Ordförandeskapet i Europeiska unionens råd

Ordförandeskapet i
Europeiska unionens råd
Nuvarande
Ungern Ungern
sedan 1 juli 2024
SäteBryssel, Belgien
Utses avEuropeiska rådet fastställer turordningen
MandatperiodSex månader, roterar på lika villkor mellan regeringarna
Förste innehavareBelgien Belgien
Inrättat1 januari 1958

Ordförandeskapet i Europeiska unionens råd, även känt som EU-ordförandeskapet, ansvarar för att leda och sammankalla Europeiska unionens råd, en av Europeiska unionens institutioner bestående av en företrädare på ministernivå för varje medlemsstat.[1]

Ordförandeskapet roterar var sjätte månad mellan medlemsstaterna på lika villkor, så att alla medlemsstater innehar ordförandeskapet lika ofta. Rådet leds av den rådsmedlem som företräder ordförandelandet, utom i rådet för utrikes frågor, där istället den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik är ordförande.[1]

Europeiska rådet fastställer med kvalificerad majoritet turordningen mellan medlemsstaterna och närmare bestämmelser om hur ordförandeskapet i rådet ska organiseras.[2] Sedan den 1 januari 2007 innehas ordförandeskapet av tre medlemsstater i taget för en period av 18 månader. Inom varje grupp roterar ordförandeskapet, så att varje medlemsstat får inneha det under sex månader. Under denna tid ska de andra två medlemsstaterna i samma grupp bistå ordförandeskapet i dess arbete.[3]

Historia

Banderoll vid riksdagen under svenska ordförandeskapet 2009.

Belgien var den första medlemsstaten att inneha ordförandeskapet i det som numera är Europeiska unionens råd. Ordförandeskapet inrättades den 1 januari 1958 i samband med upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen. Under de första åren roterade ordförandeskapet mellan de sex ursprungliga medlemsstaterna i alfabetisk ordning efter deras namn på respektive originalspråk. 1973 ägde den första utvidgningen rum då Danmark, Irland och Storbritannien anslöt sig till samarbetet. Under 1980-talet tillkom även Grekland, Portugal och Spanien. 1993 övergick rotationen från att basera sig på alfabetisk ordning till en osystematisk ordning. 2007 infördes ett nytt system för att öka kontinuiteten i ordförandeskapet. Det nya systemet innebar att medlemsstaterna tre och tre skulle inneha ordförandeskapet för en period av 18 månader.[3]

Fram till 2009 hade ordförandeskapet det politiska ansvaret för alla politikområden på europeisk nivå och spelade en central roll i antagandet av beslut på högsta politiska nivå inom unionen. Genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, minskade betydelsen av ordförandeskapet genom inrättandet av en egen ordförande för Europeiska rådet. Samtidigt fick även rådet för utrikes frågor en egen ordförande, höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medan övriga rådskonstellationer behöll det tidigare systemet med roterande ordförandeskap. Eftersom det nya fördraget trädde i kraft mitt i Sveriges ordförandeskap fasades de nya bestämmelserna in gradvis fram till den 1 januari 2010.

Sammansättning och funktionssätt

Ordförandeskapet i rådet för utrikes frågor
Nuvarande
   Josep Borrell (PES)
sedan 1 december 2019
SäteBryssel, Belgien
Nomineras avEuropeiska rådet
Utses av
MandatperiodFem år, som kan förnyas
Förste innehavare
Inrättat1 december 2009

I alla konstellationer utom rådet för utrikes frågor leds rådet av den rådsmedlem som företräder ordförandelandet.[4] Rådet för utrikes frågor leds istället av den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik.[5] Enligt fördraget om Europeiska unionen ska ordförandeskapet för andra konstellationer än utrikes frågor rotera mellan rådsmedlemmarna på lika villkor, så att alla medlemsstater innehar ordförandeskapet lika ofta.[6][7] De exakta bestämmelserna antas av Europeiska rådet med kvalificerad majoritet.[2]

Sedan den 1 januari 2007 innehas ordförandeskapet av tre medlemsstater i taget för en period av 18 månader. Medlemsstaterna ska sättas samman av rådet i sådana grupper med hänsyn till deras ”olikartade karaktär” och geografiska spridning. Inom varje grupp roterar ordförandeskapet, så att varje medlemsstat får inneha det under sex månader. Under denna tid ska de andra två medlemsstaterna i samma grupp bistå ordförandeskapet i dess arbete.[8] Turordningen mellan medlemsstaterna fram till och med den 31 december 2030 är fastställd av rådet. Senast den 31 december 2029 måste rådet fastställa turordningen från och med den 1 januari 2031.[9][10]

Varje ordförandeskap brukar synliggöra och marknadsföra sig genom en särskild webbplats, en logotyp samt genom att arrangera en konstnärlig utsmyckning i foajén i Justus Lipsius-byggnaden, där rådet håller till, i Bryssel.

