Division II i ishockey 1974/1975

Division II i ishockey
Säsong1974/1975
Antal lag71
1975/1976 (Division I) →

Division II i ishockey 1974/1975 var andradivisionen i svensk ishockey under säsongen. Divisionen spelades i sex serier med 12 lag i varje (med undantag för Division II Norra A som bara hade 11 lag). Totalt blev det 71 lag. En stor serieomläggning planerades inför nästa säsong då Elitserien skulle bildas. Det innebar att högsta serien skulle krympas med sex lag samtidigt som den näst högsta serien (som skulle få namnet Division I) skulle minskas till 49 lag. Totalt kunde bara 39 lag följa med till nästa säsong medan 32 lag måste spela i tredjeligan följande säsong (under namnet Division II). Fem till sex lag per serie var garanterade uppflyttning, men i många fall fick ytterligare något lag följa med. I serie Norra A flyttades till slut åtta lag över.

Lagen

Sedan förra säsongen hade IF Tunabro från Borlänge och Kiruna AIF flyttats ner från Allsvenskan. Från Division III hade följande lag flyttats upp: Alfta GIF, HC Dalen (Norrahammar), IFK Arboga, IK Rommehed (Borlänge), Karlskrona IK, KB 65 (Örnsköldsvik), KBA-67 (Kungsbacka), Kågedalens AIF (Skellefteå), Malmbergets AIF, Nynäshamns IF, Skogsbo SK (Avesta) och Tranebergs IF (Stockholm).

Dessutom hade man minskat antalet serier från 8 till sex i och med att man i Östra och Västra regionen endast spelade en serie, bara region Norra och Södra behöll indelningen i grupp A och B. Detta medförde att ett stort antal lag fick byta serie. Granö och Teg flyttades från Norra B till A. Bollnäs, Gävle GIK, Hofors, Ljusne och Strömsbro flyttades från Östra A till Norra B. Falun och Malung från Östra A till Västra. Surahammar flyttades från Östra B till Västra. Lindesberg från Västra A till Södra A. Boro/Landsbro, Gislaved, HV 71, Skövde och Tibro från Västra B till Södra A. Bäcken, Hanhals och Mölndal flyttades från Västra B till Södra B. Slutligen flyttades BK Remo, Huddinge, Nacka och Nyköping från Södra A till Östra.

Sedan förra säsongen hade dessutom Kallinge SK gått samman med Ronneby BK och bildat Kallinge-Ronneby IF.[1]

Division II Norra

Grupp A

Före säsongsstarten var det tidigare allsvenska laget Kiruna AIF samt Piteå favoriter till seriesegern. Istället blev säsongen en uppvisning av IFK Kiruna som ledde serien från start till mål. Fortfarande efter 15 omgångar var man utan poängförlust och höll serieledningen med 11 poängs marginal före Umeålaget Teg. IFK var därmed redan klara för kvalserien till den nya Elitserien och slappnade därför av lite vilket kostade dem tre förluster i de fem sista matcherna. Bakom IFK var det desto tätare. Mellan 2:an och 8:an i serien skiljde det bara 3 poäng. Största positiva överraskningen var Skellefteålaget Medle som aldrig tidigare nått så långt som en tredjeplats. Luleå var däremot en negativ överraskning som bara nådde en åttondeplats. Med det resultatet skulle de inte få följa med till Division I nästa säsong. Serien fick dock gratisplatser så det räckte för både Piteå och Luleå. På de tre sista platserna och klara för nerflyttning till nya Division II (som nästa säsong är namnet på tredjeligan) blev Skellefteålaget Kågedalen, Västerbottenslaget Granö samt Malmberget som förlorade alla sina matcher denna säsongen. Vinnare av poängligan blev Kiruna AIF:s Kalle Svensson med 44 (22+22) poäng.[2][3]

NrLagSVOFGMIMMSP
1IFK Kiruna20170314979+7034
2Kiruna AIF20121711161+5025
3Medle SK20120810270+3224
4Tegs SK2011279287+524
5Bodens BK20111811392+2123
6Clemensnäs/Rönnskärs IF2010379072+1823
7Piteå IF20102811575+4022
8IFK Luleå201109119118+122
9Kågedalens AIF20531277103−2613
10Granö IF20501575137−6210
11Malmbergets AIF20002047216−1690
Grupp B

Innan säsongen startade låg förväntningarna framförallt på Sundsvallslagen Heffners och Tunadal och inledningsvis såg det också ut som det skulle bli Sundsvall i topp. Före nyår hade dock Hofors gått upp i toppen och trots några förlorade poäng lyckades de hålla den tills Gävlelaget Strömsbro gick upp i ledningen i mitten av januari. Hofors var snart tillbaka i ledningen och då tappade man den inte igen. Starkt bidragande till segern var Jan-Erik Lyck och Lennart Lindh som båda anslutit från Brynäs. Heffners Rolf Norrbom vann poängligan med 34 (21+13) poäng.

