El Pinacate y Gran Desierto de Altar
| El Pinacate y Gran Desierto de Altars biosfärområde | |
| Biosfärområde | |
 Crater Elegante med Pinacatetopparna | |
| Officiellt namn: Reserva de la Biosfera El Pinacate y Gran Desierto de Altar | |
| Land |  Mexiko |
|---|---|
| Delstat | Sonora |
| Koordinater | 32°00′00″N 113°55′00″V / 32.00000°N 113.91667°V |
| Area | 7 146 km² |
| Grundad | 10 juni 1993 |
| Skötsel | Instituto Nacional de Ecología och Tohono O'odham |
| Geonames | 3971748 |
| Världsarv | |
| Namn | El Pinacate och Gran Desierto de Altars biosfärområde |
| År | 2013 (#37) |
| Nummer | 1410 |
| Region | Latinamerika och Karibien |
| Kriterier | vii, viii, x |
| Ramsarlistad | 2 februari 2008 som Agua Dulce[1] |
 Reservatets läge i Mexiko | |
| Webbplats: http://elpinacate.conanp.gob.mx | |
El Pinacate y Gran Desierto de Altar (spanska: Reserva de la Biosfera El Pinacate y Gran Desierto de Altar), är ett biosfärområde och världsarv[2] som sköts av Secretaría del Medio Ambiente y Recursos Naturales (SEMARNAT) i samverkan med delstatsregeringen i Sonora och Tohono O'odham. Den ligger i Sonoraöknen i Nordvästra Mexico, öster om Californiaviken, i östra delen av Gran Desierto de Altar, alldeles söder om gränsen till Arizona, USA och norr om staden Puerto Peñasco. Platsen är en av de tydligaste landformerna i Nordamerika som kan ses från rymden. Ett vylkansystem, känt som Santa Clara utgör huvuddelen av landskapet, och har tre toppar; Pinacate, Carnegie och Medio. I området finns över 540 växtarter, 40 däggsjursarter, 200 fågelarter och 40 reptilarter, men också groddjur och sötvattensfiskar.[3] Det finns hotade endemiska arter såsom gaffelantilop, tjockhornsfår, gilaödla och Morafkais ökengoffersköldpadda.[4]
Biosfärområdets utsträckning är 7 146 km²,[5], större än delstaterna Aguascalientes, Colima, Morelos och Tlaxcala var för sig.[6]
Formation
El Pinacate y Gran Desierto de Altar är känd för sina unika fysiska och biologiska kännetecken, av närvaron av vulkansköldar, och av stora området med aktiva dynor som omger detta samt koncentrationen av Maar-kratrar. Bergsryggen Pinacate har orogenesiska kännemärken av stort intresse för dess abrupta konformation, en produkt av vulkaniska utbrott, som samlat lava till kompakta berg, sand och vulkanisk aska som bilad vackra färger och kratrar såsom El Elegante, Cerro Colorado, MacDougal och Sykes.[7]
Picos del Pinacate (Pinacatetopparna) är en grupp vulkantoppar och vulkaniska slaggkoner som ligger norr om rekreationscentret i Puerto Peñasco. De högsta toppen är Cerro del Pinacate (även kallad vulkanen Santa Clara), med en höjd av 1 190 meter. Pinacate kommer från ordet pinacatl på náhuatl, vilket betyder endemisk ökenskalbagge.
Vulkanerna har fått utbrott sporadiskt under cirka 4 miljoner år. Den senaste aktiviteten var för omkring 11 000 år sedan. Från 1965 till 1970 skickade NASA astronauter dit för att träna inför kommande månexkursioner för sina likheter med månlandskapet.
Historia
Förkolonial era
Första folket som bodde i område är kända som San Dieguitofolket, de var jägare-samlare som levde levda på vad marken gav dem och flyttade in från bergen ner mot Californiaviken för att söka föda. En tidiga bosättningsperiod verkar ha tagit slutat i början av istiden för cirka 20 000 år sedan, då torka tvingade folk att lämna bergsområdena.[8]
Ett andra bosättningssteg av San Dieguitofolket började under senglaciala eran. Denna grupp återvände till bergen och levde som deras förfäder hade gjort. Tinajor, små bergshålor fyllda med vatten, var en trygg vattenkälla under denna tid. Den andra perioden slutade med ankomsten av en antipyretic period 9000 years ago, which again forced the people to leave the territory.[3]
De senaste folket i Pinacate och Gran Desierto de Altar är Pinacateñodelen av Hia C-ed O'odham. Liksom den förhistoriska San Dieguito-kulturen, rörde sig Pinacateños hela vägen ner till havet i sitt sökande efter föda, med en koncentration av deras läger nära vattenhålor. Under dessa färder, lämnade de spår av sin närvaro; ett exempel på detta är nätverket av stigar som går mellan hålorna, liksom stenverktygen och keramikskärvor som hittas nära dessa vattenkällor.[3][9]
Upptäckare
Det finns få uppgifter om vilka som var de första upptäckarna i området. Kanske var den första vita mannen att se berget, nu känt som Sierra Pinacate, upptäckaren Melchior Díaz år 1540. Senare, 1698, besökte prästen Eusebio Kino, grundare till Mission San Xavier del Bac i södra Tucson, Arizona, platsen och återvände flera gånger. Han och hans grupp klättrade till toppen av El Pinacate, som av dessa fick namnet Santa Clara.[3]
Före 1956, hade få forskare varit i El Pinacate y Gran Desierto de Altar, den mest kända, gruppen MacDougal, Hornaday and Sykes utforskade västra delen av berget 1907.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- ^ ”Ramsar List”. Ramsar.org. Arkiverad från originalet den 9 april 2013. https://web.archive.org/web/20130409081737/http://www.ramsar.org/cda/en/ramsar-documents-list/main/ramsar/1-31-218_4000_0__. Läst 11 april 2013.
