Division I i ishockey 1990/1991

Division I
Säsong1990/1991
VinnareBjörklöven (Division I Norra)
Vita Hästen (Division I Västra)
Huddinge (Division I Östra)
Team Boro (Division I Södra)
UppflyttadeBofors IK
Borås HC
HC Dobel
Helsingborg HC
IK Nyköping Hockey
Roma IF
Tegs SK
NedflyttadeAvesta BK
Falu IF
Karlskrona IK
Osby IK
Sollefteå HK
Östersunds IK
IFK Lidingö (på egen begäran)
Linköpings HC (p.g.a. ekonomi)
Sweden relief location map.jpg
Bodens IK
Husums IF
IF Björklöven
Lejonströms SK
Piteå HC
Skellefteå HC
Sollefteå HK
Sundsvall/Timrå HC
Team Kiruna IF
Tunadals IF
Arvika HC
Avesta BK
Falu IF
Grums IK
IK Tälje
IK Vita Hästen
IK Westmannia-Köping
Mora IK
Strömsbro/Gävle HF 83
Örebro IK
Danderyds HC
Hammarby IF
Huddinge IK
IFK Lidingö Ishockey
IFK Tumba
Nacka HK
Rosersberg/Arlanda HC 73
Uppsala/AIS
Väsby IK HK
Östersunds IK
Hanhals HF
IF Mölndal Hockey
IF Troja-Ljungby
Karlskrona IK
Linköpings HC
Mörrums GoIS
Osby IK
Rögle BK
Team Boro HC
Tyringe SoSS
Lagen i Division I 1990/1991.
Division I Norra – Division I Norra Division I Västra – Division I Västra
Division I Östra – Division I Östra Division I Södra – Division I Södra

Division I i ishockey 1990/1991 var säsongens näst högsta ishockeyserie i Sverige. Den spelades i fyra grundserier från vilka de bästa lagen gick vidare till Allsvenskan där de mötte de två sämsta lagen från höstens Elitserie. Övriga lag i grundserierna gick vidare till fortsättningsserierna. De två bästa lagen i Allsvenskan spelade final och vinnaren fick en plats i Elitserien nästa säsong. Lag 3–8 från Allsvenskan samt de två bästa lagen från respektive fortsättningsserie gick vidare till Playoff. De tre vinnande lagen från Playoff samt förloraren av den allsvenska finalen spelade kvalserie om en plats i Elitserien. Det sista laget i varje fortsättningsserie flyttades ner till Division II till nästa säsong. Det näst sista laget fick spela kvalserie med de bästa lagen från Division II för att kvalificera sig för nästa års Division I-säsong.

Deltagande lag

Från Division II hade fem lag flyttats upp: Hanhals (från Kungsbacka), Westmannia-Köping, Karlskrona, Rosersberg/Arlanda samt Tumba som kommit trea i kvalserien, men fått en plats efter att Heffners/Ortvikens IF tackat nej till sin plats. Dessutom hade Skellefteå HC flyttats ner från Elitserien. Sedan förra säsongen hade IF Sundsvall gått samman med Timrå IK får namnet Sundsvall/Timrå HC. IF Sundsvalls lag bytte i samband med detta namn till Tunadals IF. Ytterligare förändringar var att Tälje flyttats från den östra till den västra serien och att Linköping flyttas från den Västra till den Södra.

Division I Norra
Bodens IK
Husums IF
IF Björklöven
Lejonströms SK
Piteå HC
Skellefteå HC
Sollefteå HK
Sundsvall/Timrå HC
Team Kiruna IF
Tunadals IF
Division I Västra
Arvika HC
Avesta BK
Falu IF
Grums IK
IK Tälje
IK Vita Hästen
IK Westmannia-Köping
Mora IK
Strömsbro/Gävle HF 83
Örebro IK
Division I Östra
Danderyds HC
Hammarby IF
Huddinge IK
IFK Lidingö
IFK Tumba
Nacka HK
Rosersberg/Arlanda
Uppsala/Almtuna IS
Väsby IK HK
Östersunds IK
Division I Södra
Hanhals HF
IF Mölndal Hockey
IF Troja-Ljungby
Karlskrona IK
Linköpings HC
Mörrums GoIS IK
Osby IK
Rögle BK
Team Boro HC
Tyringe SoSS

