Eldsalamander
| Eldsalamander | |
 Eldsalamander | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Groddjur Amphibia |
| Ordning | Stjärtgroddjur Urodela |
| Familj | Salamandrar Salamandridae |
| Släkte | Salamandra |
| Art | Eldsalamander S. salamandra |
| Vetenskapligt namn | |
| § Salamandra salamandra | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
 Utbredningskarta | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Eldsalamander (Salamandra salamandra) är ett groddjur i familjen salamandrar. Arten beskrevs för första gången vetenskapligt år 1758 av Carl von Linné.
Kännetecken
Fullt utvecklade individer uppnår i Centraleuropa en längd på 23 centimeter och en vikt på 40 gram. Besläktade arter i andra regioner, till exempel i Israel, kan bli betydligt större. Vikten varierar mycket under djurets liv. Det beror delvis på att de äter mycket vid god tillgång till föda. En väl utvecklad eldsalamander av 19 centimeters längd kan väga upp till 55 gram, och dräktiga honor ännu mer.
På djurets rygg är den svarta huden försedd med ett mönster av gula fläckar eller strimmor. Mönstrets färg kan även vara orange eller till och med röd. I undantagsfall förekommer eldsalamander utan mönster, eller som albino.
Utbredning
Arten förekommer i stora delar av Central-, Syd- och Sydösteuropa. Den saknas i Skandinavien, Irland, Storbritannien och Nordösteuropa. Tidigare räknades några salamander i norra Afrika och Sydvästasien till Salamandra salamandra, men idag är de klassade som egna arter.
Föda
Eldsalamander livnär sig huvudsakligen av ryggradslösa djur, såsom gråsuggor, mjuka skalbaggar, daggmaskar och snäckor. Larverna äter dessutom hoppkräftor och andra vattenlevande kräftdjur, samt as.[1]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
Tryckta källor
- Kai Curry-Lindahl, Däggdjur, groddjur & kräldjur, Norstedt, 1988, ISBN 91-1-864142-3
- R. Feldmann, R. Klewen: Feuersalamander. In: R. Feldmann (utgivare): Die Amphibien und Reptilien Westfalens. Abhandlungen aus dem Westfälischen Museum für Naturkunde, Münster, 43 (4), 1981: 30–44. ISSN 0023-7906 (tyska)
- B. Thiesmeier, R. Günther: Feuersalamander – „Salamandra salamandra.“ (Linnaeus, 1758). In: R. Günther (utgivare): Die Amphibien und Reptilien Deutschlands. Gustav Fischer, Jena 1996, 82–104. ISBN 3-437-35016-1 (tyska)
Noter
- ^ Dägg-, grod- och kräldjur (1988) s. 159–160
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Christian Fischer., Licens: CC BY-SA 3.0
Range map to the distribution of the Common Fire Salamander, Salamandra salamandra — the species' range is coloured green. Former subspecies in Corsica, southern Spain, north-western Africa and the Middle East are not included because of their new status as separate species (= Salamandra algira, Salamandra corsica, Salamandra infraimmaculata, Salamandra longirostris).
Reference: Range map at IUCN Red List; but especially the German range is shown more precise relating to R. Günther: Die Amphibien und Reptilien Deutschlands. Ulmer, Stuttgart 1996. Later, the map has been corrected and updated regarding to D. Glandt: Die Amphibien und Reptilien Europas. Quelle & Meyer, Wiebelsheim 2015.
Författare/Upphovsman: Didier Descouens, Licens: CC BY-SA 4.0
♂ - Fire Salamander
- No. 1 Parotide gland, neurotoxin.
- No. 2 Costal furrows with latero-dosrales glands.
- No. 3 Mid-dorsal glands.
- No. 4 Fingers not webbed.
- No. 5 Vomeronasal organ.