Dvärgrätval
| Dvärgrätval Status i världen: Kunskapsbrist[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Valar Cetacea |
| Underordning | Bardvalar Mysticeti |
| Familj | Neobalaenidae Miller, 1923 |
| Släkte | Caperea Gray, 1864 |
| Art | Dvärgrätval C. marginata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Caperea marginata | |
| Auktor | Gray, 1846 |
| Utbredning | |
 Dvärgrätvalens utbredning | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Dvärgrätvalen (Caperea marginata) är den art i underordningen bardvalar som är minst. Dvärgrätvalen är den enda arten i släktet Caperea som i sin tur är det enda släktet i familjen Neobalaenidae.[2] Den är sällsynt och inte särskilt väldokumenterad.
Utseende och anatomi
Det antas att en kalv är 1,5 till 2,2 meter lång vid födelsen - en två meter lång kalv registrerades för en hona som var cirka 6 meter lång.[3] Storleken på en vuxen individ uppskattas med 4 till 6,5 meter och 3 000 till 3 500 kg.[4] Troligen är honor något större än hannar – den största hannen som strandade på Bruny Island, Australien hade en längd på 6,10 meter medan den största honan som strandade vid Stanley, Tasmanien var 6,45 meter lång.[5] Ryggen på dvärgrätvalen är mörkgrå till svart, och undersidan ljusare grå.[6] Ofta finns ett par ljusare fläckar bakom ögonen.
Utbredning
Djuret lever på södra halvklotet huvudsakligen mellan 30° och 55° sydlig bredd. På grund av att djuret är så sällsynt finns inga bekräftade uppgifter om utbredningsområdet. Dvärgrätval iakttogs till exempel nära Tasmanien, Nya Zeeland, Sydafrika och vid Falklandsöarna.[1]
Levnadssätt
Det är inte mycket känt om artens beteende. Det antas att dvärgrätvalen liksom andra rätvalar simmar långsamt och att den lever i mindre grupper. Vid ett tillfälle iakttogs 80 individer vid samma ställe, men det var troligen ett undantag.[1] Vanligen hittas ensamma individer eller par och dvärgrätvalar som simmar tillsammans med andra valar som delfiner, långfenad grindval, vikval eller sejval.[3][4] Födan utgörs av hoppkräftor och andra sorter av plankton.[1] Angående fortplantningssättet finns bara gissningar. Troligen är honan 10 månader dräktig och den nyfödda ungen har antagligen en längd av 190 cm. Uppskattningsvis slutar honan efter 5 till 6 månader med digivning.[6]
Bestånd
Det förekommer jämförelsevis ofta att kadaver av dvärgrätval strandar i Australien och Sydafrika. Djuret jagades aldrig kommersiellt och beståndet uppskattas som litet.[1]
Taxonomi
Under James Clark Ross forskningsresa 1839-43 hittade expeditionens naturforskare ben av en val som tycktes vara en mindre version av de hittills kända rätvalarna. I boken Zoology of the Voyage of HMS Erebus and Terror från 1846 beskrev John Edward Gray den nyupptäckta arten med det vetenskapliga namnet Balaena marginata. 1864 fick Gray en skalle och några ben av en annan individ som han beskrev under släktnamnet Caperea. 1870 beskrev han ytterligare en individ med namnet Neobalaena. Snart blev det klart för Gray att alla tre individer tillhörde samma art som fick namnet Caperea marginata.[7] Caperea är det latinska ordet för "rynka", det syftar på ett ben med veck som Gray hittade i djurets öra. Marginata betyder "avslutas med en gräns" då vissa individer uppvisade en tydlig mörk kant kring barderna.[8]
Referenser
Noter
- ^ [a b c d e] Caperea marginata på IUCN:s rödlista, auktor: Reilly, S.B. et al. 2008, läst 22 oktober 2011.
- ^ Wilson & Reeder (red.) Mammal Species of the World, 2005, Neobalaenidae
- ^ [a b] Klinowska, M. (1991). Dolphins, Porpoises and Whales of the World: The IUCN Red Data Book. Cambridge, U.K.: IUCN
- ^ [a b] Kemper, C. (2008) ss. 939-941.
- ^ Mead, James G. and Joy P. Gold (2002). Whales and Dolphins In Question: the Smithsonian Answer Book. Washington: Smithsonian Institution Press
- ^ [a b] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Caperea marginata” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 962. ISBN 0-8018-5789-9
- ^ Cousteau, Jacques, Whales (1986), s. 70.
- ^ Reeves et al. (2002) s. 202
Webbkällor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Pygmy Right Whale, 2 juli 2006.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Zwergglattwal, 20 oktober 2007.
Tryckta källor
- R. R. Reeves, B. S. Stewart, P. J. Clapham, J. A. Powell: See Mammals of the World - a complete Guide to Whales, Dolphins, Seals, Sea Lions and Sea Cows. A&C Black, 2002, ISBN 0-7136-6334-0
- M. Würtz, N. Repetto: Underwater world: Dolphins and Whales. White Star Guides, 2003, ISBN 88-8095-943-3
- Kemper, Catherine (2008). ”Pygmy Right Whale”. Encyclopedia of Marine Mammals. Academic Press. sid. 939–41
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Lycaon.cl, Licens: CC BY 3.0
ballena franca pigmea o ballena franca enana (Caperea marginata)
(c) Chris huh, CC BY-SA 3.0
Den här W3C-overifiera vektorbilden skapades med Inkscape .