Ordförandeskapet i rådet för utrikes frågor

Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 leds rådet för utrikes frågor inte av den rådsmedlem som företräder ordförandelandet, utan istället innehas ordförandeskapet av den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik.[5] Den höga representanten leder förhandlingarna i rådet och förväntas driva arbetet framåt. Han eller hon är även första vice ordförande i Europeiska kommissionen och spelar därför en central politisk roll inom unionen, i synnerhet i utformningen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Den höga representanten utses av Europeiska rådet med kvalificerad majoritet efter godkännande av Europeiska kommissionens ordförande.[11] I egenskap av ledamot av kommissionen utfrågas och väljs den höga representanten av Europaparlamentet i samband med varje utnämning av en ny kommission.

Ordförandeskapet i kommittéer och arbetsgrupper

Ordförandeskapet i rådets kommittéer och andra förberedande organ innehas normalt av en företrädare för ordförandeskapet i den konstellation som det förberedande organet tillhör.[12] Det finns dock några förberedande organ med ständiga ordförande. För följande förberedande organ väljs ordföranden av rådet: ekonomiska och finansiella kommittén, sysselsättningskommittén, kommittén för socialt skydd, militära kommittén, militära kommitténs arbetsgrupp, arbetsgruppen för kapacitetsmålet, kommittén för ekonomisk politik, kommittén för finansiella tjänster, kommittén för det europeiska forskningsområdet och innovation och uppförandekodsgruppen (företagsbeskattning). För följande förberedande organ innehas ordförandeskapet av rådets generalsekretariat: säkerhetskommittén, arbetsgruppen för information, samordningskommittén för kommunikations- och informationssystem, arbetsgruppen för kodifiering av lagstiftningen och juristlingvistgruppen.[13][14]

Funktioner och befogenheter

Ordförandeskapets främsta uppgift är att leda och driva arbetet framåt i Europeiska unionens råd, inklusive dess kommittéer och arbetsgrupper. Detta innefattar bland annat att sammankalla till sammanträden, upprätta föredragningslistor samt att utarbeta beslutsunderlag. Ordförandeskapet spelar, tillsammans med Europeiska kommissionen och den höga representanten, en central roll i internationella förhandlingar. Ordförandeskapet har också till uppgift att medla i förhandlingarna inom rådet och att företräda rådet i förhandlingarna med till exempel Europaparlamentet och kommissionen.[15] Det finns därför sällan utrymme för ordförandeskapet att driva en egen linje i de politiska frågorna; dess uppgift är istället att försöka nå enighet inom rådet.[1]

Vid varje halvårsskifte presenterar stats- eller regeringschefen från den medlemsstat som utövar det halvårsvisa roterande ordförandeskapet sitt politiska program för Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Europeiska regionkommittén. I slutet av denna period sammanfattar stats- eller regeringschefen ordförandeskapets arbete. Rådets ordförande har även möjlighet att närvara vid andra sammanträden. Europaparlamentet har också en kontinuerlig dialog med den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik.[1]

I praktiken består ordförandeskapets uppgifter av att fortsätta förhandlingarna om de frågor som övertagits från det föregående ordförandeskapet. Uppskattningsvis 80 procent av alla ärenden inom rådet är relaterade till tidigare beslut, förslag från kommissionen eller redan fastslagna prioriteringar. Ordförandeskapet har dock en möjlighet att lyfta upp frågor som det vill belysa och ge mer utrymme för. På så sätt kan ordförandeskapet i viss mån påverka den politiska agendan.[1]