Grundserier

Division I Norra

Skellefteå och Björklöven (från Umeå) var seriens klara favoriter och båda lagen höll. Endast en förlust var under grundserien och 33 respektive 38 baklängesmål gjorde att de kunde ta de två allsvenska platserna. Peter Smedberg från Sundsvall/Timrå vann poängligan med 36 poäng (18+18) på 17 matcher. Störst publik drog Björklöven med i snitt &&&&&&&&&&&02528.&&&&&02 528 per match. Även Skellefteå, Kiruna, Sundsvall/Timrå och Boden låg på ett snitt över &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 åskådare per match. Totalt hade serien 993 besökare per match.[1]

NrLagSVOFGMIMMSP
1IF Björklöven1816119433+6133
2Skellefteå HC1814318238+4431
3Sundsvall/Timrå HC18130510468+3626
4Bodens IK188288677+918
5Team Kiruna IF188197176−517
6Tunadals IF186487878016
7Husums IF1861116076−1613
8Lejonströms SK18601266104−3812
9Piteå HC1842126585−2010
10Sollefteå HK18201646117−714

Division I Västra

Den västra seriens mest favorittyngda lag var Vita Hästen från Norrköping som förra säsongen precis missade en plats i Elitserien. Till denna säsong hade de värvat ny tränare, nämligen Tommy Boustedt som lett Djurgården till SM-guld. Hästen klarade favorittrycket och vann 17 raka segrar och föll först i sista omgången mot Köping när den allsvenska platsen sedan länge var klar. Den andra platsen till Allsvenskan togs av Mora under ledning av Leif Boork. Moras Stefan Ketola vann poängligan med 29 poäng (14+15) på 17 matcher. Största publiken drog Vita hästen med i genomsnitt &&&&&&&&&&&03309.&&&&&03 309 åskådare, dessutom drog Örebro, Mora och Arvika fler än &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 åskådare per match. Serien hade 937 besökare per match.[2]

NrLagSVOFGMIMMSP
1IK Vita Hästen18170110937+7234
2Mora IK18132310343+6028
3Örebro IK1811168345+3823
4Grums IK188287580−518
5IK Westmannia-Köping187387174−317
6Strömsbro/Gävle HF 83186487160+1116
7IK Tälje187296375−1216
8Arvika HC186486385−2216
9Falu IF18311447119−727
10Avesta BK18131441108−675

Division I Östra

Förhandstipsen i den östra serien talade om Huddinge, Hammarby och Väsby och visst levererade Huddinge. Man vann serien till synes ganska enkelt utan en enda förlust och säkrade därmed en plats i Allsvenskan. Den andra allsvenska platsen togs överraskande av nykomlingen RA 73 som spelade bort rutinerade lag som Väsby och Hammarby utan att ha gjort spektakulära värvningar. Under ledning av tränaren Roger Melin steg det blott 19-åriga tvillingparet Anders och Erik Huusko fram som nyckelspelare och bidrog till RA:s framgång. Väsbys Guy Perron vann poängligan med 33 poäng (16+17) på 18 matcher. Största publiken kom till Uppsala och Väsby med &&&&&&&&&&&01035.&&&&&01 035 respektive &&&&&&&&&&&01032.&&&&&01 032 per match. Serien som helhet hade 609 besökare i snitt vilket var klart minst av de fyra grundserierna.[3]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Huddinge IK18162010033+6734
2Rosersberg/Arlanda HC 731813147750+2727
3Väsby IK HK18113410149+5225
4Hammarby IF188466748+1920
5Uppsala/Almtuna IS188197583−817
6Danderyds HC185586064−415
7IFK Lidingö1853106485−2113
8IFK Tumba18521154107−5312
9Nacka HK1842124769−2210
10Östersunds IK18311444101−577

