Eddica minora
 Denna artikel är en del av en serie om: | |||
Kristna sagor Facklitteratur | |||
Eddica minora är en samling Edda-dikter som inte finns med i Codex Regius. Många av dessa dikter återfinns insprängda i fornaldarsagorna, som skrevs till största delen från 1250 till 1350. De insprängda eddadikterna är emellertid oftast äldre än sagorna, och de flesta är från 1100-talet eller äldre.
Samlingen dikter under begreppet Eddica minora är inte enhetlig, men de tillhör de eddiska hjältedikternas sfär. De har även författats under samma århundraden som de dikter som har samlats i den Poetiska Eddan. De kan dock inte innehållsligt kopplas till gudarnas och Völsungarnas historia, och har sannolikt lämnats utanför den poetiska Eddan av den anledningen.
Namnet Eddica minora härstammar från 1903, då Andreas Heusler och Wilhelm Ranisch gav ut verket Eddica Minora. Dichtungen eddischer Art und aus der Fornaldarsögur und anderen Prosawerken zusammengestellt. Eddica minora har översatts till svenska av Åke Ohlmarks och gavs ut år 1955. Ohlmarks har ställt samman dikterna i fyra olika grupper för att de ska kunna läsas med större behållning.
Gotersagan
- Spjutsången (Darraðarlióð)
- Arngrims söner (Árngrímssonaþula)
- Striden på Samsö (Sámseyjarvísur)
- Hjalmars dödssång (Hjálmarsmál)
- Trämannen på Samsö (Trémannsvízur)
- Hervor hos Bjartmar jarl (Biartmarsmál)
- Hervorsången (Hervararlióð)
- Sången om Heidrek och gåtorna (Heiðreksgátur)
- Heidreks död (Gedduvísa)
- Konungarna (Konungaþula)
- Sången om hunnerslaget (Húnamál)
Den norröna Odyssén
- Kettil hanlax' och Grim ludenkinds smädelser (Hoengsvísur ok Grims)
- Orvar-Odd och sierskan (Vǫluvísur)
- Orvar-Odds »manjämning» (Mannjafnaðarmál)
- Orvar-Odd i Bjalkaland (Biálkalandsvísur)
- Orvar-Odds dödssång (Oddsmál)
- Hildebrand och Åsmund (Hildibrandsmál)
- Åsmund i bröllopsgården (Ásmundarmál)
Dana- och götasagan
- Ölbrygdstrofen (ǫlvisa)
- Vikarsbalken (Víkarsbálkr)
- Vikars lov (Víkarstírr)
- Halfdanssönernas hämnd (Fróðaþáttr)
- Den gamla sången om Bödvar Bjarke (Biarkamál in fornu)
- Snåljåpsvisan (Skafnǫrtungsmál)
- Refsvisan (Refsvísa)
- Buslas besvärjelse (Busluboen)
Den norsk-isländska sagan
- Hjörleif den kvinnoglade (Hiǫrleifsvísur)
- Instenssången (Innsteinsmål)
- Hroks friarsång (Hróksmál)
- Utstens stridssång (Útsteinsvísur)
- Frithiof den djärves strofer (Friðþiófsvísur)
- Ån bågspännarens visor (Ánsvisur)
- Völsevisan (Vǫlsaþáttsvísur)
- Fridsedens kväde (Tryggðamál)
Referenser
- Åke Ohlmarks: Den glömda Eddan - Eddica minora. Gebers 1955.
| ||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Kringlublaðið [the Kringla leaf] is a vellum manuscript leaf, dated c. 1260, the only one to survive from a manuscript called Kringla that was destroyed in the 1728 great fire of Copenhagen. Kringla was well known as the best manuscript of the great set of historical sagas known as Heimskringla, written by the thirteenth-century writer and statesman Snorri Sturluson (1178-1241). The leaf was found in the Royal Library in Stockholm, and is likely to have been in Stockholm from the late seventeenth century. During his state visit in Iceland in 1975 King Carl Gustav XVI presented the manuscript leaf to the Icelandic people for preservation in the National Library. The text to be found on the leaf is from Óláfs saga helga [the saga of King Ólafur the Saint], the longest of Heimskringla's 16 sagas about the kings of Scandinavia.