Elof Ljunggren
| Elof Ljunggren | |
 | |
| Född | 5 oktober 1869[1][2] Södra Ljunga församling[1][2], Sverige |
|---|---|
| Död | 8 januari 1953[1][2] (83 år) Örebro Nikolai församling[1][2], Sverige |
| Begravd | Nikolai kyrkogård[3][4] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Politiker[2] |
| Befattning | |
| Förstakammarledamot, Örebro läns valkrets (1912–1918) Andrakammarledamot, Örebro läns valkrets (1925–1928) Andrakammarledamot, Örebro läns valkrets (1929–1936) | |
| Politiskt parti | |
| Liberala samlingspartiet (–)[2] Frisinnade folkpartiet (–)[2] Frisinnade folkpartiet (–)[2] Folkpartiet (–)[2] | |
| Maka | Tyra Emilia Ericsson (g. 1904–)[2][1] |
| Föräldrar | Sven Nilsson[1][2] Ingrid Greta Johannisdtr[2][1] |
| Släktingar | August Ljunggren (syskon)[2] |
| Redigera Wikidata | |
Elof Ljunggren (i riksdagen kallad Ljunggren i Örebro), född 5 oktober 1869 i Södra Ljunga, död 8 januari 1953 i Örebro, var en svensk tidningsman och politiker (folkpartist). Bror till riksdagsmannen August Ljunggren.
Elof Ljunggren, som kom från en bondefamilj, avlade teologie och filosofie examen vid Uppsala universitet 1894. Under studietiden i Uppsala engagerade han sig i studenternas nykterhetsrörelse, och han var ordförande i Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund 1896–1906. Han ingick också i centralstyrelsen för Sveriges Blåbandsförening 1901–1941 och var dess ordförande 1927–1941; åren 1899–1941 var han också redaktör för förbundstidningen Blå Bandet.
Han var chefredaktör för den frisinnade eller folkpartistiska Nerikes-Tidningen från 1903 till dess att tidningen uppgick i Nerikes Allehanda 1944.
Elof Ljunggren var riksdagsledamot för Örebro läns valkrets i två omgångar: i första kammaren 1912–1918 och i andra kammaren 1925–1936 (med undantag för perioden 1 januari–4 april 1929). I riksdagen tillhörde han Frisinnade landsföreningens riksdagsgrupp Liberala samlingspartiet, efter partisplittringen 1923 Frisinnade folkpartiet, och från 1935 det återförenade Folkpartiet. Han var bland annat ledamot i bevillningsutskottet 1918 och suppleant i samma utskott 1912–1917, 1925–1928 och 1930–1936. Han var särskilt engagerad i alkoholpolitik och ingick också i ett antal statliga utredningar på området.
Elof Ljunggren är begravd på Nikolai kyrkogård i Örebro.[5]
Källor
- Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1990), band 4, s. 500
Noter
- ^ [a b c d e f g] Elof Ljunggren, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 9584, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j k l m] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 4, 1985, s. 500, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABfsfg, läst: 2 maj 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Elof Ljunggren, Gravstensinventeringen, Gravstensinventeringen: 284317?pid=1, läst: 30 oktober 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Ljunggren, Elof, Svenskagravar.se, läs online, läst: 30 oktober 2024.[källa från Wikidata]
- ^ ”Ljunggren, Elof”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/fc923a77-6b32-4374-9623-1766f29aff47. Läst 28 december 2024.
Externa länkar
- Ljunggren, Elof i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: okänd, Licens: CC BY 4.0
uppladdat från Portrattarkiv.se bild av Elof Ljunggren