En händelse som under seriens gång drog till sig uppmärksamhet var när Heffners Björn Wallström träffade Strömsbros Benno Persson i pannan med sin klubba strax efter slutsignalen i Gavlerinken den 7 december 1974. Persson fick pannbenet intryckt och kunde inte spela mer den vintern. Wallström fick två månaders avstängning samt dömdes i tingsrätten till dagsböter. Själv menade han att det var en reflexrörelse han inte borde dömas för.[4][5]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Hofors IK22171412863+6535
2Heffners/Ortvikens IF22152513261+7132
3Tunadals IF22152510076+2432
4Strömsbro IF22132711486+2828
5Östersunds IK2212468969+2028
6Bollnäs IS22121910575+3025
7Järveds IF22112910081+1924
8Örnsköldsviks IF2294910485+1922
9Gävle GIK226214111131−2014
10KB 6522611564121−5713
11Ljusne AIK22321771163−928
12Alfta GIF22112044151−1073

Division II Östra

Förhandstipsen i den östra serien var att Hammarby och Nacka skulle ligga i toppen. Det var också så det blev, men det gick trögt för Hammarby i början. Först oavgjort mot Roma på Gotland och sedan förlust hemma mot Enköping. Snart kunde dock tränaren Curt Lindström meddela att laget hade järnbrist efter många hårda och sena träningspass. Alla spelarna utom tre fick järn intravenöst. Efter det blev Hammarby bara bättre och bättre ju längre säsongen led och förlorade inte en enda match efter juluppehållet.

Väsby var laget som inledde bäst och höll sig kvar i toppskiktet tills två omgångar återstod. Då man förlorade mot Uppsalalaget Almtuna och därefter mot Tierp och slutade därför på en fjärdeplats. Nacka, som tagit över ledningen efter att ha besegrat Väsby med 5–1 strax före jul, behöll sedan ledningen till den 20:e omgången då man förlorade mot Hammarby och fick lämna över serieledningen. Poängligan vanns av Nynäshamns Lars Gustavsson med 41 (17+24) poäng.[6][7]


NrLagSVOFGMIMMSP
1Hammarby IF22155210065+3535
2Nacka SK22162411145+6634
3Huddinge IK2212739354+3931
4Väsby IK22126410871+3730
5Enköpings SK2211566560+527
6Tierps IF221129109100+924
7Nynäshamns IF229499392+122
8Norrtälje IK2282126786−1918
9Almtuna IS2264127585−1016
10Tranebergs IF22631383111−2815
11BK Remo22221871135−646
12Roma IF22141737108−716

Division II Västra

Favoriter till seriesegern var Tunabro från Borlänge som blivit nerflyttade från Allsvenskan sedan förra säsongen. Men efter ungefär halva serien hade Fagersta vunnit sina nyckelmatcher, bl.a. mot just Tunabro, medan Borlängelaget istället förlorat sina. Fagersta hade sex poängs försprång vid juluppehållet och höll ifrån till säsongsslutet. Fem poäng efter Fagersta placerade sig Surahammar på andraplatsen och sedan överraskningen Malung på tredjeplatsen. Malung var det enda laget i serien utan egen konstfrusen bana vilket tvingade dem att spela alla matcher utom två i Mora. Fem lag flyttas till tredjedivisionen nästa säsong: IK Viking från Hagfors, Rommehed från Borlänge, dalalaget Morgårdshammar samt Avesta och Skogsbo (också Avesta). Poängligan vanns av Grumsspelaren Lennart Noaksson med 46 (30+16) poäng.[8][9]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Fagersta AIK22182212976+5338
2Surahammars IF22153413398+3533
3Malungs IF22135413880+5831
4Grums IK22142613284+4830
5Falu IF22142611979+4030
6IF Tunabro22141711275+3729
7Forshaga IF2282128793−618
8IK Viking22621485127−4214
9Avesta BK22531489107−1813
10IK Rommehed22531487105−1813
11Morgårdshammars IF22521561118−5712
12Skogsbo SK22112075205−1303

Division II Södra

Grupp A

Jönköpingslaget HV 71 vann sin serie för andra året i rad, vilket var väntat. Före juluppehållet vann man alla sina matcher och ledde till slut serien med sex poäng före Norrköpingslaget Vita Hästen. Efter jul gick det inte lika lätt. En förlust mot Tibro följdes av en förlust i Norrköping mot Vita Hästen och ledningen hade krympt ner till två poäng. Vita Hästen kunde dock inte utnyttja chansen och HV 71 återhämtade sig och vann de sista matcherna och säkrade sin andra serieseger under de fyra säsonger man funnits. Kedjan med Christer Thorén, Bengt Kinell och Anders Wilander hade en stor del i den segern.

