EU-blåkort

Ett tyskt EU-blåkort som följer den enhetliga utformningen av uppehållstillstånd inom Europeiska unionen.

Ett EU-blåkort är ett kombinerat arbets- och uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare som tar högkvalificerad anställning inom Europeiska unionen i enlighet med blåkortsdirektivet. EU-blåkortet inrättades genom ett direktiv som utfärdades av Europeiska unionens råd den 25 maj 2009. De första tillstånden började utfärdas den 19 juni 2011.

Tredjelandsmedborgare som har en universitetsexamen eller minst fem års yrkeserfarenhet samt har en lön som är minst en och en halv gång större än den genomsnittliga bruttoårslönen i den mottagande medlemsstaten kan ansöka om ett EU-blåkort. I Sverige görs ansökan hos Migrationsverket.[1]

En person som har innehaft ett EU-blåkort i minst fem år kan ansöka om status som varaktigt bosatt, vilket ger personen i fråga i stort sett samma rätt till fri rörlighet som unionsmedborgare.

Som en del av den gemensamma invandringspolitiken omfattas inte Danmark och Irland av bestämmelserna om EU-blåkort på grund av sina undantagsklausuler på området med frihet, säkerhet och rättvisa.

I april 2021 enades Europaparlamentet och Europeiska unionens råd om nya bestämmelser för EU-blåkortet som ska underlätta högkvalificerade arbetstagare att få arbetstillstånd i unionen.[2]

Krav

För att ansöka om ett blått kort måste sökande:

  • ha ett giltigt anställningsavtal eller ett högkvalificerat jobberbjudande för en period av sex månader eller mer;
  • att erbjuda dem en årslön som motsvarar det tröskelvärde som fastställts av medlemsländerna (i januari 2023 var lönetröskeln i Sverige 53 200 EUR);[3]
  • för reglerade yrken: följa yrkets villkor;
  • för oreglerade yrken: att ha en lämplig högre yrkeskvalifikation;
  • för IT-arbetare: ha relevanta yrkeskunskaper.

Lämna in en ansökan

Sökanden måste lämna in ett antal dokument inklusive examensbevis som bekräftar högre utbildning och pass och de sökande underrättas om beslutet inom 90 dagar efter det att ansökan lämnades in. Om anställningsavtalet är på 2 år eller mer: tillståndet gäller under den standardperiod som fastställts av medlemsländerna (minst 24 månader). Om anställningsavtalet är kortare än 2 år: tillståndet gäller under kontraktets varaktighet + 3 månader (max 24 månader).[4]

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Migrationsverket: EU-blåkort Arkiverad 29 november 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ Laglig migration: rådets ordförandeskap och Europaparlamentet preliminärt överens om ett system för att locka till sig högkvalificerade arbetstagare
  3. ^ ”Blue card” (på engelska). https://immigration-portal.ec.europa.eu/blue-card_en. Läst 22 februari 2023. 
  4. ^ ”EU blue card: attracting talent” (på engelska). https://www.consilium.europa.eu/en/infographics/eu-blue-card/. Läst 22 februari 2023. 
Europeiska flagganEU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.

Media som används på denna webbplats

Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.