Edvard, hertig av York
| Edvard, hertig av York | |
 | |
| Född | 1373 Norwich, Storbritannien |
|---|---|
| Död | 25 oktober 1415[1][2][3] Azincourt, Frankrike |
| Begravd | Church of St Mary and All Saints, Fotheringhay[4] |
| Medborgarskap | Kungariket England |
| Sysselsättning | Militär |
| Befattning | |
| Hertig av York (1402–1415)[5] | |
| Maka | Philippe de Mohun[6] Philippe de Mohun Beatrice av Portugal (g. 1381–)[6] |
| Föräldrar | Edmund av Langley Isabella av Kastilien (1355-1392) |
| Släktingar | Rikard, earl av Cambridge (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Strumpebandsorden | |
| Heraldiskt vapen | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Edvard av Norwich, född 1373, död 25 oktober 1415, 2:e hertig av York och 1:e hertig av Aumale, var en engelsk ädling, drunknad i lera under slaget vid Agincourt.
Han var son till Edmund av Langley och första hustrun Isabella, och därmed sonson till kung Edvard III, och antas ha fötts i Norwich. Han stod sin kusin kung Rikard II nära, och blev först earl av Rutland och 1397 hertig av Aumale. Detta band gjorde att han förlorade sitt inflytande efter att Henrik IV hade gripit makten och han berövades sitt hertigdöme. Han fick dock snart ett annat då han efterträdde fadern som hertig av York 1402. Han gifte sig med en änka, Filippa de Mohun, men de fick inga barn. Då han dog ärvdes inte hans hertigdöme omedelbart av brorsonen Rikard Plantagenet eftersom Rikards far Rikard av Cambridge hade gripits för förräderi, men den yngre Rikard fick slutligen hertigdömet.
Hertigens död i slaget kan knappast beskrivas som heroisk. Tillsammans med många av de franska riddarna misslyckade han att hålla sig uppe och kvävdes under en hög av hästar och män.
Som hertigen av Aumerle har han en viktig roll i Shakespeares Richard II och en mindre i Henrik V.
Referenser
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Edward-of-Norwich-2nd-duke-of-Yorktopic/Britannica-Online, omnämnd som: Edward of Norwich, 2nd duke of York, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 38286493, omnämnd som: Edward of Norwich, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p10198.htm#i101980, omnämnd som: Edward of York, 2nd Duke of York, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ hämtat från: engelskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
- ^ The Complete Peerage, XII (part 2). Tracton to Zouche, 1959, s. 903-904.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] The Peerage person-ID: p10198.htm#i101980, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Arms of Edward of Norwich, 2nd Duke of York (c. 1373 – 25 October 1415) the eldest son of Edmund of Langley, 1st Duke of York, and a grandson of King Edward III of England. He held significant appointments during the reigns of Richard II, Henry IV, and Henry V, and is also known for his translation of the hunting treatise The Master of Game. He was killed in 1415 at the Battle of Agincourt, whilst commanding the right wing of the English army.
Portrait by Edward Harding in 1793, after a fifteenth-century original in the chronicle of Jean Creton (Harley MS 1319 fol. 57)