Eiktyrner

Eiktyrner och Heidrun på Valhalls tak. Ur en isländsk 1600-talshandskrift.

Eiktyrner (norröna: Eikþyrnir, svenska: ektörne) är i nordisk mytologi en hjort som står på Valhalls tak och livnär sig av grönskan på världsträdet Yggdrasils grenar.[1] Från hjortens horn droppar så mycket vatten att det flyter ner i Hvergelmir och fyller alla floder. Hjorten är jämte geten Heidrun representant för jordens fyrfotadjur. Namnet Eikþyrnir är svårtolkat. Eik betyder "ek" och þyrnir är "törne"; "hagtorn". Finnur Jónsson föreslår att namnet kanske syftar på hjortens grenade horn.[2] Rudolf Simek ger ungefär samma tolkning: Hjorten med "den ekliknande hornkronan".[3]

Källskrifterna

Grímnismál

Eiktyrner omtalas i Grímnismál 26 i Poetiska Eddan:

På hallen står en hjort,
han heter Eiktyrne,
han gnager på Lärads grenar;
det dryper av hans horn
i Hvergelmes brunn,
där ha alla älvar sitt upphov.[4]
Eikþyrnir heitir hjörtr,
er stendr höllu á
ok bítr af Læraðs limum;
en af hans hornum
drýpr í Hvergelmi,
þaðan eigu vötn öll vega.

Därefter följer två långa strofer med mytiska flodnamn.

Snorres Edda

Berättelsen om Eiktyrner upprepas av Snorre Sturlasson, men nu på prosa, i Gylfaginning, kapitel 39. Först berättar han om geten Heidrun som står på Valhalls tak och betar, därefter kommer turen till den betande hjorten:

"Än märkvärdigare är hjorten Eiktyrner, som står på Valhall och betar av samma träds grenar. Från hans horn flyter en så strid ström, att den rinner ända ner i Hvergelmir; och därifrån utströmmar de floder, som heter Sid, Vid, Sekin, Ekin, Svöl, Gunntro, Fjörm, Fimbultul, Gipul, Göpul, Gömul och Geirvimul. De flyter alla genom Asarnas bygder. Dessa är också nämnda: Tyn, Vin, Töll, Höll, Gråd, Gunntråen, Nyt, Nöt, Nönn, Hrönn, Vina, Vegsvinn, Tjodnuma."

"Enn er meira mark at of hjörtinn Eikþyrni, er stendr á Valhöll ok bítr af limum þess trés, en af hornum hans verðr svá mikill dropi, at niðr kemr í Hvergelmi, ok þaðan af falla þær ár, er svá heita: Síð, Víð, Sækin, Ekin, Svöl, Gunnþró, Fjörm, Fimbulþul, Gípul, Göpul, Gömul, Geirvimul. Þessar falla um ása byggðir. Þessar eru enn nefndar: Þyn, Vín, Þöll, Höll, Gráð, Gunnþráin, Nyt, Nöt, Nönn, Hrönn, Vína, Vegsvinn, Þjóðnuma."

De älvar, som Snorre nämner, är i stort sett identiska med dem som står i Grímnismál 27–28. Floderna i strof 27 rinner genom asarnas värld, medan de i strof 28 genomflyter Midgård. Att Snorre till och med räknar upp vattendragen i samma ordning som de står i dessa strofer visar att det är Grímnismál som har varit Snorres källa. Snorre har dock uteslutit flera floder, i synnerhet av dem som rinner genom Midgård.

Eikþyrnir är också nämnd bland hjortnamnen i tulorna.[5]

Se även

Källor

  1. ^ Mytologiska attribut: Eiktyrner, läst 2011-12-26
  2. ^ "Navnet 'egetjörn' [=ektörne] peger måske på de grenede horn." Finnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson, Lexicon Poeticum: Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog, 1931
  3. ^ "The one with the oak-like antlers". Rudolf Simek, Dictionary of Northern Mythology, D.S. Brewer, 2007, sid 70. ISBN 978-0-85991-513-7
  4. ^ Översättning: Björn Collinder i Den poetiska Eddan, Forum 1957.
  5. ^ ”Hjartar heiti”. https://skaldic.abdn.ac.uk/db.php?id=1110&if=default&table=verses. Läst 3 juni 2016. 
  • Hultkrantz, Åke (1991). Vem är vem i nordisk mytologi : gestalter och äventyr i Eddans gudavärld. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 7236542. ISBN 9129593956 

Media som används på denna webbplats

Thor's hammer, Skåne.svg
An amulet, "silver strongly gilt", representing the hammer of Thor. Found in 1877 in Skåne, Sweden.
AM 738 4to Eikthyrnir Heidrun.jpg
The stag Eikþyrnir and the goat Heiðrún on top of Valhalla. From the 17th century Icelandic manuscript AM 738 4to, now in the care of the Árni Magnússon Institute in Iceland.