Elegant rosenfink

Elegant rosenfink
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteCarpodacus
ArtElegant rosenfink
C. lepidus
(David, A & Oustalet, 1877)
Vetenskapligt namn
§ Carpodacus lepidus
Hitta fler artiklar om fåglar med

Elegant rosenfink[2] (Carpodacus lepidus) är en fågel i familjen finkar endemisk för Kina.[3] Den anses traditionellt utgöra en del av långstjärtad rosenfink, men urskiljs allt oftare som egen art.

Utseende

Elegant rosenfink är liksom nära släktingen långstjärtad rosenfink en 16–18 cm lång fågel med knubbig näbb, liten kropp och lång stjärt. Ovansidan av vingen och stjärten är till största delen svarta med två tydliga vita vingband. Stjärtens ytterfan har vita yttre kanter. Den adulta hanen är rosaröd med mörkstreckad mantel som blir brunare om vintern. Pannan är sommartid vitaktig och på vintern grå. Den adulta honan är ljust gulbrun med samma ving- och stjärteckning som hanen.

Jämfört med långstjärtad rosenfink är denna art mer kortstjärtad och mörkare tecknad. Hane långstjärtad rosenfink har sommartid hela hjässan silvergrå och manteln är rosa till djupröd, medan den hos elegant rosenfink är mer brunaktig och mindre röd. Vidare är vingbanden smalare och de yttersta stjärtpennorna har mindre vitt.[4][5]

Läte

För långstjärtad rosenfink i bredare mening återges sången i engelsk litteratur som ett framstressat "churu churu chee fee fee". Bland lätena hörs mjuka "hwit-twot", "fee-fee", "pee popo" och ringande "stip".[6] Sång och läten från elegant rosenfink verkar vara mycket lika.[4]

Utbredning och systematik

Elegant rosenfink är en asiatisk fågel som är endemisk för Kina, där den är stannfågel. Den delas upp i två underarter med följande utbredning:[3][5]

  • Carpodacus sibiricus lepidus – nordöstra Tibet till nordcentrala och centrala Kina (österut till södra Shaanxi och sydvästra Shanxi)
  • Carpodacus sibiricus henrici – östra Tibet och sydcentrala Kina (Sichuan samt västra och nordvästra Yunnan)

Artstatus

Elegant rosenfink behandlades fram tills nyligen som en del av långstjärtad rosenfink, och vissa gör det fortfarande.[7] Studier från 2020[4] visar dock att de skiljer sig tydligt åt morfologiskt och genetiskt, så pass att författarna rekommenderar att de bör behandlas som två skilda arter. Arterna tros ha skilts åt för cirka 1,36 miljoner år sedan. Både internationellt tongivande International Ornithological Congress (IOC) och svenska BirdLife Sveriges taxonomikommitté har följt dessa rekommendationer.[2][3]

Släktestillhörighet

Tidigare placerades långstjärtad rosenfink (och därmed även elegant rosenfink) i det egna släktet Uragus men förs idag till Carpodacus efter DNA-studier.[8][9]

Levnadssätt

Både levnadsmiljö, föda och häckningsbiologi för elegant rosenfink är bristfälligt dokumenterad. Långstjärtad rosenfink i bredare mening beskrivs förekomma i täta vide- och björksnår, gräsmarker, vassbälten och hög vegetation i diken. Den ses även i vattennära skogar med sälg, lärk och poppel men också i torrare täta skogar med tall, björk och al, mer sällan i törnbuskmarker. Där påträffas den enstaka eller i par, utanför häckningstid i lösa flockar om upp till 15 individer. Födan består av frön, bär och knoppar, men kan också ta små ryggradslösa djur. Häckning sker maj–augusti då den bygger ett kompakt bo som placeras upp till två meter ovan mark. Den lägger två till sex ägg som ruvas av båda föräldrarna i elva till tolv dagar. Ungarna är flygga efter ytterligare 13–14 dagar. Fågeln är utsatt för bopredation från kråka och näbbmöss.[5]

Status

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]

Källor

  • Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, sid:470-471, ISBN 978-0-7136-7040-0

Noter

  1. ^ [a b] Birdlife International 2022 Carpodacus lepidus . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 10 december 2022.
  2. ^ [a b] Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022. 
  3. ^ [a b c] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.12.1.
  4. ^ [a b c] Liu, S., C. Wei, P.J. Leader, G.J. Carey, C. Jia, Y. Fu, P. Alström & Y. Liu. 2020. Taxonomic revision of the Long-tailed Rosefinch Carpodacus sibiricus complex. J. Orn. 161(4): 1061-1070.
  5. ^ [a b c] Clement, P. and V. Arkhipov (2020). Long-tailed Rosefinch (Carpodacus sibiricus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.lotros1.01
  6. ^ Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869 
  7. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  8. ^ Zuccon, D., Prys-Jones, R., P.C. Rasmussen, and P.G.P. Ericson (2012), The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae), Mol. Phylogenet. Evol. 62, 581-596.
  9. ^ Tietze, D.T., M. Päckert, J. MArtens, H. Lehmann, and Y.-H. Sun (2013), Complete phylogeny and historical biogeography of true rosefinches (Aves: Carpodacus), Zool. J. Linn. Soc. 169, 215-234.

Externa länkar

Katalogdata
​​​​​​ • GBIF: 11507509​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​