E18

Europaväg
E18
Europaväg 18
Basfakta
LandStorbritannien
Norge
Sverige
Finland
Ryssland
KlassificeringStamväg
Längd1 890 km
BeläggningAsfalt
Geografiska fakta
Börjar iNordirland Craigavon, Nordirland
ViaStorbritannien Storbritannien
Norge Norge
Sverige Sverige
Finland Finland
Slutar iRyssland Sankt Petersburg, Ryssland (1 890 km)
Bron vid Drammen, Norges längsta bro.
Stadsmotorvägen genom Västerås.
E18 över Ekolsundsbron i närheten av Enköping.
E18 / Ring III vid Vanda, Finland.
E18 / Rv 7 vid Kotka i Finland.
E18 i Beloostrov, Ryssland

E18 eller Europaväg 18 är en europaväg som börjar i Craigavon i Nordirland och slutar i Sankt Petersburg i Ryssland. I Sverige går vägen mellan norska gränsen och färjeläget vid Kapellskär. Den är 1 890 km lång, varav 512 km i Sverige.

Sträckning

Craigavon (Storbritannien/Nordirland)–BelfastLarne(färja)StranraerCarlisleNewcastle upon Tyne(havsavbrott Storbritannien–Norge)KristiansandDrammenOslo(gräns Norge–Sverige)ÅrjängKarlstadKristinehamnKarlskogaÖrebroArbogaKöpingVästeråsEnköpingStockholm (Solna)–NorrtäljeKapellskär(färja Sverige–Finland)NådendalÅboHelsingforsVaalimaa(gräns Finland–Ryssland)ViborgSankt Petersburg

Inga europavägar skyltas i Storbritannien.

Den möter följande europavägar:

Storbritannien:

Norge:

 

Sverige:

Finland:

Ryssland:

Färjor

Mellan Belfast och Stanraer går en färja som drivs av Stena Line, samt en mellan Larne och Cairnryan som drivs av P&O Ferries. Det finns ingen färja längre mellan Newcastle (Storbritannien) och Kristiansand (Norge), den lades ner i oktober 2006. Färjan Newcastle–Stavanger(Norge) är sedan 2008 nedlagd. Skall man åka bil mellan Norge och England får man åka via Engelska kanalen.

På sträckan KapellskärNådendal (förorter till Stockholm respektive Åbo), går Finnlink, men endast för fordon (inklusive motorcyklar och cyklar). För fotgängare samt fordon går Viking Line Kapellskär–Mariehamn. Förr fortsatte denna rutt till Åbo, men nu krävs istället byte till ett fartyg kommande från Stockholm, varför ett lika bra alternativ är StockholmÅbo som drivs av Silja Line, Viking Line eller Sea Wind Line (det sista tar dock enbart gods och chaufförer).

Se även följande artiklar:

Motorvägar och trafikplatser längs E18

E18 är motorväg endast längs delar av sin sträckning både i Norge och i Sverige. Motorvägen är inte sammanhängande i något av länderna utan bara på de mer trafikerade delsträckorna. I Finland är nästan hela sträckan motorväg, förutom vid omfarterna kring Åbo och Helsingfors, som dock har nästan motorvägsstandard. I Storbritannien är E18 endast motorväg i Nordirland (M1), inte i England. Där är den endast landsväg, samt fyrfältsväg en kortare sträcka, och den följer väg A69 och A75.

Det är planer på att bygga om hela sträckan Kristiansand och Momarken i Norge till motorväg ungefär till 2030, där det inte redan är motorväg. I Sverige planeras hela sträckan Segmon–Norrtälje bli motorväg så småningom, men bara ett fåtal kvarvarande sträckor byggs om före 2020.[uppföljning saknas]

Trafikplatser finns som brukligt är längs motorvägs- och motortrafikledsträckorna, men även på vissa ställen längs övriga delar av E18.

  • Se Lista över trafikplatser längs E18 för en lista på trafikplatser inom Sverige.

