Division I i ishockey 1983/1984

Lagen i Division I 1983/1984.
– Division I Norra – Division I Västra
– Division I Östra – Division I Södra

Division I i ishockey 1983/1984 var den näst högsta divisionen för ishockey i Sverige under säsongen. Divisionen bestod av 40 lag uppdelade i fyra serier – Norra, Västra, Östra och Södra – som spelades i 18 omgångar. De två främsta lagen i varje grundserie gick vidare till Allsvenskan. Kvarvarande lag spelade vidare i samma serier och mötte varandra inbördes ytterligare två gånger, vilket innebar 32 spelade matcher totalt. De två främsta lagen i Allsvenskan möttes i en final om en plats i Elitserien. Lag 3–6 i Allsvenskan gick vidare till playoff tillsammans med de två främsta lagen i varje fortsättningsserie. Vinnaren av playoff gick vidare till kvalserien till Elitserien. Det sista laget i varje fortsättningsserie flyttades ner till Division II och det näst sista laget gick till kvalspel om en plats i Division I nästa säsong.

Deltagande lag

Till säsongen flyttades Stockholmslaget Hammarby ner från Elitserien. Från Division II hade följande lag flyttats upp: Falun, Ludvika, Vallentuna, Östersund samt två (!) lag från Kungsbacka: Hanhals och KBA-67. Norrköpingslaget Vita Hästen fördes över från södra till östra serien och Strömsbro gick samman med Gävle Godtemplares IK till Strömsbro/Gävle HF 83 allmänt förkortat till S/G 83.

Grundserier

Division I Norra

Som vanligt och som förväntat så var det Luleå och Timrå som tog platserna till Allsvenskan. Denna säsong var det dock Luleå som var starkast och tog hem seriesegern.^[1]

Division I Västra

Denna säsong spelade fem lag från Dalarna i den västra serien. Två av dem toppade serietabellen före jul. Moras säsong började dåligt medan den andra favoriten Örebro spelade som förväntat. Men Mora kom igen under andra halvan och tog nio raka segrar. Inför den sista omgången före jul hade fyra lag chansen att ta en av de två platserna i Allsvenskan och ingen behövde lita på resultaten från andra lag. Mora mötte sensationen Mariestad hemma och Örebro mötte nykomlingen Falun hemma. Mora vann sin match med 6–1, medan segersäkra Örebro förlorade med 3–8. Mora och Falun gick vidare till Allsvenskan och övriga kvar fick spela vidare i fortsättningsserien.^[2]

Division I Östra

Tre favoriter Hammarby, Väsby och VIK, slogs som två platser till Allsvenskan. Hammarby ledde serien större delen av säsongen med ett avbrott på fem omgångar mitt i säsongen då VIK gick upp i toppen. Huddinge höll under tiden tredjeplatsen till den sextonde omgången då man mötte VIK hemma och vann med 7–4. I sista omgången höll sedan Huddinge undan med 5–1 mot Sundsvall och det hjälpte inte Västeråsarna att de vann med 12–0, det skiljde ändå sex mål till Huddinges fördel.^[3]

Division I Södra

Jönköpingslaget HV71 hade vunnit serien flera år i rad, ofta helt överlägset, och var därför solklara favoriter. Men det började inte bra för HV71. Omställning med den nye tränaren Thommie Bergman och några misslyckade värvningar bidrog. Det räckte ändå till en plats i Allsvenskan, men inte till serieseger. Den gick istället till ett annat småländskt lag – Troja från Ljungby – under ledning av Håkan Nygren.^[4]

Allsvenskan

Luleå segrade relativt enkelt och fick möta Hammarby i finalen som man också vann. HV71, Mora, Troja och Huddinge gick vidare till playoff, medan Falun och Timrå var färdigspelade för säsongen.

