Douglas Hartree

Douglas Hartree
Född	Douglas Rayner Hartree 27 mars 1897[1][2][3] Cambridge
Död	12 februari 1958[1][2][3] (60 år) Cambridge
Medborgarskap	Storbritannien
Utbildad vid	St John's College, 1917[4] Bedales School, 1915[4] Universitetet i Cambridge, 1921[5][4]
Sysselsättning	Matematiker, datavetare, kemist, professor, fysiker, universitetslärare
Befattning
Ordförande, Manchester Literary and Philosophical Society (1939–1940)
Arbetsgivare	Universitetet i Cambridge (1924–1929)[4] Victoria University of Manchester (1929–1937)[4] Ministry of Supply (1939–1946)[4] Universitetet i Cambridge (1946–1958)[4]
Noterbara verk	Hartree-Fock
Utmärkelser
Fellow of the Royal Society (1932)[4]
Redigera Wikidata

Douglas Hartree, född 27 mars 1897 i Cambridge, död 12 februari 1958 i Cambridge var en engelsk matematiker och fysiker.

Hartree är känd för utvecklingen av beräkningsvetenskap och dess tillämpning för kvantmekaniska vågfunktioner i Hartree-metoden och senare Hartree–Fock-metoden^[6]. Ett besök 1921 av Niels Bohr i Cambridge kom att inspirera Hartree till att utnyttja sina numeriska kunskaper på Bohrs atomteori, vilket bland annat resulterade i hans doktorsavhandling 1925 med Ernest Rutherford som handledare. Genom publicerandet av Schrödingerekvationen samma år kunde Hartree tillämpa sina metoder för differentialekvationer och numerisk analys på kvantteoretiska beräkningar. Han härledde härvid Hartree-ekvationen för distributionen av elektroner i en atom och föreslog den självkonsistenta fältmetoden för lösning av ekvationerna.

Den atomära enheten Hartree för energi på atomnivå är uppkallad efter honom.

Referenser