Dvärgsparv

	Dvärgsparv; Status i världen: Livskraftig (lc); Status i Sverige: Sårbar; Status i Finland: Livskraftig
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Fältsparvar; Emberizidae
Släkte	Emberiza
Art	Dvärgsparv; E. pusilla
Vetenskapligt namn
	§ Emberiza pusilla
Auktor	Pallas, 1776
Synonymer
	Schoeniclus pusillus

Dvärgsparv (Emberiza pusilla) är en fågel i familjen fältsparvar som häckar på tajgan i norra palearktis, västerut in i nordligaste Norrland. Vintertid flyttar den framför allt till södra Kina. Beståndet anses vara livskraftigt.

Utseende och läte

Dvärgsparven är en liten fältsparv som mäter 12–13,5 centimeter på längden. Den har en kraftigt streckad brun rygg och vit undersida med fin mörk streckning. I sommardräkt känns den igen på rödbrunt ansikte, svarta hjässband och tydlig vit orbitalringögonring. I vinterdräkt kan den förväxlas med hona sävsparv, men skiljs förutom på lätet (se nedan) genom tydligare ögonring, jämnt rödbrun kind med en smal svart kant baktill, ljust rödbrun tygel och tydligt ljust centralt hjässband. Ofta syns också en liten ljus fläck längst bak på kinden. Benen är också alltid skära, ej röd- eller gråbruna. Könen är lika.^[5]

Locklätet är ett vasst och hårt '’zick medan sången är en melodisk och behaglig serie med både hårda, riviga ljud och klara toner.^[5]

Utbredning och systematik

Dvärgsparven häckar på tajgan i nordöstligaste Europa och norra Asien, från norra Skandinavien och österut i ett ganska smalt bälte kring Polcirkeln genom Sibirien till Stilla havet. Den hittas också i nordöstra Kina och möjligen även Mongoliet.^[6]

Arten är en flyttfågel som övervintrar i norra Indien, södra Kina och de norra delarna av Sydostasien, där merparten övervintrar i södra Kina.^[7] Den brukar anlända till häckningsområdena i slutet av maj till slutet av juni och flyttar i augusti-september.^[7]

Trots sitt stora utbredningsområde delas den vanligtvis inte upp i några underarter.^[8]^[9]^[10]

Förekomst i Sverige

Dvärgsparven observerades första gången i Sverige 1815 då en individ sköts i Lund.^[7] I Sverige utgör den en randpopulation, men från 1950-talet och framåt finns observationer som tyder på att den sällsynt men regelbundet häckar i delar av Norrland, speciellt i Lule Lappmark.^[7] Från 1958 har den observerats varje år i Sverige och från 1965 har den årligen observerats i Norrland.^[7] Idag anses den häcka sällsynt och lokalt, främst i Norrbotten, Torne och Lule lappmark, men har också påträffats under häckningstid i Jämtland och övriga lappmarker.^[11]

Släktestillhörighet

Arten placeras traditionellt i släktet Emberiza, men vissa auktoriteter delar upp detta i flera mindre släkten. Dvärgsparven förs då tillsammans med exempelvis sävsparv och videsparv till Schoeniclus.^[4] Genetiska studier visar att den står närmast videsparven. Dessa två utgör systergrupp till artparet gyllensparv och rödbrun sparv.^[12]^[13]

Ekologi

Dvärgsparven häckar i öppna barrskogsområden, ofta med inslag av björk eller pil. Den kan också omvänt påträffas i fjällbjörkskog med graninslag. Reviret väljs gärna intill ett rinnande vattendrag.^[5]

Jämfört med videsparven hittas den i öppnare och torrare områden, men blötare och slutnare än lappsparven. Vintertid vistas den i olika öppna och halvöppna miljöer, från skogsbryn till buskiga sluttningar, sädes- och risfält, vägkanter och buskiga områden intill våtmarker. Den kan också besöka trädgårdar och fruktodlingar.^[14]

Föda

Födan består av både insekter och frön, vintertid mestadels det senare. Den födosöker på marken och lågt i buskar och träd. I norra Skandinavien letar den aktivt efter mätarlarver några meter ovan mark i björkar, blåbärsris och annan låg vegetation. Dvärgsparven ses vanligen enstaka, i par eller smågrupper, utanför häckningstid dock i småflockar med upp till ett dussintal individer, ofta med andra arter som sävsparv.^[14]

Häckning

Dvärgsparven häckar relativt sent, från början av juni och in i juli, vissa par till och med in i augusti. Den bygger ett bo av grässtjälkar som fodras med strån eller renhår. Boet placeras skyddat på marken. Den lägger fyra till sex ägg som ruvas av båda könen i elva till tolv dagar. Båda föräldrar hjälps åt att mata ungarna, som lämnar boet efter sex till åtta dagar men är flygga först tre till fem dagar senare.<ef name=BOW/>

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] I Europa tros det häcka mellan drygt tre och drygt 5,5 miljoner par.^[1]