Till nästa säsong garanterades fem lag en plats i nya Division I. Boro från Vetlanda säkrade tredjeplatsen trots att de förlorat många spelare sedan förra säsongen. Därefter placerade sig BK Kenty från Linköping och Tibro medan Gislaved fick nöja sig med en sjätteplacering, men det visade sig till slut att det räckte för att få följa med till nya Division I. Poängligan vans av HV:s Bengt Kinell med 39 (22+17) poäng.[10][11]

NrLagSVOFGMIMMSP
1HV 7122191214161+8039
2HC Vita Hästen22170510761+4634
3Boro/Landsbro IF22123710673+3327
4BK Kenty2212289161+3026
5Tibro IK22113810589+1625
6Gislaveds SK221201010485+1924
7IFK Lindesberg228597681−521
8Skövde IK22721392119−2716
9IFK Arboga22621466113−4714
10Vimmerby IF22621464117−5314
11Nyköpings BIS22531470110−4013
12HC Dalen22511673125−5211
Grupp B

Inför säsongen hade det göteborgska kvarterslaget Bäcken kunna genomföra spelarköp på en kvarts million, med Ulf Sterner som det mest kända namnet. Fjolårssegrarna Malmö kom dock att böra serien bäst sedan Bäcken tappat poäng hemma mot Nybro. I december tog Malmö emot Bäcken i en seriefinal. Med &&&&&&&&&&&05500.&&&&&05 500 åskådare på läktaren gick Malmö upp i ledning med 6–3 efter två perioder, men innan matchen var över hade Bäcken vänt det till 7–9. Efter den förlusten blev Malmö inte sig självt igen. Bäcken behöll ledningen säsongen ut skuggade av Ljungbylaget Troja som tagit Malmös andraplats. Poängligan vanns av Trojas Kenneth Andersson med 45 (29 + 16) poäng.[12][13]

NrLagSVOFGMIMMSP
1BK Bäcken22183114475+6939
2IF Troja22182214075+6538
3Malmö IF22152513589+4632
4Halmstads HK22124613581+5428
5Nybro IF22124611464+5028
6Karlskrona IK22132710798+928
7Hanhals BK22821291104−1318
8Mölndals IF22721376122−4616
9Rögle BK2263137898−2015
10Växjö HC22501768123−5510
11Kallinge-Ronneby IF23321877153−768
12KBA-6722211960143−835

Kvalspel till Elitserien

De båda Allsvenska lagen, Djurgården och Södertälje försvarade sina platser i högsta serien, men inte helt utan besvär. Hofors inledde med att besegra Djurgåden och Göteborgslaget Bäcken tvingade till sig oavgjort i första matchen. De allsvenska lagen kunde dock reparera skadan och vinna sina grupper.[14]

Norra gruppen
NrLagSVOFGMIMMSP
1Djurgårdens IF65013916+2310
2Hammarby IF63032622+46
3Hofors IK62041629−134
4IFK Kiruna62042438−144
Matcherna
  • Hofors IK - Djurgårdens IF 5-2
  • Hammarby IF - IFK Kiruna 9-3
  • Djurgårdens IF - Hammarby IF 6-2
  • IFK Kiruna - Hofors IK 4-2
  • Hammarby IF - Hofors IK 2-1
  • IFK Kiruna - Djurgårdens IF 2-8
  • Hofors IK - Hammarby IF 1-5
  • Djurgårdens IF - IFK Kiruna 7-4
  • Hammarby IF - Djurgårdens IF 2-4
  • Hofors IK - IFK Kiruna 6-4
  • Djurgårdens IF - Hofors IF 12-1
  • IFK Kiruna - Hammarby IF 7-6

Södra gruppen
NrLagSVOFGMIMMSP
1Södertälje SK65104720+2711
2HV7163122827+17
3IFK Bäcken51221422−84
4Fagersta AIK50051131−200
Matcherna
  • HV71-Fagersta AIK 6-3
  • IFK Bäcken-Södertälje SK 7-7
  • Fagersta AIK-IFK Bäcken 1-3
  • Södertälje SK-HV71 8-4
  • HV71-IFK Bäcken 5-1
  • Fagersta AIK-Södertälje SK 3-5
  • IFK Bäcken-HV71 2-2
  • Södertälje SK-Fagersta AIK 11-0
  • Fagersta AIK-HV71 4-6
  • Södertälje SK-IFK Bäcken 7-1
  • HV71-Södertälje SK 5-9
  • IFK Bäcken-Fagersta AIK [a]
Anmärkning
  1. ^ Matchen inställd, betydelselös för vilka lag som tog platserna till Elitserien.