Lista över ordförandeskapet

År1:a halvåret2:a halvåret
1958Belgien BelgienVästtyskland Västtyskland
1959Frankrike FrankrikeItalien Italien
1960Luxemburg LuxemburgNederländerna Nederländerna
1961Belgien BelgienVästtyskland Västtyskland
1962Frankrike FrankrikeItalien Italien
1963Luxemburg LuxemburgNederländerna Nederländerna
1964Belgien BelgienVästtyskland Västtyskland
1965Frankrike FrankrikeItalien Italien
1966Luxemburg LuxemburgNederländerna Nederländerna
1967Belgien BelgienVästtyskland Västtyskland
1968Frankrike FrankrikeItalien Italien
1969Luxemburg LuxemburgNederländerna Nederländerna
1970Belgien BelgienVästtyskland Västtyskland
1971Frankrike FrankrikeItalien Italien
1972Luxemburg LuxemburgNederländerna Nederländerna
1973Belgien BelgienDanmark Danmark
1974Västtyskland VästtysklandFrankrike Frankrike
1975Irland IrlandItalien Italien
1976Luxemburg LuxemburgNederländerna Nederländerna
1977Storbritannien StorbritannienBelgien Belgien
1978Danmark DanmarkVästtyskland Västtyskland
1979Frankrike FrankrikeIrland Irland
1980Italien ItalienLuxemburg Luxemburg
1981Nederländerna NederländernaStorbritannien Storbritannien
1982Belgien BelgienDanmark Danmark
1983Västtyskland VästtysklandGrekland Grekland
1984Frankrike FrankrikeIrland Irland
1985Italien ItalienLuxemburg Luxemburg
1986Nederländerna NederländernaStorbritannien Storbritannien
1987Belgien BelgienDanmark Danmark
1988Västtyskland VästtysklandGrekland Grekland
1989Spanien SpanienFrankrike Frankrike
1990Irland IrlandItalien Italien
1991Luxemburg LuxemburgNederländerna Nederländerna
1992Portugal PortugalStorbritannien Storbritannien
1993Danmark DanmarkBelgien Belgien
1994Grekland GreklandTyskland Tyskland
1995Frankrike FrankrikeSpanien Spanien
1996Italien ItalienIrland Irland
1997Nederländerna NederländernaLuxemburg Luxemburg
1998Storbritannien StorbritannienÖsterrike Österrike
1999Tyskland TysklandFinland Finland
2000Portugal PortugalFrankrike Frankrike
2001Sverige SverigeBelgien Belgien
2002Spanien SpanienDanmark Danmark
2003Grekland GreklandItalien Italien
2004Irland IrlandNederländerna Nederländerna
2005Luxemburg LuxemburgStorbritannien Storbritannien
2006Österrike ÖsterrikeFinland Finland
2007Tyskland TysklandPortugal Portugal
2008Slovenien SlovenienFrankrike Frankrike
2009Tjeckien TjeckienSverige Sverige
2010Spanien SpanienBelgien Belgien
2011Ungern UngernPolen Polen
2012Danmark DanmarkCypern Cypern
2013Irland IrlandLitauen Litauen
2014Grekland GreklandItalien Italien
2015Lettland LettlandLuxemburg Luxemburg
2016Nederländerna NederländernaSlovakien Slovakien
2017Malta MaltaEstland Estland
2018Bulgarien BulgarienÖsterrike Österrike
2019Rumänien RumänienFinland Finland
2020Kroatien KroatienTyskland Tyskland
2021Portugal PortugalSlovenien Slovenien
2022Frankrike FrankrikeTjeckien Tjeckien
2023Sverige SverigeSpanien Spanien
2024Belgien BelgienUngern Ungern
2025Polen PolenDanmark Danmark
2026Cypern CypernIrland Irland
2027Litauen LitauenGrekland Grekland
2028Italien ItalienLettland Lettland
2029Luxemburg LuxemburgNederländerna Nederländerna
2030Slovakien SlovakienMalta Malta