- ^ Unescos världsarvscenter. ”El Pinacate and Gran Desierto de Altar Biosphere Reserve”. http://whc.unesco.org/en/list/1410. Läst 24 juni 2013.
- ^ [a b c d] ”Reserva de la Biosfera El Pinacate y Gran Desierto de Altar”. Comisión Nacional de Áreas Naturales Protegidas. Arkiverad från originalet den 12 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160812143122/http://elpinacate.conanp.gob.mx/index.php. Läst 29 september 2010.
- ^ ”Reserva de la Biosfera El Pinacate y Gran Desierto de Altar”. Red Escolar. Arkiverad från originalet den 21 november 2010. https://web.archive.org/web/20101121124757/http://redescolar.ilce.edu.mx/redescolar/publicaciones/publi_prodigios/el_pinacate/pinacate2.htm. Läst 29 september 2010.
- ^ ”Regiones terrestres prioritarias de México”. Comisión Nacional para el Conocimiento y Uso de la Biodiversidad. http://www.conabio.gob.mx/conocimiento/regionalizacion/doctos/rtp_014.pdf. Läst 29 september 2010.
- ^ ”Información por entidad”. INEGI. Arkiverad från originalet den 23 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110723191350/http://cuentame.inegi.gob.mx/monografias/default.aspx?tema=me.
- ^ ”Reserva de la Biosfera El Pinacate y Gran Desierto de Altar”. Instituto Nacional de Ecología. Arkiverad från originalet den 22 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110722225327/http://www2.ine.gob.mx/publicaciones/libros/2/pinacate.html. Läst 29 september 2010.
- ^ Hayden, 1998.
- ^ ”Pinacate y Gran Desierto de Altar”. Red Escolar. Arkiverad från originalet den 21 november 2010. https://web.archive.org/web/20101121124757/http://redescolar.ilce.edu.mx/redescolar/publicaciones/publi_prodigios/el_pinacate/pinacate2.htm. Läst 29 september 2010.
Litteratur
- Jack Ruby’s Kitchen Sink: Offbeat Travels through America’s Southwest; ss. 10–26,
Externa länkar
- Pinacate y Gran Desierto de Altar Biosphere Reserve (officiell webbplats)
- Vista del volcán Pinacate Foto satélite de la NASA.
- Sierra Pinacate a Volcanic Wonder
- Global Volcanism Program: Pinacate
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Jack Dykinga, Licens: CC BY-SA 2.0
Cylindropuntia bigelovii — Pinacate Cholla.
- At Tecolote Camp, El Pinacate y Gran Desierto de Altar Biosphere Reserve — in Sonora.
Luzi - Papago (The North American Indian; v.02)
CREATOR Curtis, Edward S., 1868-1952.
SUMMARY Description by Edward S. Curtis: The Papago women always carry their burdens on, or supported from, their heads. When the burden - be it a basket, pottery, or a box - has a flat or a rounded bottom, the ring of the woven yucca is placed on the head in order to give the load a firm position for carrying, and to relieve the bearer of pressure.
NOTES 1 photogravure : brown ink ; 45 x 30 cm.
Original photogravure produced in Boston by John Andrew & Son, c1907.
Original source: The Pima. The Papago. The Qahatika. The Mohave. The Yuma. The Maricopa. The Walapai. The Havasupai. The Apache-Mohave, or Yavapai [portfolio] ; plate no. 53
Seattle : E.S. Curtis, 1908.
http://memory.loc.gov/award/iencurt/cp02/cp02014v.jpg
The Pinacate volcanic field is a roughly 55 x 60 km area containing numerous maars, tuff rings, and cinder cones in NW México near the head of the Gulf of California.
- The crater rim in the center of the photo is that of Crater Elegante, a 1.6-km-wide maar.
- Part of El Pinacate y Gran Desierto de Altar Biosphere Reserve — Sonora.