Elof Skragge
Elof Skragge, latiniserat Elavus Andreæ Skragge, född 21 september 1617 i Grava socken, Värmlands län, död 23 augusti 1692 i Hedemora,[1] var en svensk präst. Han blev student i Uppsala 1644, prästvigd 1653 och filosofie magister 1655. Han innehade tjänster som hovpredikant hos riksmarskalken Gabriel Oxenstierna 1653 och hos drottning Hedvig Eleonora 1551. Han blev kyrkoherde i Mora socken 1664 och var sedan prost över hela Österdalarna. Han blev sedan kyrkoherde i Hedemora församling och verkade där till 1691.
Elof Skragge var gift två gånger och hade fyra söner och en dotter i det första äktenskapet. Två av sönerna var Samuel Skragge, adlad Skraggenstierna, som var Karl XII:s livläkare i Turkiet och Gabriel Skragge, professor i Dorpat och generalsuperintendent i Livland.[2]
Elof Skragge är i modern tid känd för sin beskrivning av trolldomsprocesserna i Mora 1669, utgiven på 1800-talet av Carl Gustaf Kröningssvärd.[3][4]
Källor
- Skraggenstjerna i Bernhard Schlegel och Carl Arvid Klingspor: Den med sköldebref förlänade men ej å Riddarhuset introducerade svenska adelns ättar-taflor. Stockholm: Norstedt, 1875, digitaliserad sida 280, tryckt sida 272.
Noter
- ^ Levnadstid enligt Schlegel och Klingspor. Libris.katalogen anger 1622–1691.
- ^ Jämför Samuel Skragges gratulationsskrift till broderns magistergradspromotion 1685, där båda har Elofson som patronymikon.
- ^ Carl Gustaf Kröningssvärd: Blåkulle-färderna, eller handlingar om trolldoms-väsendet i Dalarne åren 1668-1673 . Stockholm, ny och tillökad upplaga, 1845–1849. Libris 2056032.
- ^ Trolldomsprosessene i Sverige i Store Norske Leksikon. Läst 23 februari 2023.