Elisabet Woodville

Elisabet Woodville
Elisabet Woodville
Kröning	26 maj 1466
Företrädare	Margareta av Anjou
Efterträdare	Anne Neville
Barn	Elizabeth av York Edvard V m.fl.
Föräldrar	Sir Rikard Woodville Jacquetta av Luxemburg
Född	ca 1437 Grafton Regis, Northamptonshire
Död	7 eller 8 juni 1492 (ca 55 år) Bermondsey i London
Begravd	St George's Chapel i Windsor Castle.
Heraldiskt vapen

Elisabet Woodville (engelsk stavning: Elizabeth) eller Wydville, född ca 1437, död 7/8 juni 1492, var kung Edvard IV av England:s drottning från 1464 till hans död 1483.

Elisabet Woodville föddes omkring 1437 i Grafton Regis, Northamptonshire, dotter till Sir Rikard Woodville (som senare blev den förste earl Rivers) och Jacquetta av Luxemburg, som var tärna till Margareta av Anjou, Henrik VI:s drottning. Omkring 1452 gifte hon sig med Sir John Grey, 2:e baron Ferrers av Groby, som dödades i det andra slaget vid St Albans 1461, efter att ha stridit på huset Lancasters sida (ödets ironi, ty Edvard IV, hennes andre make, gjorde anspråk på tronen på den yorkska sidan). Elisabet hade två söner från det första äktenskapet, Thomas (senare markis av Dorset) och Rikard.

Edvard IV hade många älskarinnor; den mest kända var Jane Shore, men Elisabet insisterade på vigsel, som ägde rum i avskildhet (från allmänheten, men inte från familj och vänner) 1 maj 1464 i hennes barndomshem i Northamptonshire. Vid denna tid var Edvards rådgivare, Rikard Neville, earl av Warwick, sysselsatt med äktenskapsförhandlingar med Frankrike å Edvards vägnar. Då Edvards äktenskap med Elisabet Woodville blev allmänt känt, förorsakade det mycken vrede hos Warwick, och då Elisabets släktingar, särskilt hennes bror, earl Rivers, gynnades framför honom, bytte han sida.^[1]

Warwick var dock inte den ende som ogillade det sätt på vilket drottningens släkt gynnades; 1480, då Elisabets avlägsne svåger Sir Anthony Grey avled, begravdes han i Saint Albans-katedralen med en mässingsplakett som kunde mäta sig med klostrets viktigaste ärkebiskop. Det var inget mot de äktenskap som drottningen arrangerade för sina familjemedlemmar, av vilka det mest överdrivna var det då hennes tjugoårige bror Johan (John) Woodville gifte sig med Lady Katarina (Katherine) Neville, som var sextiofem år gammal, änka tre gånger och mycket rik. Drottningen gifte även bort sin syster Katarina Woodville (engelsk stavning Catherine eller Katherine) med sin elvaårige skyddsling Henrik Stafford, 2:e hertig av Buckingham.

Elisabet och Edvard hade fått tio barn, däribland två söner som fortfarande levde vid kungens plötsliga död 1483. Den äldre, Edvard, hade fötts i asyl i Westminster Abbey 1470, under en tid då Edvard IV avsatts under rosornas krig. Elisabet blev nu under en kort tid kungamoder men den 25 juni 1483 förklarades hennes äktenskap ogiltigt av parlamentet i Titulus Regius, eftersom Edvard, innan han och Elisabet gift sig, lovat att gifta sig med Lady Eleanor Butler. Det betraktades som lagligt bindande och ledde till att senare äktenskap skulle räknas som bigami och bli ogiltiga. Denna information kom från en präst (som tros ha varit Robert Stillington, biskop av Bath och Wells), som vittnade att han hade förrättat vigseln.

På basis av hans vittnesbörd förklarades alla Elisabets barn med Edvard som utomäktenskapliga, även kung Edvard V, och hennes svåger Rikard III tog emot kronan och höll de båda prinsarna i förvar i Towern. Exakt vilket öde som mötte de så kallade prinsarna i Towern är oklart, men båda dog under denna eller nästa regering. Elisabet förlorade sin titel som kungamor och kom att kallas ”Dame Elizabeth Grey”. Hon och hennes övriga barn var åter i asyl för att skydda sig mot fiender som ville hela Woodvilleklanen ont.^[2]

Elisabet konspirerade sedan med lancastrarna och lovade att gifta bort sin äldsta dotter Elizabeth av York med Henrik Tudor (senare kung Henrik VII), om han kunde avsätta Rikard. Efter att Henrik tillträtt tronen 1485 förklarades Elisabet Woodvilles äktenskap med Edvard IV som giltigt igen. Deras barn räknades åter som legitima, eftersom Henrik ville att hans hustru skulle vara den yorkska arvingen till tronen för att därmed kunna stärka sitt eget grepp om den. Vid denna tid räknades Elisabet som drottningmoder och fick titeln änkedrottning. Elisabet vistades de sista fem åren av sitt liv i kloster. Hon avlade aldrig några klosterlöften utan levde en luxuös tillvaro som gäst med full status som änkedrottning. Orsaken till att hon lämnade hovet är okänd; det har föreslagits att hon tvingades bort eller att hon själv ville leva ett enkelt liv i kontemplation. Henrik VII övervägde att gifta bort henne med Skottlands kung efter att denne blivit änkling 1486, men planerna övergavs vid dennes död 1488.^[3]

Hon dog den 8 juni på Bermondsey i London och begravdes 12 juni på samma plats som sin make Edvard i St George's Chapel på Windsor Castle.

• Thomas Grey, 1:e markis av Dorset
• Rikard Grey

• Elizabeth av York, född 11 februari 1466, död 11 februari 1503, Henrik VII:s drottning.
• Maria (Mary) av York, född i augusti 1467 , död 23 maj 1482, begraven i St George's Chapel, Windsor Castle.
• Cecilia (Cecily) av York, född 20 mars 1469, död 24 augusti 1507, gift med 1) John Welles, 1:e Viscount Welles 2) Thomas Kymbe
• Edvard V, född 4 november 1470, död 1483?
• Margareta (Margaret) av York, född 10 april 1472, död 11 december 1472) begraven i Westminster Abbey
• Rikard av Shrewsbury, hertig av York, född 17 augusti 1473, död 1483?.
• Anna (Anne) av York, född 2 november 1475, död 23 november 1511, gift med Thomas Howard, 3:e hertig av Norfolk.
• Georg (George), hertig av Bedford, född i mars 1477, död i mars 1479, St George's Chapel, Windsor Castle
• Katarina (Catherine) av York, född 14 augusti 1479, död 15 november 1527, gift med William Courtenay, 1:e earl av Devon
• Birgitta (Bridget) av York, född 10 november 1480, död 1517), nunna på Dartford Priory, Kent

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

• Wikimedia Commons har media som rör Elisabet Woodville.
  Bilder & media