Einar Beyron

Einar Beyron
I Turandot.
Foto på omslaget till Scenen 1928.
FödelsenamnEinar Oscar Beyron
Födelsedatum24 februari 1901
FödelseortMalmö Sankt Pauli församling, Malmöhus län
Död26 mars 1979 (78 år)
DödsortOscars församling, Stockholms län
MakaBrita Hertzberg
BarnCatarina Ligendza
GenrerOpera, operett
RollTenor
År som aktiv1923–1959

Einar Oscar Beyron, född 24 februari 1901 i Malmö Sankt Pauli församling, Malmöhus län, död 26 mars 1979 i Oscars församling, Stockholms län,[1] var en svensk operasångare (tenor), hovsångare, sångtextförfattare och teaterregissör. Han var bror till Henry Beyron.

Biografi

Beyron studerade sång i Köpenhamn, Berlin och vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Efter studierna debuterade han 1923 vid Stora Teatern i Göteborg där han därefter anställdes och gjorde operettroller.

John Forsell engagerade honom till Kungliga Operan 1926, där han under mer än 25 år var operans förstetenor. Beyron gjorde bland annat rollerna Pelléas i Pelléas och Mélisande och Calaf i Turandot vid de svenska premiärerna. Framträdde så sent som 1969 i Östra Husby kyrka, Vikbolandet, tillsammans med hustrun Brita Hertzberg under orgelackompajemang av Dag Kyndel.

Han var verksam som regissör i både Sverige och övriga Skandinavien, och gästspelade som sångare i hela Europa och USA. Bland annat sjöng han Tristan mot Kirsten Flagstads Isolde på La Scala i Milano.

Han var från 1932 gift med operasångaren Brita Hertzberg och de fick dottern operasångaren Catarina Ligendza.

Priser och utmärkelser

Diskografi

  • Brita Hertzberg, Einar Bejron [Beyron] 1928–1945. Hamburger Archiv für Gesangskunst. HAFG 10031. (www.hafg.de)
  • Brita Hertzberg, Einar Beyron. EMI 7 C 053-35416.
  • Wagner, Tristan und Isolde (utdrag), Kirsten Flagstad, Einar Beyron. La Scala, Milano 1947. Dir. V. de Sabata. Urania URN 22.105.

Filmografi

Teater

Roller (ej komplett)

ÅrRollProduktionRegiTeater
1927FritzKlangen i fjärran
Kungliga Operan
1945Överste OctavioGiuditta
Franz Lehár, Paul Knepler och Fritz Löhne-Beda		Oscar WingeMalmö stadsteater
1954Edwin RonaldCsardasfurstinnan
Emmerich Kálmán, Leo Stein och Béla Jenbach		Egon LarssonOscarsteatern[2]
1954Greve DaniloGlada änkan
Franz Lehár, Victor Léon och Leo Stein		Lars EggeOscarsteatern[3]
1956Domare Aristide ForestierCan-Can
Cole Porter och Abe Burrows		Ivo CramérOscarsteatern[4]

Regi

ÅrProduktionTeater
1953Sista valsen
Oscar Straus		Oscarsteatern[5]

Bilder

Referenser

Noter

  1. ^ Sveriges dödbok 1815–2022, nionde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, december 2023, Beyron, Einar Oscar (19010224-0496) RTB 79, SPAR 80?
  2. ^ ”Czardasfurstinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25017&pos=23. Läst 24 juni 2015. 
  3. ^ ”Den glada änkan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25011&pos=32. Läst 4 juni 2015. 
  4. ^ Folke Hähnel (17 mars 1956). ”Can-Can på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-03-17/75/12. Läst 22 augusti 2015. 
  5. ^ Mago (1988). Klä av, klä på … Tecknat och antecknat. Stockholm: Författarförlaget. Libris 7596353. ISBN 9170545723 

Källor

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Einar Beyron Scenen 1927.jpg
Einar Beyron (1901-1979) som Manrico i Il trovatore. (Foto i Scenen 1927).
Einar Beyrons och Brita Hertzbergs grav på Sankt Ibbs gamla kyrkas kyrkogård.jpg
Författare/Upphovsman: Fredrik Tersmeden (= User:FredrikT), Licens: CC BY-SA 3.0
Makarna och operasångarna sv:Einar Beyrons och sv:Brita Hertzbergs grav på sv:Sankt Ibbs gamla kyrkas kyrkogård på Ven.
Einar Beyron Turandot Scenen 1928.jpg
Einar Beyron (1901-1979) i Turtandot på omslaget till Scenen 1928.
Einar Beyron.jpg
Einar Beyron