EO Aurigae

EO Aurigae
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildKusken
Rektascension05t 18m 21,06592 s[1]
Deklination+36° 37′ 55,3517 ″[1]
Skenbar magnitud ()+7,71[2]
Stjärntyp
SpektraltypB3 V + B3 V[3]
U–B-0,63[2]
B–V+0,08[2]
VariabeltypAlgolvariabel[4]
Astrometri
Radialhastighet ()-1,1 ± 0,9[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -1,67 ± 1,71[1] mas/år
Dek.: -3,33 ± 0,75[1] mas/år
Parallax ()2,12 ± 1,15[1]
Avståndca 1 500  (ca 500 pc)
Absolut magnitud ()-0,59[4]
Detaljer
Massa6,22 ± 0,73[6] M
Radie1,352[4] R
Luminositet2 784[6] L
Ålder23,6 ± 8,0[3] miljoner år
Andra beteckningar
HD 34333, AG+36 533, ALS 8263, BD+36 1073, CEL 594, GSC 02402-01191, HIC 24744, HIP 24744, LS V +36 9, 2MASS J05182105+3637554, PPM 70161, SAO 57857, TD1 4305, TYC 2402-1191-1, uvby98 100034333, EO Aurigae, Gaia DR2 187043317482036224, Gaia DR3 187043317482036224, Gaia DR1 187043317482036224[7]

EO Aurigae är en dubbelstjärna i mellersta delen av stjärnbilden Kusken. Den har en kombinerad skenbar magnitud av ca 7,71[1] och kräver åtminstone en stark handkikare för att kunna observeras. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 2,1 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 1 500 ljusår (ca 500 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -1 km/s.[5]

Egenskaper

Primärstjärnan EO Aurigae A är en vit till blå stjärna i huvudserien av spektralklass B3 V.[3] Den har en massa som är ca 6,2[6] solmassor, en radie som är ca 1,4[4] solradier och har ca 2 800 gånger solens utstrålning av energi[6] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 13 400 K.[6]

Följeslagaren EO Aurigae B är en vit till blå stjärna i huvudserien av spektralklass B3 V.[3] Den har en massa som är ca 5,0[6] solmassor och har ca 1 400 gånger solens utstrålning av energi[6] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 11 700 K.[3]

Ljuskurva i visuella bandet för AR Aurigae, plottad från Hartigan (1981).[8]

Stjärnans karaktär av förmörkelsevariabel upptäcktes 1943 av Sergei Gaposchkin vid Harvard College Observatory.[9] Den består av ett par stjärnor av spektraltyp B som kretsar kring varandra med en omloppsperiod på 4,0656 dygn. Under primärstjärnans förmörkelse sjunker den kombinerade magnituden med 0,57 medan förmörkelsen av följeslagaren minskar magnituden med 0,33.[10]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, EO Aurigae, 8 november 2021.

Noter

  1. ^ [a b c d e f g] van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. S2CID 18759600. Vizier catalog entry
  2. ^ [a b c] Nicolet, B. (1978), "Photoelectric photometric Catalogue of homogeneous measurements in the UBV System", Astronomy and Astrophysics Supplement Series, 34: 1–49, Bibcode:1978A&AS...34....1N
  3. ^ [a b c d e] Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (2011). "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 410 (1): 190–200. arXiv:1007.4883. Bibcode:2011MNRAS.410..190T. doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x. S2CID 118629873.
  4. ^ [a b c d] https://www.universeguide.com/star/24744/eoaurigae. Hämtad 2023-03-11.
  5. ^ [a b] Wilson, R. E. (1953), "General Catalogue of Stellar Radial Velocities", Carnegie Institute Washington D.C. Publication, Carnegie Institute of Washington D.C., Bibcode:1953GCRV..C......0W
  6. ^ [a b c d e f g] Hohle, M. M.; et al. (April 2010), "Masses and luminosities of O- and B-type stars and red supergiants", Astronomische Nachrichten, 331 (4): 349, arXiv:1003.2335, Bibcode:2010AN....331..349H, doi:10.1002/asna.200911355, S2CID 111387483
  7. ^ HD 34333 (unistra.fr). Hämtad 2023-03-11.
  8. ^ Hartigan, P (January 1981). "A photoelectric lightcurve and elements of the eclipsing binary EO Aurigae". Journal of the AAVSO. 10: 13–20. Bibcode:1981JAVSO..10...13H. Hämtad 29 oktober 2021.
  9. ^ Gaposchkin, Sergei (1943). "A New Bright Eclipsing Variable of Large Mass, HV 10327". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 55 (325): 192–194. Bibcode:1943PASP...55..192G. doi:10.1086/125543.
  10. ^ Malkov, O. Yu.; et al. (February 2006), "A catalogue of eclipsing variables", Astronomy and Astrophysics, 446 (2): 785–789, Bibcode:2006A&A...446..785M, doi:10.1051/0004-6361:20053137

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Auriga IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Auriga chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.
EOAurLightCurve.png
Författare/Upphovsman: PopePompus, Licens: CC BY-SA 4.0
A V band light curve for EO Aurigae, adapted from Hartigan, Journal of the American Association of Variable Star Observers, Vol. 10, p. 13-20 (1981)