E18
Europaväg | |
Europaväg 18 | |
Basfakta | |
---|---|
Land | Storbritannien Norge Sverige Finland Ryssland |
Klassificering | Stamväg |
Längd | 1 890 km |
Beläggning | Asfalt |
Geografiska fakta | |
Börjar i | Craigavon, Nordirland |
Via | Storbritannien Norge Sverige Finland |
Slutar i | Sankt Petersburg, Ryssland (1 890 km) |
E18 eller Europaväg 18 är en europaväg som börjar i Craigavon i Nordirland och slutar i Sankt Petersburg i Ryssland. I Sverige går vägen mellan norska gränsen och färjeläget vid Kapellskär. Den är 1 890 km lång, varav 512 km i Sverige.
Sträckning
Craigavon (Storbritannien/Nordirland)–Belfast–Larne–(färja)–Stranraer–Carlisle–Newcastle upon Tyne–(havsavbrott Storbritannien–Norge)–Kristiansand–Drammen–Oslo–(gräns Norge–Sverige)–Årjäng–Karlstad–Kristinehamn–Karlskoga–Örebro–Arboga–Köping–Västerås–Enköping–Stockholm (Solna)–Norrtälje–Kapellskär–(färja Sverige–Finland)–Nådendal–Åbo–Helsingfors–Vaalimaa–(gräns Finland–Ryssland)–Viborg–Sankt Petersburg
Inga europavägar skyltas i Storbritannien.
Den möter följande europavägar:
Storbritannien: Norge: | Sverige: Finland: Ryssland: |
Färjor
Mellan Belfast och Stanraer går en färja som drivs av Stena Line, samt en mellan Larne och Cairnryan som drivs av P&O Ferries. Det finns ingen färja längre mellan Newcastle (Storbritannien) och Kristiansand (Norge), den lades ner i oktober 2006. Färjan Newcastle–Stavanger(Norge) är sedan 2008 nedlagd. Skall man åka bil mellan Norge och England får man åka via Engelska kanalen.
På sträckan Kapellskär–Nådendal (förorter till Stockholm respektive Åbo), går Finnlink, men endast för fordon (inklusive motorcyklar och cyklar). För fotgängare samt fordon går Viking Line Kapellskär–Mariehamn. Förr fortsatte denna rutt till Åbo, men nu krävs istället byte till ett fartyg kommande från Stockholm, varför ett lika bra alternativ är Stockholm–Åbo som drivs av Silja Line, Viking Line eller Sea Wind Line (det sista tar dock enbart gods och chaufförer).
Se även följande artiklar:
- Belfast–Stanraer
- Larne–Cairnryan
- Newcastle–Stavanger–Bergen
- Göteborg–Newcastle
- Kapellskär–Åbo
- Stockholm–Åbo
Motorvägar och trafikplatser längs E18
E18 är motorväg endast längs delar av sin sträckning både i Norge och i Sverige. Motorvägen är inte sammanhängande i något av länderna utan bara på de mer trafikerade delsträckorna. I Finland är nästan hela sträckan motorväg, förutom vid omfarterna kring Åbo och Helsingfors, som dock har nästan motorvägsstandard. I Storbritannien är E18 endast motorväg i Nordirland (M1), inte i England. Där är den endast landsväg, samt fyrfältsväg en kortare sträcka, och den följer väg A69 och A75.
Det är planer på att bygga om hela sträckan Kristiansand och Momarken i Norge till motorväg ungefär till 2030, där det inte redan är motorväg. I Sverige planeras hela sträckan Segmon–Norrtälje bli motorväg så småningom, men bara ett fåtal kvarvarande sträckor byggs om före 2020.[uppföljning saknas]
Trafikplatser finns som brukligt är längs motorvägs- och motortrafikledsträckorna, men även på vissa ställen längs övriga delar av E18.
- Se Lista över trafikplatser längs E18 för en lista på trafikplatser inom Sverige.
