Elis Schröderheim

Elis Schröderheim

Elis Schröderheim iklädd Svenska dräkten med Nordstjärneordens kraschan på bröstet, och dess kommendörskors runt halsen. Målning av Per Krafft den äldre 1787.

Landshövding i Uppsala län
Tid i befattningen
1792–1794
MonarkGustaf IV Adolf

Tid i befattningen
1786–1795

Född26 mars, 1747
Stockholm
Död30 augusti 1795 (48 år)
Järva gård
GravplatsHedvig Eleonora kyrkogård
NationalitetSvensk
MakaAnna Charlotta von Stapelmohr
(g. 1776-1791, hennes död)
Militärtjänst
UtmärkelserNordstjärneorden

Elis Schröderheim (före adlandet Schröder), född 26 mars 1747 i Stockholm, död 30 augusti 1795Järva gård, var en svensk ämbetsman och ursprunglig ledamot av Svenska Akademien 1786–1795 (stol nr 12). 1786 invaldes han också som ledamot nummer 233 av Kungliga Vetenskapsakademien. Den 15 februari 1791 blev Schröderheim hedersledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.[1] Han var son till biskopen i Karlstad Göran Klas Schröder.

Biografi

Schröderheims administrativa förmåga i förening med hans spirituella umgängessätt gjorde honom tidigt till gunstling hos Gustav III. Som bondeståndets sekreterare vid riksdagen 1778/79 gick han kungens ärenden. Hans anseende undergrävdes dock av hans ekonomiska lättsinne och försök att sko sig på pastoratshandeln. Han komprometterades också i samband med högförräderiprocessen mot Armfelt på grund av sin brevväxling med denne, måste avgå som landshövding i Uppsala län 1794 och dog i armod 1795 på sin gård Herrjärva.

I sin ungdom hade han varit en av de ledande krafterna i det vittra sällskapet Utile Dulci. Gustav III kallade honom vid instiftelsen av Svenska Akademien 1786 till ledamot av densamma. Schröderheim författade flera tillfällighetsstycken, såsom den i tidens brev berömda, hittills otryckta prologen Kaffehuset, samt översatte och bearbetade flera komedier från franskan, av vilka bör nämnas Fjäsken eller den beställ-samme (tryckt 1791). Därjämte offentliggjorde Schröderheim åtskilliga tal och äreminnen.

I handskrift efterlämnade han flera strödda historiska småskrifter rörande Gustav III:s historia, av vilka de mest betydande är Konung Gustaf III, hans rådkammare och gunstlingar, Om Gefle riksdag och Gustaf III:s sista sjukdom och död, alla utmärkta för ledig stil, spirituella, träffande omdömen och intim kännedom om händelser och personligheter. De utgavs 1851 jämte en del av Schröderheims brevväxling med kungen av K. V. Lilliecrona och 1892 åter med rättelser och tillägg av Elof Tegnér under titel Elis Schröderheims Skrifter till konung Gustaf III:s historia jämte urval ur Schröderheims brevväxling.

Hans gravvård återfinns på Hedvig Eleonora kyrkogård i Stockholm. Där vilar även hustrun Anna Charlotta von Stapelmohr.

Bilder

Bibliografi (urval)

Se även

Källor


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Schröderheim, Elis, 1904–1926.

Noter

  1. ^ Matrikel över ledamöter av Kungl. Vitterhetsakademien och Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets akademien, Bengt Hildebrand (1753–1953), Margit Engström och Åke Lilliestam (1954-1990), Stockholm 1992 ISBN 91-7402-227-X s. 19f

Vidare läsning

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Hedvig Eleonora. Schröderheim.JPG
Foto av Elis Schröderheims grav, Hedvig Eleonora kyrkogård.
170-Elis Schröderheim-Svenska teatern 1.jpg
Elis Schröderheim, ämbetsman, politiker och akademiledamot
Card-Party in the Home of Elis Schröderheim (Pehr Hilleström d.ä.) - Nationalmuseum - 22346.tif
Hilleström skildrade alla slags sociala miljöer. Här har han fångat scener från de mer välbärgade kretsarna i det gustavianska samhället. [...] Målningen visar ett tidstypiskt förmak i Schröderheims hem på Nybrogatan i Stockholm. Året är 1782 och värden själv välkomnar just prinsessan Sofia Albertina som stiger in i rummet.