I Sverige är populationstrenden okänd, men i Finland anses den ha minskat kraftigt sedan 1980. Det svenska beståndet uppskattas till mellan 100 och 860 häckande individer. Den finns upptagen i 2020 års rödlista som sårbar.^[2]

Noter

^ [a b c d] BirdLife International 2012 Emberiza pusilla Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
^ [a b] ”Artdatabankens rödlista 2020”. Arkiverad från originalet den 2 februari 2023. https://web.archive.org/web/20230202071947/https://www.artdatabanken.se/globalassets/ew/subw/artd/2.-var-verksamhet/publikationer/31.-rodlista-2020/rodlista-2020.pdf. Läst 10 januari 2022.
^ Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av dvärgsparv – Emberiza pusilla” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.35165. Läst 22 mars 2022.
^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 352. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Gombobaatar, S. and Monks, E.M. compilers; Seidler, R.; Sumiya, D.; Tseveenmyadag N.; Bayarkhuu, S.; Baillie, J.E.M.; Boldbaatar, Sh. and Uuganbayar, Ch. eds. (2011). Mongolian Red List for Birds. Regional Red List Series Vol. 7. Birds. Zoological Society of London, National University of Mongolia and Mongolian Ornithological Society, Ulaanbaatar & London. In English and Mongolian.
^ [a b c d e] Magnus Ullman (2011) Sällsynta fåglar i Sverige: Dvärgsparven, Vår Fågelvärld, vol.70, nr.2, sid:20-25, issn: 0042-2649
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.
^ Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575
^ Artfakta om dvärgsparv, ArtDatabanken.
^ Päckert, M., Y.-H. Sun, P. Strutzenberger, O. Valchuk, D.T. Tietze, and J. Martens (2015), Phylogenetic relationships of endemic bunting species (Aves, Passeriformes, Emberizidae, Emberiza) from the eastern Qinghai-Tibet Plateau, Vertebrate Zool. 65, 135-150. PDF
^ Päckert, M., A. Favre, J. Schnitzler, J. Martens, Y.-H. Sun, D.T. Tietze, F. Hailer, I. Michalak, and P. Strutzenberger (2020b), "Into and Out of" the Qinghai-Tibet Plateau and the Himalayas: Centers of origin and diversification across five clades of Eurasian montane and alpine passerine birds, Ecology and Evolution 10, 9283-9300.
^ [a b] Copete, J.L. (2020). Little Bunting (Emberiza pusilla), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.litbun.01

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör dvärgsparv.
Bilder & media
Wikispecies har information om dvärgsparv.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org
Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder

[IUCN-1] [a b c d] BirdLife International 2012 Emberiza pusilla Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.

[Artdatabanken-2] [a b] ”Artdatabankens rödlista 2020”. Arkiverad från originalet den 2 februari 2023. https://web.archive.org/web/20230202071947/https://www.artdatabanken.se/globalassets/ew/subw/artd/2.-var-verksamhet/publikationer/31.-rodlista-2020/rodlista-2020.pdf. Läst 10 januari 2022.

[ADBfi-3] Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av dvärgsparv – Emberiza pusilla” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.35165. Läst 22 mars 2022.

[H&M-4] [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

[Fågelguiden-5] [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 352. ISBN 978-91-7424-039-9

[6] Gombobaatar, S. and Monks, E.M. compilers; Seidler, R.; Sumiya, D.; Tseveenmyadag N.; Bayarkhuu, S.; Baillie, J.E.M.; Boldbaatar, Sh. and Uuganbayar, Ch. eds. (2011). Mongolian Red List for Birds. Regional Red List Series Vol. 7. Birds. Zoological Society of London, National University of Mongolia and Mongolian Ornithological Society, Ulaanbaatar & London. In English and Mongolian.

[Ullman-7] [a b c d e] Magnus Ullman (2011) Sällsynta fåglar i Sverige: Dvärgsparven, Vår Fågelvärld, vol.70, nr.2, sid:20-25, issn: 0042-2649

[CC-8] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

[IOC-9] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.

[hbwp-10] Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575

[artfakta-11] Artfakta om dvärgsparv, ArtDatabanken.

[12] Päckert, M., Y.-H. Sun, P. Strutzenberger, O. Valchuk, D.T. Tietze, and J. Martens (2015), Phylogenetic relationships of endemic bunting species (Aves, Passeriformes, Emberizidae, Emberiza) from the eastern Qinghai-Tibet Plateau, Vertebrate Zool. 65, 135-150. PDF

[13] Päckert, M., A. Favre, J. Schnitzler, J. Martens, Y.-H. Sun, D.T. Tietze, F. Hailer, I. Michalak, and P. Strutzenberger (2020b), "Into and Out of" the Qinghai-Tibet Plateau and the Himalayas: Centers of origin and diversification across five clades of Eurasian montane and alpine passerine birds, Ecology and Evolution 10, 9283-9300.

[BOW-14] [a b] Copete, J.L. (2020). Little Bunting (Emberiza pusilla), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.litbun.01

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

Navigation

Navigering

Temaportaler