Fortsättningsserier

Division I Norra forts

Serien vanns av Piteå före Kiruna AIF. Båda lagen gick vidare till playoff, men Clemensnäs utmanade dem om den sista platsen. I övrigt präglades serien av skandaler i vilka Boden spelade huvudrollen. Föreningen hade ambitionen att nå toppen och tränaren Danny Malone hämtade två spelare från sitt hemland Kanada: Paul Geiger och Larry Tobin. Dessutom värvade man en hel femma från Luleå och flera andra spelare från olika lag. Men laget drabbades av skador och organisationen höll inte måttet. Ledningen skyllde på spelarna när resultaten uteblev. Geiger och Tobin skickades hem till Kanada igen mitt under säsongen.

Skandalerna var dock inte slut. I en match mot Teg skadades Bodens back Joakim Robertsson i ett öga. När Robertsson vände sig till försäkringsbolaget uppdagades att BBK inte betalat licensavgifterna för sina spelare. Varken seniorspelare, juniorer eller pojklag hade licenser eller försäkringar! Om reglerna följts till punkt och pricka skulle BBK fråntagits alla ihopspelade poäng i alla serier där de deltagit, men Svenska Ishockeyförbundet valde en mildare linje där lagen inte straffades utan föreningen. Trots skandalerna slapp Boden undan kval med fyra poängs marginal. Istället blev det IFK Kiruna som fick kvalplatsen och Örnsköldsvikslaget Järved som flyttades ner till Division II.^[1][5]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Piteå IF	32	20	3	9	157	143	+14	43
2	Kiruna AIF	32	17	6	9	172	120	+52	40
3	Clemensnäs/Rönnskärs IF	32	19	1	12	145	134	+11	39
4	Tegs SK	32	15	2	15	144	145	−1	32
5	Bodens BK	32	11	2	19	118	139	−21	24
6	Östersunds IK	32	9	4	19	113	135	−22	22
7	IFK Kiruna	32	9	2	21	84	165	−81	20
8	Järveds IF	32	6	2	24	123	195	−72	14

Division I Västra forts

Efter jul var Örebro storfavoriter och de levererade också en säker serieseger. Tvåa kom Mariestad som därmed knep den andra platsen i playoff. Skövde hade ekonomiska problem, Borlängelaget Dobel spelade bra efter jul och hämtade in några placeringar, medan Bofors var inne i en generationsväxling och placerade sig trea från slutet. Kvalplatsen gick till Malung som hämtade in fem poäng på Ludvika efter jul. Ludvika däremot flyttades ner till Division II.^[2]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Örebro IK	32	23	3	6	234	139	+95	49
2	Mariestads BoIS	32	20	3	9	209	130	+79	43
3	Skövde IK	32	18	0	14	165	172	−7	36
4	HC Dobel	32	11	3	18	152	183	−31	25
5	IK Westmannia	32	10	3	19	143	180	−37	23
6	Bofors IK	32	10	3	19	137	199	−62	23
7	Malungs IF	32	9	3	20	125	188	−63	21
8	Ludvika HC	32	8	3	21	126	242	−116	19

Division I Östra forts

Två playoffplatser stod på spel efter jul. VIK och S/G 83 var de lag som låg klart bäst till efter höstens spel och de hade inga problem att hålla undan för de andra lagen under våren. Det gick nästan för lätt. "Hur ska jag orka motivera mina spelare" undrade Curt Lundmark, tränare för VIK när de hade 13 poäng ner till Vita Hästen. I botten av tabellen placerade sig Nacka på kvalplats och Uppsalalaget Almtuna på nedflyttningsplats.^[3]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	IK VIK Hockey	32	22	5	5	185	110	+75	49
2	Strömsbro/Gävle HF 83	32	19	5	8	162	111	+51	43
3	IK Vita Hästen	32	14	4	14	180	161	+19	32
4	Sundsvall/Tunadals IF	32	10	9	13	129	131	−2	29
5	Väsby IK	32	12	5	15	144	159	−15	29
6	Vallentuna BK	32	9	9	14	120	137	−17	27
7	Nacka HK	32	8	1	23	111	194	−83	17
8	Almtuna IS	32	3	2	27	85	213	−128	8

