien, 2 (1978)
• Le carnaval de Romans, 1579-1580 (1980)
  • Karnevalen i Romans: från kyndelsmäss till askonsdag 1579-1580 (översättning Jan Stolpe, Atlantis, 1982)
• Histoire du climat depuis l'An Mil (1983)
• L'état royal (1987)
• L'ancien régime (1991)
• Le siècle des Platter (1499-1628). Le mendiant et le professeur (1995)
  • Familjen Platters sekel: 1499-1628. D. 1, Tiggaren och professorn (översättning Jan Stolpe, Atlantis, 1997)
• Saint-Simon, le système de la cour (1997)
• Histoire de la France des régions (2001)
• Histoire des paysans français, de la peste noire à la révolution (2002)
• Histoire humaine et comparée du climat (2004)
• Abrégé d'histoire du climat (2007)

Källor