Emil Huunonen
| Emil Huunonen | |
 | |
| Född | 15 juli 1901[1] S:t Johannes, Karelska näset, Ryssland |
|---|---|
| Död | 12 september 1959[1] (58 år) Helsingfors |
| Medborgare i | Finland |
| Sysselsättning | Politiker[2], fackföreningsperson |
| Befattning | |
| Ledamot av Finlands riksdag (1948–1953) | |
| Politiskt parti | |
| Finlands Socialdemokratiska Parti | |
| Redigera Wikidata | |
Emil Huunonen, född 15 juli 1901 i S:t Johannes, Viborgs län, död 12 september 1959 i Helsingfors, var fackföreningsman och politiker.
Huunonen, som ursprungligen var skådespelare, blev socialdemokratisk partifunktionär i Viborg 1933 och kom att verka inom fackföreningsrörelsen från 1938. Han var generalsekreterare i Finlands Fackföreningars Centralförbund (FFC) 1943–1946 och dess ordförande 1946–1949. Han tillhörde oppositionen mot Väinö Tanner och vapenbrödrasocialisterna, dock utan att visa något större engagemang i konflikten. Då kommunisterna 1946 erövrade majoriteten i valet till FFC:s förbundskongress, lyckades han att ogiltigförklara resultatet och utlysa nyval, i vilket socialdemokraterna segrade. Han var representerade socialdemokraterna i Finlands riksdag 1948–1954 samt var andra kommunikations- samt biträdande social- och folkförsörjningsminister 1949–1950, socialminister 1951 och andra social- och kommunikationsminister 1951–1953. Efter att ha lämnat riksdagen var han socialchef vid Outokumpu Oy från 1954.
Källor
- Huunonen, Emil i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
Noter
- ^ [a b] omnämnd som: Emil Huunonen, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag, Id för finländska riksdagsledamöter: 910539, läst: 3 april 2022.[källa från Wikidata]
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Pekka Kyytinen , Licens: CC BY 4.0
K. A. Fagerholmin 1. hallituksen toinen kulkulaitosten ja yleisten töiden ministeri Emil Huunonen. Huunonen toimi myös ko. hallituksen toisena sosiaaliministerinä sekä toisena kansanhuoltoministerinä.