Se även

Referenser

  1. ^ [a b c d e] ”Ministerrådet: Beslutar om EU:s lagar”. Sveriges riksdags EU-information. 20 december 2021. https://eu.riksdagen.se/vad-ar-eu/eus-institutioner/ministerradet/#. Läst 21 februari 2022. 
  2. ^ [a b] ”Artikel 236 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 153. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  3. ^ [a b] ”Artikel 1 i Europeiska rådets beslut av den 1 december 2009 om utövande av rådets ordförandeskap (2009/881/EU)”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 50. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0881. 
  4. ^ ”Artikel 16 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 24. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  5. ^ [a b] ”Artikel 18.3 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 26. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  6. ^ ”Artikel 16.9 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 24. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  7. ^ ”Artikel 1.4 i rådets arbetsordning”. EUT L 325, 11.12.2009, s. 36. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0937. 
  8. ^ ”Artikel 1 i Europeiska rådets beslut av den 1 december 2009 om utövande av rådets ordförandeskap (2009/881/EU)”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 50. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0881. 
  9. ^ ”Council rotating presidencies: decision on revised order” (på engelska). Europeiska unionens råd. 26 juli 2016. https://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2016/07/26/council-rotating-presidencies-revised-order/. Läst 21 februari 2022. 
  10. ^ ”Rådets beslut (EU) 2016/1316 av den 26 juli 2016 om ändring av beslut 2009/908/EU om fastställande av genomförandeåtgärder för Europeiska rådets beslut om utövande av rådets ordförandeskap och om ordförandeskapet för rådets förberedande organ”. EUT L 42, 2.8.2016, s. 42–44. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016D1316. 
  11. ^ ”Artikel 18.1 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 26. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  12. ^ ”Artikel 2 i Europeiska rådets beslut av den 1 december 2009 om utövande av rådets ordförandeskap (2009/881/EU)”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 50. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0881. 
  13. ^ ”Bilaga III i rådets beslut av den 1 december 2009 om fastställande av genomförandeåtgärder för Europeiska rådets beslut om utövande av rådets ordförandeskap och om ordförandeskapet för rådets förberedande organ (2009/908/EU)”. EUT L 322, 9.12.2009, s. 34. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0908. 
  14. ^ ”Förteckning över rådets förberedande organ”. Europeiska unionens råd. 20 december 2023. https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-16975-2023-INIT/sv/pdf. Läst 11 juli 2024. 
  15. ^ ”Artikel 26 i rådets arbetsordning”. EUT L 325, 11.12.2009, s. 50. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0937. 

Externa länkar

Europeiska flagganEU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.

Media som används på denna webbplats

Flag of Belgium (civil).svg
The civil ensign and flag of Belgium. It is identical to Image:Flag of Belgium.svg except that it has a 2:3 ratio, instead of 13:15.
Flag of Portugal.svg
Flag of Portugal, created by Columbano Bordalo Pinheiro (1857–1929), officially adopted by Portuguese government in June 30th 1911 (in use since about November 1910). Color shades matching the RGB values officially reccomended here. (PMS values should be used for direct ink or textile; CMYK for 4-color offset printing on paper; this is an image for screen display, RGB should be used.)
Flag of Slovenia.svg
The flag of Slovenia.
"The construction sheet for the coat of arms and flag of the Republic of Slovenia
is issued in the Official Gazette Uradni list Republike Slovenije #67, 27 October 1994
as the addendum to the Law on the coat of arms and flag."
Flag of Croatia.svg
Det är enkelt att lägga till en ram runt den här bilden
Svenska ordförandeskapet 2009 banderoll.jpg
Banderoll med texten "Sverige är ordförande i EU 1 juli-31 december 2009" på Riksdagshuset i Stockholm.
(Josep Borrell) Hearing of Josep Borrell, High Representative Vice President-designate, A stronger Europe in the World (48859228793) (cropped).jpg
Författare/Upphovsman: European Parliament from EU, Licens: CC BY 2.0

Before the European Parliament can vote the new European Commission led by Ursula von der Leyen into office, parliamentary committees will assess the suitability of commissioners-designate.

On 23-26 May, more than 200,000,000 people in 28 EU countries went to the polls to elect members of the European Parliament, giving them a strong democratic mandate, including voting into office the new European Commission and examining the competencies and abilities of its commissioners-designate. Elected members of the European Parliament will also listen to their ideas and will assess their willingness to take concrete actions on the issues that Europeans care about.

Each candidate commissioner is invited for a live-streamed, three-hour hearing in front of the committee or committees responsible for their proposed portfolio. The hearings will take place between Monday 30 September and Tuesday 8 October.

<a href="http://epinsta.eu/EPhearings2019" rel="noreferrer nofollow">epinsta.eu/EPhearings2019</a>

This photo is free to use under Creative Commons license CC-BY-4.0 and must be credited: "CC-BY-4.0: © European Union 2019 – Source: EP". (<a href="https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/" rel="noreferrer nofollow">creativecommons.org/licenses/by/4.0/</a>) No model release form if applicable. For bigger HR files please contact: webcom-flickr(AT)europarl.europa.eu
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.