East Riding of Yorkshire
East Riding of Yorkshire | ||
Ceremoniellt grevskap | ||
(c) Pauline Eccles, CC BY-SA 2.0 Gotiska kyrkan Beverley Minster i Beverley. | ||
| ||
Land | Storbritannien | |
---|---|---|
Riksdel | England | |
Region | Yorkshire och Humber | |
Ingående distrikt | East Riding of Yorkshire (enhetskommun), City of Kingston upon Hull (enhetskommun) | |
Yta | 2 479 km² | |
Folkmängd | 597 900 (2016) | |
Befolkningstäthet | 241 invånare/km² | |
Tidszon | GMT (UTC+0) | |
- sommartid | BST (UTC+1) | |
Geonames | 11609011 | |
East Riding of Yorkshire, ofta bara kallat East Riding, är ett ceremoniellt grevskap i norra England i Storbritannien. Det ligger i det traditionella grevskapet Yorkshire och den moderna regionen Yorkshire och Humber. Ordet riding, på svenska treding, har fornnordiskt ursprung och syftar på något som är tredelat, i det här fallet Yorkshire. Dagens distrikt och ceremoniella grevskap är uppkallat efter den historiska tredingen med samma namn, som också var ett ceremoniellt och administrativt grevskap fram till 1974. Yorkshire var fram till 1974 uppdelat i East Riding, West Riding och North Riding of Yorkshire, samt staden York, som stod utanför riding-indelningen. Mellan 1974 och 1996 utgjorde dagens East Riding norra delen av grevskapet Humberside.
Det ceremoniella grevskapet omfattar två enhetskommuner; dels kommunen East Riding of Yorkshire, dels City of Kingston upon Hull (Hull), som är det ceremoniella grevskapets största stad. Grevskapet gränsar till North Yorkshire, South Yorkshire och Lincolnshire.
Geografi
Geologiskt är East Riding uppdelat i två delar. Den västra delen är Yorkshire Wolds, en kalkformation som sträcker sig från Humber vid North Ferriby till kusten vid kalkudden Flamborough Head. Den sydöstra delen är den låglänta kustslätten Holderness, som i öster avgränsas av Nordsjön och i söder av Humber. Söder om Flamborough Head ligger Bridlington Bay med flera sandstränder, och längst i sydost i distriktet ligger halvön Spurn.
Kusten har eroderats märkbart under de senaste 2 000 åren vilket har lett till att många tidigare samhällen har översvämmats. Ett av dessa samhällen var Ravenser Odd, som var en viktig hamn fram till att det förstördes på 1300-talet.[1][2] Erosionen är fortfarande ett problem i området, och flera strandförstärkningar har genomförts.[3]
Historia
East Riding har funnits sedan urminnes tider. Det fick en egen lordlöjtnant efter restaurationen, och hade en egen Quarter Sessions-domstol. Därför fick det också ett eget landsting (county council) när sådana upprättades 1889. Hull var en landstingsfri stad (county borough) och ingick därmed inte i det administrativa grevskapet East Riding. Jämfört med särskilt West men även North Riding växte befolkningen långsamt och uppgick till 500 000 1971.
Vid kommunreformen 1974 ersattes East Ridings landsting och lordlöjtnant av det nya grevskapet Humberside, som även omfattade norra Lincolnshire. Vissa gränsjusteringar skedde också mot resten av Yorkshire. Skapandet av ett grevskap på båda sidor om Humber var inte populärt, trots den utlovade Humber Bridge (som öppnades 1981), och identifikationen med Yorkshire och dess East Riding var fortsatt stark. Detta ledde till att grevskapet upplöstes vid kommunreformen under 1990-talet. I dess ställe kom fyra enhetskommuner, varav de två söder om Humber återfördes till Lincolnshire för ceremoniella ändamål. Norr om floden återupprättades lordlöjtnantsämbetet för East Riding of Yorkshire, som förutom den nybildade enhetskommunen med detta namn även omfattar staden Hull. Hela det tidigare Humberside har dock fortfarande gemensam polis och räddningstjänst.
Transport
East Riding har bara en kort motorvägssträcka, M62. Tillsammans med landsvägen A63 binder den ihop Hull med West Yorkshire och resten av det brittiska motorvägnätet. M18 tangerar också distriktet nära Goole.
Humber Bridge är en vägbro som tar A15 mellan Hessle väster om Hull och Barton-upon-Humber i Lincolnshire. Väster om denna punkt korsas floden först vid Goole (där den heter Ouse) av tre broar: järnvägen, M62 och A614. Innan Humber Bridge byggdes fanns en färjeförbindelse mellan North och South Ferriby.
Hull Paragon är en stor järnvägsstation, med linjer till Sheffield, York och Scarborough. Tågoperatörerna i området är Northern Rail, East Coast First TransPennine Express och Hull Trains, där den senare bedriver expresståg till London utanför upphandlingssystemet.
Närmaste flygplats är Humberside Airport söder om Humber Bridge.
Sport
Sport på riksnivå i området är koncentrerat till Hull. Fotbollslaget Hull City AFC spelar i Football League Championship, medan rugby league-lagen Hull FC och Hull Kingston Rovers spelar i Super League respektive Rugby League National League, League One.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.
Noter
- ^ ”Richard Hayton: History of Ravenser Odd”. Arkiverad från originalet den 12 december 2007. https://web.archive.org/web/20071212232156/http://www.yorkshirehistory.com/RAVENSER/index.htm. Läst 13 oktober 2006.
- ^ Jan Crowther: Kilnsea Arkiverad 8 januari 2007 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Living on the edge, från The Guardian
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör East Riding of Yorkshire.
- East Riding of Yorkshire Council
- Hull City Council
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: David Wright, Licens: CC BY 2.0
The Humber Bridge near Hull, East Riding of Yorkshire, England.
Taken from Barton-upon-Humber, Lincolnshire. Photo taken with Schneider - Kreuznach Curtagon 28mm f4 mounted on Sigma SD-9.
Författare/Upphovsman: Vexilo, Licens: CC BY-SA 3.0
The registered flag of the East Riding of Yorkshire
Författare/Upphovsman: Nilfanion, Licens: CC BY-SA 3.0
Location of the ceremonial county of the East Riding of Yorkshire within England.
(c) Pauline Eccles, CC BY-SA 2.0
West facade, Beverley Minster, Beverley, East Riding of Yorkshire, England.
One of the finest Gothic churches in the country, Beverley Minster is a significant landmark for miles around. John, Bishop of York, who was later canonised, founded the original monastery around the year 718 on the site now occupied by the Minster. Construction of the building began in 1220 and continued until 1425, with later centuries adding further elements. It is a living parish church and very much at the heart of the community.