Elsa Wallén

Elsa Kristina Wallén, född Eriksson 7 mars 1922 i Oviken i Jämtland, död där 3 mars 2001,^[1] var en svensk författare och poet som ofta skrev på dialekt.

Biografi

Elsa Wallén var dotter till torparen Erik Jönsson (1873–1923) och Maria Persdotter (1881–1967). Hon gifte sig med Gustav Wallén (1924–2000), och paret fick tre barn. Hon var bosatt i byn Lunnbacken i Oviken och arbetade som folkskollärare samt ägnade sig även åt körsång.

Hon började tidigt skriva både på jämtska (oviksmål) och svenska. Efter sin första diktsamling 1974 blev hon alltmer känd i hela Jämtland. Hon blev ofta engagerad till uppläsningar av sina dikter i bland annat skolor och bibliotek och medverkade även i flera radioprogram, bland annat som värd i programmet Sommar 1979^[2]. Elsa Wallén var särskilt en viktig författare för att bevara och sprida jämtskan. Flera av hennes dikter har tonsatts, av bland andra musikerna och dirigenterna Olof Lindgren (1934–2018)^[3] och Hans-Erik Dahlgren (1954–2012)^[4].

Hennes grav finns på Ovikens kyrkogård.

Bibliografi

• Regn mot din kind (1974)
• Fjällruta (1977)
• Rosor och rimfrost (1979)
• Blåurakster (1981)
• E strime ta sol – n lukt ta jol (1988)
• Nu fer löuve (1991)
• Litte ta våndera (1993)

Artiklar

• "Te va pige å te flocke myhlta" i Jämten (1987)
• "Jamska e måule vårt" i Jämten (1991)

Utmärkelser

• 1986 – Carl Zetterströms minnesmedalj ^[5]
• 1992 – Olof Högberg-plaketten ^[6]
• 1996 – Jamtamots hederspris ^[7]

Se även

• Jämtska – litteratur och texter

Källor

• Norrländsk uppslagsbok, Band 4, 1996
• Elsa Wallén på Jämtlandskvinnor Wikia

Noter

Externa länkar

• Elsa Wallén i Libris
• Elsa Wallén i Svensk mediedatabas
• Elsa Wallén med skolklass i Oviken år 1953 i Jamtlis bildarkiv
• Tonsatta dikter på YouTube

Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.