Dost Muhammed

Dost Mohammed med sin yngsta hustrus son.

Dost Muhammed, född omkring 1793, död 1863, var emir av Afghanistan 1826-1839 och 1842-1863.[1]

Dost Muhammed var son till en hövding över Barakzaiklanen. Han stod i gunst hos Afghanistans härskare Mahmud shah, men måste fly till Kashmir på grund av en förseelse gentemot en av shahens döttrar. När han återvände från exilen samlade han ihop en här och tillfångatog shahen 1818 i ett slag om Kabul. Därefter var Dost Muhammed de facto att betrakta som Afghanistans härskare.

Han var flera gånger invecklad i strider med den angloindiska regeringen. 1839 besegrades han av en engelsk expedition och måste fly från Kabul, men blev tillfångatagen och förd till Indien. Här försonades han med engelsmännen och återvände 1842 till Afghanistan. I samförstånd med engelsmännen och med stor kraft styrde han landet som emir till sin död.

Dost Muhammed är anfader till Barakzaidynastin.

Källor

Referenser

  1. ^ Kakar, M. Hasan (2006). A Political and Diplomatic History of Afghanistan, 1863-1901. Brill. sid. 162. https://books.google.se/books?id=G1FuAAAAMAAJ&redir_esc=y. Läst 10 januari 2022 

Media som används på denna webbplats

Dost Mohammad Khan of Afghanistan with his son.jpg

Dost Mahommed, King of Caubul, and his youngest son

This is lithograph is taken from plate 2 of 'Afghaunistan' by Lieutenant James Rattray.

Rattray was in the Bengal Army and took part in the first Afghan War, from 1839 to 1842. This conflict saw Dost Mohammed deposed as Emir of Afghanistan. Rattray was granted an audience with the Emir in Peshawar in January 1841. At this time, Dost Mohammed was a prisoner of state and on his way to exile in Calcutta.

Rattray was struck by the Emir's deep voice, open manner and intelligent countenance, and by his followers with their finely chiselled features and tall, handsome figures. The young boy with his head shaven in the manner "peculiar to the rosy-cheeked children of Caubul" was the Emir's son from his youngest wife. Rattray wrote that since Dost Mohammed had been "a ruler just and merciful and attentive to affairs of state ... the population of Peshawur considered him to be most unjustly treated by us." The decorations of this apartment were a facsimile of the Emir's former audience hall in the citadel of Ghazni.