Eero Heinäluoma

Den här artikeln innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2023-09) Motivering: Heinäluoma sitter sedan 2019 i Europaparlamentet. Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.

Eero Heinäluoma
(c) Benjamin Suomela/norden.org, CC BY 2.5 dk Eero Heinäluoma under Nordiska rådets session i Helsingfors 2012.
Riksdagens talman
Tid i befattningen 23 juni 2011–21 april 2015
Företrädare	Ben Zyskowicz
Efterträdare	Juha Sipilä
Finlands finansminister
Tid i befattningen 23 september 2005–19 april 2007
Företrädare	Antti Kalliomäki
Efterträdare	Jyrki Katainen
Ledamot av Finlands riksdag
Mandatperiod 2003–2007
Valkrets	Nyland
Mandatperiod 2007–
Valkrets	Helsingfors
Född	Eero Olavi Heinäluoma 4 juli 1955 Gamlakarleby
Politiskt parti	Socialdemokraterna
Maka	Satu Siitonen-Heinäluoma
Webbplats	riksdagen.fi

Eero Olavi Heinäluoma, född 4 juli 1955 i Gamlakarleby, är en finländsk politiker (socialdemokrat). Åren 2011–2015 var han Finlands riksdags talman.

Heinäluoma var länge aktiv i den finska fackföreningsrörelsen där han började som ungdomssekreterare inom Finlands Fackförbunds Centralorganisation (FFC). Det var från en chefspost i samma organisation som han tog steget in i politiken, först som partisekreterare för socialdemokraterna (SDP) 2002 och strax därefter som riksdagsledamot efter valet 2003.

Från 2005 till 2007 var Heinäluoma vice statsminister och finansminister i Matti Vanhanens ministär. På partikongressen 2005 valdes han till Paavo Lipponens efterträdare som ordförande för Finland socialdemokratiska parti.

Heinäluoma misslyckades som finansminister i april 2006 att få gehör under för ökad övervakning av finansiella institutioner, trots ihärdiga försök.^[1] Under Världshandelsorganisationens Doharunda agerade Heinäluoma för ökad frihandel; han vill intensifiera det transatlantiska samarbetet.^[2]

SDP led nederlag i riksdagsvalet 2007 och fick lämna regeringen. Året därpå efterträdde Jutta Urpilainen honom som partiledare.

Heinäluoma har aktivt verkat för Finlands inträde i Europeiska unionen. Trots detta valde han att inte ställa upp i Europaparlamentsvalet 2009. Däremot var han kandidat i Europaparlamentsvalet 2019 och invaldes. I Europaparlamentet är han numera ledamot i budgetutskottet, utskottet för ekonomi och valutafrågor, delegation till den parlamentariska partnerskapsförsamlingen EU‒Förenade kungariket och delegationen till den parlamentariska samarbetskommittén EU-Ryssland. Dessutom är han suppleant i underutskottet för säkerhet och försvar och delegationen till den gemensamma parlamentarikerkommittén EU-Turkiet.^[3]

Heinäluoma har sagt att ”När sextio procent av finländarna säger att invandringen inte bör öka är det inte rasism, det är en helt förnuftig reaktion i ett läge när vi har 300 000 arbetslösa”.^[4]

Eero Heinäluoma är gift och har tre barn. Han är bosatt i Helsingfors.

• Eero Heinäluomas hemsida (på finska)
• Eero Heinäluoma på riksdagens hemsida

Ledamöter av Europaparlamentet från Finland 2019–2024 EPP Eija-Riitta Korhola (KD, från 2024-06-01) · Sirpa Pietikäinen (Saml) · Petri Sarvamaa (Saml, till 2024-05-31) · Henna Virkkunen (Saml) Renew Elsi Katainen (C) · Mauri Pekkarinen (C) · Nils Torvalds (SFP) G-EFA Alviina Alametsä (Gröna, från 2020-01-31) · Heidi Hautala (Gröna) · Ville Niinistö (Gröna) S&D Eero Heinäluoma (SDP) · Miapetra Kumpula-Natri (SDP) ID Teuvo Hakkarainen (Sannf, till 2023-04-04) · Laura Huhtasaari (Sannf, till 2023-04-04) ECR Teuvo Hakkarainen (Sannf, från 2023-04-12) · Pirkko Ruohonen-Lerner (Sannf, från 2023-04-12) GUE-NGL Silvia Modig (VF) NI Teuvo Hakkarainen (Sannf, från 2023-04-05 till 2023-04-11) · Laura Huhtasaari (Sannf, från 2023-04-05 till 2023-04-11) Mandatperioder: 1995–1999 · 1999–2004 · 2004–2009 · 2009–2014 · 2014–2019 · 2019–2024