Division I Södra forts

Segrare i serien efter jul blev Ängelholmslaget Rögle. Bidragande var två lyckade värvningar från USA, Mikael Houle och Steve Mulholland. För Tingsryd gick det lite trögare, men det räckte ändå till att lägga beslag på den andra playoffplatsen. Nybro ställde upp med ett ungt lag som lyckades spela jämnt med både HV71 och Troja, men som inte kunde ta en playoffplats. De båda lagen från Kungsbacka lyckades klara nytt kontrakt istället åkte Karlskrona ur serien och Malmö fick kvala.^[4]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Rögle BK	32	19	3	10	175	121	+54	41
2	Tingsryds AIF	32	17	2	13	175	144	+31	36
3	Nybro IF	32	14	4	14	137	120	+17	32
4	Hanhals BK	32	13	6	13	149	184	−35	32
5	Mörrums GoIS	32	11	6	15	127	140	−13	28
6	KBA-67	32	11	5	16	99	149	−50	27
7	Malmö IF	32	10	2	20	128	169	−41	22
8	Karlskrona IK	32	9	2	21	112	178	−66	20

Playoff

De två främsta lagen från varje fortsättningsserie samt lag 3–6 från Allsvenskan spelade Playoff. Lagen från fortsättningsserierna möttes i Playoff 1 och vinnarna gick vidare till Playoff 2 där lagen från Allsvenskan väntade. Segrarna från Playoff 2 möttes i Playoff 3 och de som vann där fick varsin plats i kvalserien till Elitserien. Lagen möttes i två matcher, en borta och en hemma. Oavgjorda matcher avgjordes med straffar. Om lagen vann en match vardera spelades en tredje match för att avgöra vem som gick vidare.

HV71 och IK VIK Hockey vidare till Kvalserien.

Kvalserien till Elitserien i ishockey

Kval till Division I

I kvalserierna möttes de tre vinnande lagen från playoff i Division II:s regioner med vårseriernas näst sämsta lag i samma region. De två främsta lagen i varje kvalserie fick en plats i Division I nästa säsong, övriga lag fick spela i Division II.^[6]

Norra

IK Polar vinner kvalserien och tar med sig Härnösandslaget Antjärn till Division I medan IFK Kiruna förlorar sin plats och flyttas ner till Division II.

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	IK Polar	6	3	3	0	31	20	+11	9
2	Antjärns IK	6	3	2	1	31	22	+9	8
3	Munksund-Skuthamns SK	6	2	0	4	31	22	+9	4
4	IFK Kiruna	6	1	1	4	18	29	−11	3

Västra

Malung försvarar sin plats i Division I och Ore från Rättviks kommun vinner en plats till nästa säsong.

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Malungs IF	6	4	0	2	25	19	+6	8
2	IFK Ore	6	3	1	2	27	20	+7	7
3	Grums IK	6	2	2	2	25	20	+5	6
4	IK Viking	6	1	1	4	22	40	−18	3

Östra

SPAIF och blir nytt lag i Division I nästa säsong, medan Nacka försvarar sin plats och blir kvar.

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Södertälje-Pojkarnas AIF	5	4	1	0	23	14	+9	9
2	Nacka HK	5	4	0	1	30	12	+18	8
3	Rosersberg/Arlanda HC 73	6	1	1	4	20	36	−16	3
4	Roma IF	6	0	2	4	18	29	−11	2

Södra

Malmö förlorar sin plats i Division I till förmån för Mölndal och Norrahammarlaget Dalen.

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Mölndals IF	6	5	1	0	30	17	+13	11
2	HC Dalen	6	1	3	2	19	22	−3	5
3	Malmö IF	6	1	2	3	21	24	−3	4
4	Boro/Vetlanda HC	6	1	2	3	24	31	−7	4

Referenser

Noter

Tryckta källor

• Ishockey 1984 – Janne Stark red., Strömbergs/Brunnhages förlag ISSN 0347-2221

Webbreferenser

• Championnat de Suède 1983/84