Division I Södra

Den södra serien handlade mest om Team Boro. Husföretaget Borohus med Curt Wrigfors i spetsen, satsade på att bygga ett hockeylag och föra det till Elitserien. Förebilden tycks ha varit Malmö IF som lyckats en säsong tidigare. Laget från Landsbro hade värvat bl.a. Rolf Ridderwall, Jarmo Mäkitalo och Ivan Hansen. Satsningen gick hem och Boro vann serien med en enda förlust. Med sig till Allsvenskan fick de Mölndal vilket inte många trott i på förhand. Efter att fyra säsonger i rad spelat i Allsvenskan hamnade nu Ängelholmslaget Rögle utanför. Mölndals Thomas Tallberg vann poängligan med 39 poäng (27+12) på 18 matcher. Rögle drog trots allt den största publiken, i snitt &&&&&&&&&&&02542.&&&&&02 542 per match. Tyringe, Linköping, Troja, Boro och Karlskrona lockade också mer än &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 personer per match. Den södra serien totalt hade &&&&&&&&&&&01274.&&&&&01 274 åskådare i snitt vilket var mest av de fyra grundserierna.[4]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Team Boro HC18125110665+4129
2IF Mölndal Hockey1811529759+3827
3Rögle BK18112510048+5224
4Tyringe SoSS1811258965+2424
5IF Troja-Ljungby189368469+1521
6Mörrums GoIS IK186487169+216
7Hanhals HF1862107284−1214
8Karlskrona IK18441074112−3812
9Linköpings HC18401453121−688
10Osby IK18211566120−545

Allsvenskan

Allsvenskan spelades med de två bästa lagen från varje grundserie samt de två sämsta lagen från Elitserien. De två lagen som spelade bäst gick vidare till Allsvenska finalen där vinnaren fick en plats i Elitserien till nästa säsong och förloraren gick vidare till kvalserien. Lag tre och fyra gick vidare till Playoff 3 och lag 5–8 gick vidare till Playoff 2.

NrLagSVOFGMIMMSP
1Västra Frölunda HC1813238251+3128
2Leksands IF1810626744+2326
3Huddinge IK1810357864+1423
4IF Björklöven189366650+1621
5Mora IK188378050+3019
6IK Vita Hästen187475964−518
7IF Mölndal Hockey187386067−717
8Team Boro HC1844104966−1712
9Skellefteå HC182794457−1311
10Rosersberg/Arlanda HC 7318211552114−625

Fortsättningsserier

Division I Norra forts

Precis som grundserien infriades förväntningarna även i fortsättningsserien om än med lite mer dramatik. Om Kiruna vunnit med tre mål mot Sundsvall/Timrå i sista omgången hade de tagit den andra platsen i playoff. Kiruna tog också ledningen, men S/T kunde vända tillbaka och vinna med 7–6. I botten var Sollefteå avhängt vilket innebar att de flyttades ner till Division II nästa säsong. Näst sist kom Piteå vilket innebar att de fick spela kvalserie för att försvara sin plats i Division I. Med sig från grundserien hade lagen bonuspoäng beroende på placering: Sundsvall/Timrå, 7p, Boden 6p, Kiruna 5p, Tunadal 4p, Husum 3p, Lejonström 2p och Piteå 1p.[1]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Bodens IK1410226944+2528
2Sundsvall/Timrå HC148336646+2026
3Team Kiruna IF147347461+1322
4Tunadals IF146175769−1217
5Piteå HC145545756+116
6Husums IF145275146+515
7Lejonströms SK145275857+114
8Sollefteå HK Nedflyttad 1410133588−532

Division I Västra forts

Fortsättningsserien vanns av Örebro trots de ekonomiska svårigheter som föreningen genomgått före seriestarten. Till råga på allt svek dessutom publiken som förväntat sig bättre resultat. Den andra platsen till Playoff gick till Arvika som gjort en rejäl uppryckning sedan åttondeplatsen i grundserien. I botten låg två lag långt efter de övriga, dels Avesta som gick till kvalserien, dels Falun som flyttades ner till Division II nästa säsong. När serien startade om efter jul fick lagen bonuspoäng efter sin placering i grundserien: Örebro 7p, Grums 6p, Köping 5p, S/G Hockey 4p, Tälje 3p, Arvika 2p samt Falun 1p.[2]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Örebro IK1412027832+4631
2Arvika HC149146048+1221
3IK Westmannia-Köping147166341+2220
4Grums IK146176659+719
5IK Tälje147167261+1118
6Strömsbro/Gävle HF 83146176065−517
7Avesta BK143294282−408
8Falu IF Nedflyttad 14211150103−536