Se även

Norge

Sverige

Finland

Vägen går inom Finland mellan Nådendal och ryska gränsen. Den följer Stamväg 40 (från Nådendal till Åbo), Riksväg 1, Ring III (Stamväg 50) och Riksväg 7. E18 är motorväg eller har motorvägsstandard under nästan hela dess sträckning.

E18 är en av de få Europavägar i Finland som brukar nämnas som E-väg bland annat i pressen. De flesta andra Europavägar i Finland är mera kända under sina riksvägsnummer.

Ryssland

Vägen mellan finska gränsen och Sankt Petersburg är blandad landsväg och motortrafikled. Till Ryssland krävs visum för EU-medborgare.

Gränskontrollen som ofta är överbelastad på ryska sidan är ett mycket större hinder än vägkvaliteten. Trafikmängden har ökat vilket gränskontrollen inte kunnat hantera. För turister tar det varierande tid, ofta flera timmar. För lastbilar kan det ibland ta mer än en dag i väntan. Kön kan vara upp till 50 km lång.[1] Kapaciteten ökas efter hand, men trafikmängden ökar med 10–30 procent per år, och år 2011 gjordes 10,6 miljoner passager av finsk-ryska landgränsen, varav många på E18.[2] Innan Putins invasions krig mpt Ukraina fanns planer på att införa frihet från visum för ryssar i EU, vilket bedömdes tredubbla gränstrafiken, nu är istället gränstrafiken obefintlig.[2]

Historia

När europavägarna numrerades om, för Sveriges och Norges del år 1992, behöll denna europaväg nummer E18, åtminstone sträckan Stavanger–Oslo–Solna (Stockholm). Den råkade helt enkelt få samma nummer i det nya systemet som den hade förut, till skillnad från E4 och E6 som behöll samma nummer efter politisk förhandling. Sträckan Stockholm–Kapellskär–Åbo–Helsingfors–Sankt Petersburg hette före omnumreringen E3.

Före 2002 gick E18 mellan Stavanger och Kristiansand i Norge, vilket ändrades till E39 när den vägen drogs genom Norge.

Källor

Media som används på denna webbplats

Flag of Norway (ef2b2d for red & 002868 for blue).svg
Författare/Upphovsman: Gutten på Hemsen, Licens: CC0
Flag of Norway with colors from the previous version on Commons. This file is used to discuss the colors of the Norwegian flag.
Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Vänster - grön.svg
Del för att kunna generera vägnummerskyltar i artiklar.
Ekolsundsbron 2009a.jpg
Författare/Upphovsman: Holger.Ellgaard, Licens: CC BY-SA 3.0
Ekolsundsbron (södra) i Enköpings kommun
Flag of Northern Ireland (1953–1972).svg
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
8 - grön.svg
Del för att kunna generera vägnummerskyltar i artiklar.
Höger - grön.svg
Del för att kunna generera vägnummerskyltar i artiklar.
Valtatie 7.jpg
Författare/Upphovsman: Teme, Licens: CC BY-SA 3.0
National road 7 (E18) in Kotka, Finland
СестрорецкСолнечноеБелоостров текст.JPG
фотографии вдоль границ муниципального образования пос. Белоостров
KehaIII vantaa2.jpg
Ring Road III (national road 50, E18) towards Tuusulanväylä in Vantaa, Finland.
1 - grön.svg
Del för att kunna generera vägnummerskyltar i artiklar.
E - grön.svg
Del för att kunna generera vägnummerskyltar i artiklar.
DrammenBridgeNorth.JPG
Författare/Upphovsman: Hans A. Rosbach, Licens: CC BY 2.5
Motorway bridge in Drammen, Norway. The bridge north of the mid-river island.
E18-junction133.jpg
Looking towards Junction 133 of the E18 motorway through Västerås, Sweden. Junction 134 and 133 are very close to eachother in the middle of an S-bend, wherefore speedlimits were recently decreased for safety reasons to 70 km/hr (previously 90 km/hr).
Blank map of Europe cropped - E18.svg
Författare/Upphovsman: BjørnN, Licens: CC BY-SA 3.0
Route of the E18 from Craigavon, UK to Saint Petersburg, Russia