Dvärgsumphöna

	Dvärgsumphöna; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tran- och rallfåglar; Gruiformes
Familj	Rallar; Rallidae
Släkte	Zapornia
Art	Dvärgsumphöna; Z. pusilla
Vetenskapligt namn
	§ Zapornia pusilla
Auktor	Pallas, 1766
Utbredning
Synonymer
	Porzana pusilla;

Dvärgsumphöna^[2] (Zapornia pusilla) är en mycket liten och vida spridd fågel i familjen rallar.^[3] Den förekommer i grunda våtmarker i både Europa, Afrika, Asien och Australien, till och med till Nya Zeeland. Arten är en sällsynt gäst i norra Europa, med ett tiotal fynd i Sverige.

Utseende och läte

Dvärgsumphönan är en mycket liten rall, den minsta i Europa, med en kropppslängd på 16–18 cm och vikten 50 gram.^[4] Den har grön näbb, olivgröna ben och är blågrå på kinder, strupe och bröst. På flankerna är den tydligt bandad i svart och vitt. Ovansidan är varmbrun med vita prickar.^[5]

Den är till utseendet lätt förväxlingsbar med mindre sumphöna, men är något mindre med tydligt kortare vingar och något kortare stjärt. I dräkten är den tydligare vattrad på flankerna och prickigare ovan, men saknar alltid rött på näbben.^[5]

Ungfågeln är smutsbrun under snarare än blågrå, med mer tvärvattrat bröst än hos juvenil mindre sumphöna.^[5]

Hanens läte påminner om årthanens och ätliga grodans.^[5]

Utbredning och systematik

Dvärgsumphönan har ett stort utbredningsområde som sträcker sig från Afrika, Europa och österut till Australasien. Den delas upp i sex underarter, varav två förmodligen är utdöda, som i sin tur placeras i tre grupper:^[3]

Zapornia pusilla intermedia – förekommer från Europa till Mindre Asien, i östra och södra Afrika och på Madagaskar
Zapornia pusilla pusilla – häckar i centrala och östra Asien; övervintrar så långt som till Indien, Malaysia och Filippinerna
palustris-gruppen
- Zapornia pusilla mira – bara känd från ett exemplar funnet 1912 på Borneo
- Zapornia pusilla mayri – känd från fyra exemplar funna på Nya Guinea
- Zapornia pusilla palustris – förekommer på östra Nya Guinea och södra Australien; förekommer vintertid i norra Australien och gästar sällsynt Tasmanien
- Zapornia pusilla affinis – förekommer på Nya Zeeland och Chathamöarna

Underarten mira inkluderas ibland i pusilla.^[6]

Bestånden i Europa och Asien är flyttfåglar, varav de flesta flyttar söderut från slutet av augusti till oktober och återvänder från mars till maj.^[7]^[8] Afrikanska och australiska populationer är stannfåglar eller rör sig endast lokalt efter säsongsmässig vattentillgång.^[7]

Förekomst i Sverige

Ett drygt tiotal individer av dvärgsumphöna har observerats i Sverige. De två första observationerna, 1898 och 1955, skedde båda två i Skälderviken i Skåne.^[9] I varje fall första fyndet utgjordes av en häckande individ.^[10] De tre senaste observationerna har gjorts i Ågesta i Södermanland 2004, vid naturreservatet Oset i Örebro 2011.^[11] samt i Skottorps våtmark i Halland 2014.^[12]

Släktestillhörighet

Tidigare placerades arten i släktet Porzana, men DNA-studier visar att dvärgsumphönan endast är avlägset släkt med typarten för Porzana småfläckig sumphöna och förs numera tillsammans med flera andra arter till ett annat släkte, Zapornia.^[13]

Levnadssätt

Dvärgsumphönan hittas i olika sorters våtmarker, både inåt land och utmed kuster, med tät och flytande växtlighet.^[14]^[15]^[7] Under häckningstid föredrar den blöta och lågväxta miljöer som starrmader,^[8]^[7]^[14]^[15]^[16] ibland med inslag av vass.^[5] Arten uppträder vanligtvis enstaka, men kan också hittas i par eller familjegrupper, i övervintringsområden ibland till och med i smågrupper med upp till tio individer.^[8] Fågeln är aktiv dagtid, dock mest tidiga morgnar och sena kvällar.^[7] Födan består mestadels av insekter och dess larver, men även ringmaskar, mollusker, små kräftdjur, småfisk (upp till 2 cm), groddjur och vegetabiliskt material.^[7]^[8]