Division I Östra forts

Efter att ha missat en allsvensk plats i grundserien tog sig Väsby samman i fortsättningsserien och spelade hem en seger med sju poängs marginal. Därmed var de klara för playoff. Den andra playoffplatsen stod mellan Hammarby och Uppsala och avgörandet kom i den näst sista omgången där Uppsala säkrade playoffplatsen. För Hammarby blev det en av de sämsta säsongerna på många år vilket förklarades med ny ledarstab och interna stridigheter. På fjärde plats överraskade Danderyd som hamnade på kvalplats förra säsongen, men nu spelade utan respekt för motståndarna. Nykomlingarna Tumba klarade första säsongen utan att behöva kvala, det fick istället Lidingö göra. Sist på nedflyttningsplats placerade sig Östersund. Innan serien startade fick lagen bonuspoäng baserat på sin placering i grundserien: Väsby 7p, Hammarby 6p, Uppsala 5p, Danderyd 4p, Lidingö 3p, Tumba 2p samt Nacka 1p.[3]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Väsby IK HK1412116228+3432
2Uppsala/Almtuna IS148426439+2525
3Hammarby IF147346337+2623
4Danderyds HC147345737+2021
5Nacka HK144193750−1310
6IFK Tumba143293466−3210
7IFK Lidingö1431104378−3510
8Östersunds IK Nedflyttad 144193156−259

Division I Södra forts

Den södra fortsättningsserien började med en sensation: nykomlingen Hanhals (från Kungsbacka) slog Rögle med 10–3 i Ängelholm. Kritiken mot Rögle var inte nådig, men togs på allvar av laget som inte förlorade fler matcher i serien. Det räckte till en klar seger för Rögle och med sig i playoff fick de Ljungbylaget Troja som spelat till sig andraplatsen. I botten slutade Karlskrona på kvalspelsplats och Osby på nedflyttningsplats till Division II. Med sig från grundserien hade lagen fått bonuspoäng grundat på placering: Rögle 7p, Tyringe 6p, Troja 5p, Mörrum 4p, Hanhals 3p Karlskorna 2p samt Linköping 1p.[4]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Rögle BK1412118937+5232
2IF Troja-Ljungby1411126637+2928
3Tyringe SoSS148246345+1824
4Mörrums GoIS IK147165854+419
5Linköpings HC145184882−3412
6Hanhals HF143295063−1311
7Karlskrona IK1431105070−209
8Osby IK Nedflyttad 1421113672−365

Playoff

 
Playoff 1Playoff 2Playoff 3
 
                            
 
0
 
 
Väsby IK HK 32
 
0
 
Sundsvall/Timrå HC20
 
Väsby IK HK41
 
 
IF Mölndal Hockey 74
 
 
0
 
 
IF Mölndal Hockey 53
 
 
IF Björklöven22
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
0
 
 
IF Troja-Ljungby 44
 
0
 
Örebro IK33
 
IF Troja-Ljungby332
 
 
Team Boro HC 245
 
 
0
 
 
Team Boro HC 35
 
 
Huddinge IK22
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
0
 
 
Bodens IK 66
 
0
 
Uppsala/AIS55
 
Bodens IK051
 
 
IK Vita Hästen 742
 
 
0
 
 
IK Vita Hästen141
 
 
Rögle BK 235
 
 
0
 
 
Mora IK31
 
0
 
Rögle BK 57
 
Arvika HC22
 
 
Rögle BK 67
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Boro, Mölndal och Vita Hästen vidare till Kvalserien.

