Emil Öhmann

Emil Öhmann, född 25 januari 1894 i Helsingfors, död där 7 oktober 1984, var en finländsk germanist.

Öhmann blev filosofie doktor 1919. Han var professor i germansk filologi vid Åbo universitet 1925–1944 och vid Helsingfors universitet 1944–1963. Han var en betydande lånordsforskare och utredde hur flera språk hade inverkat på tyskans ordförråd, exempelvis franskan i doktorsavhandlingen Studien über die französischen Wörter im Deutschen (1918) och italienskan i Über den italienischen Einfluss auf die deutsche Sprache (2 band, 1942–1944).

Han invaldes som utländsk ledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien 1957.[1]

Öhmann fick flera efterföljare, i Tyskland kända som ”die Öhmannsche Schule”, en hel tradition av forskning. Hans stora donation till Finska kulturfonden är fortsättningsvis ett viktigt stöd för utvecklingen av germanistiken i Finland.

Källor

Uppslagsverk

Noter

  1. ^ ”Emil Öhmann”. Kungl. Vitterhetsakademien. Arkiverad från originalet den 23 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180623032745/http://www.vitterhetsakad.se/ledamoter/matrikel/932. 
Auktoritetsdata