Häckning

Dvärgsumphönan bygger ett grunt skålformat bo som placeras nära vattenytan på en grästuva eller i mjukt gräs. Ibland kan det placeras i vatten fastsatt i näraliggande växtlighet eller i en låg buske.^[7]

Status

Arten har ett stort utbredningsområde och internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig.^[1] Beståndsutvecklingen är dock oklar.^[1] Beståndet i Europa uppskattas till meööan 980 och 1 400 spelande hanar, vilket motsvarar 3 000–4 200 individer.^[17] Den är där sällsynt och lokal i södra Europa, men talrikare i östra delarna.^[5] Populationen hos underarten obscura tros bestå av 10 000–25 000 individer och hos affinis 1 000-10 000 individer, medan bestånden hos övriga underarter inte har uppskattats.^[18] Sammanvägt uppskattar IUCN världspopulationen till mellan en halv och en miljon vuxna individer.^[1]

Noter

^ [a b c d] BirdLife International 2012 Zapornia pusilla Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 15 april 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ ”Röd” (Pocket). Fåglar. Bonniers. sid. 90. ISBN 91-34-50853-8
^ [a b c d e f] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 124. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ [a b c d e f g] del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^ [a b c d] Taylor, B.; van Perlo, B. 1998. Rails: a guide to the rails, crakes, gallinules and coots of the world. Pica Press, Robertsbridge, UK.
^ ”Sveriges ornitologiska förening - Dvärgsumphöna”. http://www.sofnet.org/index.asp?lev=4494&typ=1. Läst 22 juni 2011.
^ Ekman, Sven (1922). Djurvärldens utbredningshistoria på skandinaviska halvön. Stockholm: Bonnier. sid. 135. Libris 273154
^ ”NA”. Nerikes Allehanda. http://www.na.se. Läst 21 juni 2011.
^ Dvärgsumphöna, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
^ García-R, J.C., G.C. Gibb, and S.A. Trewick (2014), Deep global evolutionary radiation in birds: Diversification and trait evolution in the cosmopolitan bird family Rallidae, Mol. Phylogenet. Evol. 81, 96-108.
^ [a b] Urban, E.K., Fry, C.H. and Keith, S. 1986. The Birds of Africa, Volume II. Academic Press, London.
^ [a b] Marchant, S.; Higgins, P. J. 1993. Handbook of Australian, New Zealand and Antarctic birds, 2: raptors to lapwings. Oxford University Press, Melbourne.
^ Langrand, O. 1990. Guide to the birds of Madagascar. Yale University Press, New Haven, USA.
^ BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.
^ Wetlands International. 2015. Waterbird Population Estimates.

Externa länkar

Wikispecies har information om dvärgsumphöna.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör dvärgsumphöna.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] BirdLife International 2012 Zapornia pusilla Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 15 april 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[Fåglar-4] ”Röd” (Pocket). Fåglar. Bonniers. sid. 90. ISBN 91-34-50853-8

[Fågelguiden-5] [a b c d e f] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 124. ISBN 978-91-7424-039-9

[H&M-6] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

[hbw-7] [a b c d e f g] del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[Taylor-8] [a b c d] Taylor, B.; van Perlo, B. 1998. Rails: a guide to the rails, crakes, gallinules and coots of the world. Pica Press, Robertsbridge, UK.

[9] ”Sveriges ornitologiska förening - Dvärgsumphöna”. http://www.sofnet.org/index.asp?lev=4494&typ=1. Läst 22 juni 2011.

[10] Ekman, Sven (1922). Djurvärldens utbredningshistoria på skandinaviska halvön. Stockholm: Bonnier. sid. 135. Libris 273154

[allehanda-11] ”NA”. Nerikes Allehanda. http://www.na.se. Läst 21 juni 2011.

[12] Dvärgsumphöna, BirdLife Sveriges raritetskatalog.

[Garcia-13] García-R, J.C., G.C. Gibb, and S.A. Trewick (2014), Deep global evolutionary radiation in birds: Diversification and trait evolution in the cosmopolitan bird family Rallidae, Mol. Phylogenet. Evol. 81, 96-108.

[Urban-14] [a b] Urban, E.K., Fry, C.H. and Keith, S. 1986. The Birds of Africa, Volume II. Academic Press, London.

[Marchant-15] [a b] Marchant, S.; Higgins, P. J. 1993. Handbook of Australian, New Zealand and Antarctic birds, 2: raptors to lapwings. Oxford University Press, Melbourne.

[Langrand-16] Langrand, O. 1990. Guide to the birds of Madagascar. Yale University Press, New Haven, USA.

[17] BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.

[18] Wetlands International. 2015. Waterbird Population Estimates.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

[18]

Navigation

Navigering

Temaportaler