Se även

Referenser

Fotnoter
  1. ^ Per-Erik Odh. ”Inför SIK - Kallinge/Ronneby IF”. Skövde IK. http://www.skovdeik.se/news.php?type=N&item=1881. Läst 3 augusti 2020. 
  2. ^ Allan Laisfeldt (1975). C A Strömberg. red. ”IFK Kiruna för bra – men hårt kring strecket”. Årets Ishockey 1975 (Vällingby: Strömbergs Idrottsböcker): sid. 164–166. ISSN 0282-860X. 
  3. ^ Lars Lindgren (1975). Ulf Pettersson. red. ”Division II Norra A”. Ishockey 1975 (Stockholm: Brunnhages Förlag): sid. 226–229. ISSN 0347-2221. 
  4. ^ Åke Nohrén (1975). C A Strömberg. red. ”Laganda och publikstöd bakom Hofors seger”. Årets Ishockey 1975 (Vällingby: Strömbergs Idrottsböcker): sid. 167–169. ISSN 0282-860X. 
  5. ^ Tony Pettersson (1975). Ulf Pettersson. red. ”Division II Norra B”. Ishockey 1975 (Stockholm: Brunnhages Förlag): sid. 230–232. ISSN 0347-2221. 
  6. ^ Claes-G Bengtsson (1975). C A Strömberg. red. ”Hammarby prickade in formkurvan rätt”. Årets Ishockey 1975 (Vällingby: Strömbergs Idrottsböcker): sid. 170–172. ISSN 0282-860X. 
  7. ^ Leif Ekstig (1975). Ulf Pettersson. red. ”Division II Östra”. Ishockey 1975 (Stockholm: Brunnhages Förlag): sid. 233–236. ISSN 0347-2221. 
  8. ^ Sven-Erik Karlsson (1975). C A Strömberg. red. ”Inget att göra åt Fagersta – spelade bästa ishockey”. Årets Ishockey 1975 (Vällingby: Strömbergs Idrottsböcker): sid. 173–175. ISSN 0282-860X. 
  9. ^ Gunnar Säfsten (1975). Ulf Pettersson. red. ”Division II Västra”. Ishockey 1975 (Stockholm: Brunnhages Förlag): sid. 237–240. ISSN 0347-2221. 
  10. ^ Lars Hultman (1975). C A Strömberg. red. ”Seger även i år för HV 71 – förlorade bara fem poäng”. Årets Ishockey 1975 (Vällingby: Strömbergs Idrottsböcker): sid. 176–178. ISSN 0282-860X. 
  11. ^ Göran Bäckström (1975). Ulf Pettersson. red. ”Division II Södra A”. Ishockey 1975 (Stockholm: Brunnhages Förlag): sid. 241–242. ISSN 0347-2221. 
  12. ^ Jan Holmberg (1975). C A Strömberg. red. ”Bäcken blev riksbekant genom Ulf Sterner”. Årets Ishockey 1975 (Vällingby: Strömbergs Idrottsböcker): sid. 179–181. ISSN 0282-860X. 
  13. ^ Peder Grell (1975). Ulf Pettersson. red. ”Division II Södra B”. Ishockey 1975 (Stockholm: Brunnhages Förlag): sid. 243–246. ISSN 0347-2221. 
  14. ^ Kjell Nilsson (1975). C A Strömberg. red. ”Djurgården och Södertälje fick det besvärligare än väntat”. Årets Ishockey 1975 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 157-162. ISSN 0282-860X. 
Tryckta källor
  • Ishockey 1975 - Ulf Pettersson red., Brunnhages förlag ISSN 0347-2221, sid. 225–246
  • Svensk Ishockey 75 år : Faktadelen – Janne Stark, red., Strömberg/Brunnhages förlag 1997 ISBN 91-86184-49-0 sid.
  • Årets ishockey 1975 – CA Strömberg red., Strömbergs idrottsböcker ISSN 0282-860X
Webbkällor