Se även
Norge
Sverige
Finland
Vägen går inom Finland mellan Nådendal och ryska gränsen. Den följer Stamväg 40 (från Nådendal till Åbo), Riksväg 1, Ring III (Stamväg 50) och Riksväg 7. E18 är motorväg eller har motorvägsstandard under nästan hela dess sträckning.
E18 är en av de få Europavägar i Finland som brukar nämnas som E-väg bland annat i pressen. De flesta andra Europavägar i Finland är mera kända under sina riksvägsnummer.
Ryssland
Vägen mellan finska gränsen och Sankt Petersburg är blandad landsväg och motortrafikled. Till Ryssland krävs visum för EU-medborgare.
Gränskontrollen som ofta är överbelastad på ryska sidan är ett mycket större hinder än vägkvaliteten. Trafikmängden har ökat vilket gränskontrollen inte kunnat hantera. För turister tar det varierande tid, ofta flera timmar. För lastbilar kan det ibland ta mer än en dag i väntan. Kön kan vara upp till 50 km lång.[1] Kapaciteten ökas efter hand, men trafikmängden ökar med 10–30 procent per år, och år 2011 gjordes 10,6 miljoner passager av finsk-ryska landgränsen, varav många på E18.[2] Innan Putins invasions krig mpt Ukraina fanns planer på att införa frihet från visum för ryssar i EU, vilket bedömdes tredubbla gränstrafiken, nu är istället gränstrafiken obefintlig.[2]
Historia
När europavägarna numrerades om, för Sveriges och Norges del år 1992, behöll denna europaväg nummer E18, åtminstone sträckan Stavanger–Oslo–Solna (Stockholm). Den råkade helt enkelt få samma nummer i det nya systemet som den hade förut, till skillnad från E4 och E6 som behöll samma nummer efter politisk förhandling. Sträckan Stockholm–Kapellskär–Åbo–Helsingfors–Sankt Petersburg hette före omnumreringen E3.
Före 2002 gick E18 mellan Stavanger och Kristiansand i Norge, vilket ändrades till E39 när den vägen drogs genom Norge.
Källor
- ^ ”Köläget vid riksgränsen”. Arkiverad från originalet den 16 juni 2013. https://web.archive.org/web/20130616072557/http://alknet.tiehallinto.fi/alk/rajaliikenne/e18_se.html. Läst 28 december 2012.
- ^ [a b] Förberedelse inför viseringsfriheten mellan EU och Ryssland Arkiverad 23 april 2015 hämtat från the Wayback Machine.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Gutten på Hemsen, Licens: CC0
Flag of Norway with colors from the previous version on Commons. This file is used to discuss the colors of the Norwegian flag.
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet
Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)
“ | 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.
3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.
|
” |
Del för att kunna generera vägnummerskyltar i artiklar.
Författare/Upphovsman: Holger.Ellgaard, Licens: CC BY-SA 3.0
Ekolsundsbron (södra) i Enköpings kommun
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
Del för att kunna generera vägnummerskyltar i artiklar.
Del för att kunna generera vägnummerskyltar i artiklar.
Författare/Upphovsman: Teme, Licens: CC BY-SA 3.0
National road 7 (E18) in Kotka, Finland
фотографии вдоль границ муниципального образования пос. Белоостров
Ring Road III (national road 50, E18) towards Tuusulanväylä in Vantaa, Finland.
Del för att kunna generera vägnummerskyltar i artiklar.
Del för att kunna generera vägnummerskyltar i artiklar.
Författare/Upphovsman: Hans A. Rosbach, Licens: CC BY 2.5
Motorway bridge in Drammen, Norway. The bridge north of the mid-river island.
Looking towards Junction 133 of the E18 motorway through Västerås, Sweden. Junction 134 and 133 are very close to eachother in the middle of an S-bend, wherefore speedlimits were recently decreased for safety reasons to 70 km/hr (previously 90 km/hr).
Författare/Upphovsman: BjørnN, Licens: CC BY-SA 3.0
Route of the E18 from Craigavon, UK to Saint Petersburg, Russia