Division I i ishockey 1955/1956 var den tolfte säsongen med division I som högsta serien inom ishockey i Sverige. Serien bestod av tolv lag indelade i två grupper som spelades som dubbelserier om tio omgångar vardera. Nytt för säsongen var att de två främsta lagen i varje grupp gick vidare till en finalserie för att göra upp om titeln svensk mästare. Hösten 1955 fick Sverige sin tredje och fjärde konstfrusna hockeyrink. Det var dels Månskensrinken i Södertälje som invigdes 16 oktober, dels Johanneshovs isstadion med plats för &&&&&&&&&&017000.&&&&&017 000 åskådare som invigdes 4 november.
I gruppspelet vann Leksand och Djurgården sina respektive serier och fick Hammarby och Södertälje med sig till mästerskapsserien. Det första västerbottniska laget i högsta serien, Skellefteå, gjorde en bra säsong med en tredjeplacering och höll sig kvar i serien. Till nästa säsong planerades en utökning av serien till sexton lag vilket innebar att endast två lag flyttades ner denna säsong, en från varje grupp.[1][2][3]
Mästerskapsserien blev en stor succé och sågs totalt av &&&&&&&&&&067669.&&&&&067 669 åskådare. I den avgörande matchen mellan Södertälje och Djurgården den 2 mars 1956 på Johannehovs nybyggda isstadion slogs nytt svenskt publikrekord med &&&&&&&&&&015661.&&&&&015 661 åskådare. Södertälje SK vann serien och SM-guldet utan poängförlust.[1]
^ [ab] Carl Gidén (2002). Lena Carlin. red. ”Säsongen 1956”. Årets Ishockey 2002 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 234–239. ISSN0282-860X.
^Stark Janne, Andersson Hasse, red (1997). Svensk ishockey 75 år: ett jubileumsverk i samband med Svenska ishockeyförbundets 75-årsjubileum. "Del 2". Vällingby: Strömberg/Brunnhage. sid. 161. Libris2510994. ISBN 91-86184-49-0
^Berglund, Helge, red (1972). Pucken: en bok om svensk ishockey. Stockholm: Strömbergs idrottsböcker. sid. 281. Libris7745572. ISBN 91-85110-94-9
