Douglas DC-2
| Douglas DC-2 | |
_(2).jpg) En DC-2 vid Long Beach, Kalifornien inför AOPA Aviation Summit 2010 | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Transportflygplan |
| Besättning | 3 |
| Första flygning | 11 maj 1934 |
| Ursprung |  USA |
| Tillverkare | Douglas Aircraft |
| Antal tillverkade | 201 |
| Utvecklad från | DC-1 |
| Data | |
| Längd | 18,9 meter |
| Spännvidd | 18,9 meter |
| Höjd | 5 meter |
| Max. startvikt | 8 420 kg |
| Motor(er) | 2 × Wright R-1820 Cyclone |
| Motoreffekt | 2 × 710 till 875 hk (710 till 652 kW) |
| Prestanda | |
| Max. hastighet | 322 km/h |
| Räckvidd med max. bränsle | 1 610 km |
| Max. flyghöjd | 2 110 meter |
| Lastförmåga | |
| Kapacitet | 14 passagerare |
| Fotnoter | |
| [1] | |
Douglas DC-2 är ett tvåmotorigt transport- och passagerarflygplan, tillverkat av amerikanska bolaget Douglas Aircraft Corporation. Dess största konkurrent var Boeing 247. Från år 1935 började Douglas tillverka en större version som kallades DC-3, detta blev ett av de mest framgångsrika flygplanen i historien.
Tillkomst
I början av 1930-talet fanns det ett ökande intresse hos de amerikanska flygbolagen för moderna helmetallsplan, som en ersättning för de äldre träplanen. Flygbolaget Transcontinental and Western Airlines, senare känt som Trans World Airlines (TWA), hade uttryckt ett önskemål om en sådan flygplanstyp. En modell, Boeing 247, hade redan tagits fram, men Boeing hade ett kontrakt med flygbolaget United Airlines, som tog alla deras resurser, och hade små möjligheter att leverera planet till andra köpare.[2] Douglas var intresserad av en affär med TWA, och framställde en prototyp, DC-1, med plats för 12 passagerare. Emellertid beslutade Douglas i samråd med TWA att förlänga DC-1 med 61 cm (2"), vilket ökade passagerarantalet till 14. Den nya modellen kom att kallas DC-2, och flög för första gången den 11 maj 1934.[3]
Användning
TWA beställde direkt 20 flygplan, och inom kort inkom beställningar från de flesta av USA:s flygtransportbolag. Även utländska bolag, som det nederländska KLM och det australienska bolaget Australian National Airways köpte planet. 198 plan framställdes fram till det att produktionen upphörde 1936, då den nya modellen DC-3 tog över.[2]
DC-2 utnyttjades även militärt: Ett 60-tal av de framställda planen användes av USA:s militärmakt.[4]
Referenser
- ^ ”DC-2 Commercial Transport” (på engelska). Boeing. 20 november 2010. Arkiverad från originalet den 4 juni 2023. https://web.archive.org/web/20230604075523/https://www.boeing.com/history/products/dc-2.page. Läst 12 september 2024.
- ^ [a b] ”Douglas DC-2 A30-9 VH-CRK” (på engelska). Moorabbin Air Museum, Melbourne. https://www.aarg.com.au/dc2.html. Läst 12 september 2024.
- ^ ”Douglas DC-2” (på engelska). The Museum of Flight, Seattle. 2024. https://www.museumofflight.org/exhibits-and-events/aircraft/douglas-dc-2. Läst 12 september 2024.
- ^ Lee Cross (11 maj 2023). ”5/11/1934: the Douglas DC-2 Takes Flight” (på engelska). Airways. https://www.airwaysmag.com/legacy-posts/douglas-dc-2-takes-flight. Läst 12 september 2024.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Douglas DC-2.
| ||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Stefan Ehrbar, Licens: CC BY 2.5
DC-3S of Kenn Borek taken at Inuvik NWT.
Författare/Upphovsman: Swissair Archiv, Licens: CC BY-SA 4.0
Die DC-2 hatte 14 Sitze, ausschliesslich Fensterplätze
Författare/Upphovsman: John Murphy, Licens: CC BY-SA 2.0
Night before AOPA Aviation Summit 2010