Matchdata är hämtade från Årets ishockey.[5]

Kvalserien till Elitserien i ishockey

Kval till Division I

Norra

I den norra kvalserien försvarade Lejonström till synes ganska enkelt sin plats i Division I. Med sig tillbaka fick de ett annat Västerbottenslag: Teg från Umeå.[6]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Lejonströms SK63303115+169
2Tegs SK Uppflyttad62312420+47
3Vännäs HC63122324−17
4Bergnäsets IF60152039−191

Västra

HC Dobel från Borlänge och Bofors IK tog platserna till Division I Västra. Avesta kunde inte försvara sin plats – vann inte en enda match – och flyttas ner till Division II nästa säsong.[7]

NrLagSVOFGMIMMSP
1HC Dobel Uppflyttad65013717+2010
2Bofors IK Uppflyttad64023428+68
3Hofors HC63032533−86
4Avesta BK Nedflyttad 60061937−180

Östra

IFK Lidingö Nedflyttad  som hamnat på kvalplats i den östra fortsättningsserien drog sig ur på grund av ekonomiska skäl vilket gjorde att serien fick spelas med tre lag. Det gjorde att Gotlandslaget Roma kunde ta revansch för den snöpliga förlusten i sudden death som förra säsongen gjorde att de missade uppflyttning. Nyköping vann dock serien genom vinst i sista omgången mot ett Roma som då redan var klara för uppflyttning.[8]

NrLagSVOFGMIMMSP
1IK Nyköping Hockey Uppflyttad43012510+156
2Roma IF Uppflyttad43012418+66
3Gnesta IK40041233−210

Södra

Borås satsning på sovjetiska spelare lyckades denna säsongen. Föreningen hade betalat &&&&&&&&&0600000.&&&&&0600 000 kr per år för tränaren Valerij Sjilov och spelaren Nikolaj Drozdetskij. Från motståndarnas sida tycktes allt handla om att stoppa Drozdetskij och Karlskrona drog på sig en stor mängd utvisningar som gjorde att de förlorade sina matcher mot Borås. Den andra platsen till Division I togs av Helsingborg medan Karlskrona förlorade sin plats och fick spela i Division II nästa säsong.[9]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Borås HC Uppflyttad65013921+1810
2Helsingborg HC Uppflyttad63122425−17
3Kungsbacka Hockey 6762042430−64
4Karlskrona IK Nedflyttad 61142435−113

Referenser

Noter
  1. ^ [a b] Lars Lindgren (1991). Janne Stark. red. ”Föga upphetsande”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 200–205. ISSN 0347-2221. 
  2. ^ [a b] Hans Jonsson (1991). Janne Stark. red. ”Topprustat Vita Hästen tog 17 raka”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 206–211. ISSN 0347-2221. 
  3. ^ [a b] Pea Nilsson (1991). Janne Stark. red. ”Huddinge överlägset i svaga östra ettan”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 212–217. ISSN 0347-2221. 
  4. ^ [a b] Sven Elofsson (1991). Janne Stark. red. ”Team Boro följde Malmös exempel”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 218–223. ISSN 0347-2221. 
  5. ^ Roy Henriksson (1991). Janne Stark. red. ”Frölunda starkast i längden”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 238–243. ISSN 0347-2221. 
  6. ^ Anders Nordin (1991). Janne Stark. red. ”Stora framgångar för Västerbotten”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 252. ISSN 0347-2221. 
  7. ^ Carl-Johan Goth (1991). Janne Stark. red. ”Dobel och Bofors steget före”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 262. ISSN 0347-2221. 
  8. ^ Lars-Erik Larsson (1991). Janne Stark. red. ”Roma historisk”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 270. ISSN 0347-2221. 
  9. ^ Sven Elofsson (1991). Janne Stark. red. ”Borås och Drutten fann stilen”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 277. ISSN 0347-2221. 
Tryckta källor
  • Årets ishockey 1991 – Janne Stark red., Strömbergs/Brunnhages förlag ISSN 0282-860X
Webbreferenser


Media som används på denna webbplats

Blue pog.svg
Shiny blue button/marker widget.
Red pog.svg
Shiny red button/marker widget. Used to mark the location of something such as a tourist attraction.
Yellow pog.svg
Shiny yellow button/marker widget. Used to mark the location on a map.
Sweden relief location map.jpg
Författare/Upphovsman: Eric Gaba (Sting - fr:Sting) and NordNordWest, Licens: CC BY-SA 3.0
Blank relief location map of Sweden
Green pog.svg
Shiny green button/marker widget.
Dark Green Arrow Up.svg
Darker green arrow up.