Eldögonsångare

Eldögonsångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljPapegojnäbbar
Paradoxornithidae
SläkteChrysomma
ArtEldögonsångare
C. sinense
Vetenskapligt namn
§ Chrysomma sinense
Auktor(Gmelin, 1789)
Synonymer
  • Eldögd timalia

Eldögonsångare[2] (Chrysomma sinense) är en asiatisk fågel i familjen papegojnäbbar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende

Eldögonsångaren är en 18-23 cm lång tätting med lång stjärt. Ovansidan är brun, undersidan gräddvit. På huvudet syns en kort och svart näbb, gult öga med orange ögonring samt en vit tygel och ett kort vitt ögonbrynsstreck.[4]

Utbredning och underarter

Eldögonsångare delas in i fyra underarter med följande utbredning:[5]

Underarten saturatius inkluderas ofta i nominatformen.[3]

Familjetillhörighet

Tidigare behandlades arten som en medlem av familjen timalior, därav det tidigare namnet eldögd timalia. DNA-studier visar dock att den tillhör en grupp små tättingar bestående av papegojnäbbar (Conostoma samt det numera uppdelade släktet Paradoxornis), den amerikanska arten messmyg, de tidigare cistikolorna i Rhopophilus samt en handfull släkten som tidigare också ansågs vara timalior (Fulvetta, Lioparus, Myzornis och Moupinia). Denna grupp är i sin tur närmast släkt med sylvior i Sylviidae och har tidigare inkluderats i den familjen. Enligt sentida studier[6] skilde sig dock de båda grupperna sig åt för hela cirka 19 miljoner år sedan, varför tongivande International Ornithological Congress (IOC) numera urskilt dem till en egen familj, Paradoxornithidae. Denna linje följs här.

Levnadssätt

Eldögonsångaren hittas i öppna gräs- och buskmarker, törnsnår, tamariskstånd, kanter av odlingsfält, vassbälten och ormbunkssnår. Den uppträder vanligen i låglänta områden upp till 1 500 meters höjd. Där rör den sig i par eller utanför häckningstid i smågrupper, ofta tillsammans med prinior, på jakt efter fjärilslarver, gräshoppor och andra insekter, men tar även spindlar, bär och nektar. Den klänger på kvistar och vassrör sidledes eller upp-och-ner som en mes.

Eldögonsångare i typisk miljö.

Häckning

Fågeln häckar från mars till november i större delen av utbredningsområdet. Boet är en liten konformad skål byggd av grovt gräs, barkstrimmor, bambublad och torra växtfibrer. Det hängs upp mellan upprätta vass- eller sockerrör eller grässtrån, eller kilas in i ett litet träd eller en buske. Däri lägger den tre till fem ägg.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt förekommande i allmänhet, ovanlig i Pakistan, ganska vanlig i Nepal och i Indien vida spridd och lokalt vanlig.[7]

Bildgalleri

Referenser

Tryckta källor

  • Del Hoyo, J, A Elliott och D Christie, red. 2007. Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-8496553422
  • Rasmussen, PC och JC Anderton. 2005. Birds of South Asia: The Ripley Guide. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-8487334672

Noter

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Chrysomma sinense Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  6. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  7. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar

Katalogdata
​​​​​ • EoL: 1052202​ • GBIF: 5231393​​​ • Inaturalist: 15670​ • ITIS: 559247​ • IUCN: 22716323​ • NCBI: 201304​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Avibase: 0C0CEF5B23E03F0C​​​ • Xeno-canto: Chrysomma-sinense​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Yellow-eyed babbler in it's habitat, at Koshi Tappu Wildlife Reserve.jpg
Författare/Upphovsman: Aditya Pal, Licens: CC BY-SA 4.0
Yellow-eyed babbler in its habitat, at Koshi Tappu Wildlife Reserve.
Yellow-eyed Babbler (Chrysomma sinense) (32411803933).jpg
Författare/Upphovsman: Imran Shah from Islamabad, Pakistan, Licens: CC BY-SA 2.0
Yellow-eyed Babbler (Chrysomma sinense) captured at Doctor's Society, Lahore, Punjab, Pakistan with Canon EOS 7D Mark II
Yellow-eyed Babbler of West Bengal.jpg
Författare/Upphovsman: SandipanghoshBU, Licens: CC BY-SA 4.0
Yellow-eyed Babbler Chrysomma sinense is a passerine bird species found in groups in open grass and scrub in south Asia. The usual habitat is grassy or thorny scrub both in dry and wet regions as well as farmland. They are found mainly on the plains but can be found in the lower hills. They appear to nest cooperatively, the nest being a deep cone made with grass and lined with fine fibre.
Yellow-eyed Babbler I IMG 9715.jpg
Författare/Upphovsman: J.M.Garg, Licens: CC BY-SA 3.0
Yellow-eyed Babbler Chrysomma sinense at Hodal in Faridabad District of Haryana, India.
Chrysomma sinense.jpg
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY-SA 2.5