Division II i ishockey 1963/1964

Division II i ishockey
Säsong1963/1964
Antal lag80
GrundserievinnarePiteå IF (Norra A)
IFK Umeå (Norra B)
Mora IK (Östra A)
Hammarby IF (Östra B)
Fagersta AIK (Västra A)
Grums IK (Västra B)
Örebro SK (Södra A)
Malmö FF (Södra B)
UppflyttadeGrums IK
IFK Umeå
Malmö FF
Mora IK
NedflyttadeAlfta GIF
Flens IF
Glommersträsk/Lappträsk IF
Häradsbygdens SS
IF Fellows
IFK Arvika
IFK Luleå
IFK Oskarshamn
IK Boston
Insjöns IF
Kungsholms IF
Luleå SK
Norrköpings AIS
Solna HC
Tibro IK
Tyringe SoSS
Vindelns IF
Västerås SK

Division II i ishockey 1963/1964 var näst högsta divisionen i svensk ishockey under säsongen och spelades med 80 lag fördelat på åtta grupper med tio lag vardera. Segraren i varje grupp gick vidare för kvalificering till Division I. De sämsta lagen i varje grupp flyttades ner till Division III. Antalet lag som flyttades ner varierade beroende på hur många Division III-grupper som fanns i området. Ofta gjordes undantag för att fylla tomma platser när lag slagits samman eller självmant valt att lämna divisionen. Även när lag flyttades upp och ner från högsta serien kunde extra lag flyttas upp eller ner för att jämna ut antalet platser i en grupp.[1][2]

Nya lag

Almtuna, Grums, Mora och Morgårdshammar hade flyttats ner från Allsvenskan. Övriga lag hade, om inte annat angivits ovan, flyttats upp från division III.[1][2]

Division II Norra

Grupp A

Före spelstarten sågs IFK Kiruna som favoriter och förmodade nya allsvenskar till nästa säsong. Så blev det inte. Inledningsvis var det Rönnskär som tog täten, medan IFK Kiruna bara nosade på täten ett par omgångar mitt i säsongen. Efter förlust mot Piteå den 6 januari så var dock Kiruna borträknade och striden stod mellan Rönnskär och Piteå. Med fyra omgångar kvar att spela hade Piteå två poängs försprång, när man tappade ett poäng till Malmberget. Inför sista omgången var ledningen alltså bara ett poäng. Rönnskär gjorde då processen kort med Malmberget och segrade med 10–3 medan Piteå hade stora problem med IFK Kiruna. I tredje perioden hade Piteå bara oavgjort vilket skulle ge Rönnskär gruppsegern. I slutminuterna gjorde Piteå dock tre mål och kunde vinna sin match med 7–3 och tog därmed segern och platsen till kvalet. På nedflyttningsplats placerade sig Glommersträsk och de två Luleålagen.[3]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Piteå IF18142210345+5830
2Rönnskärs IF18141310641+6529
3Bodens BK1812248254+2826
4IFK Kiruna18120610259+4324
5Kiruna AIF1811168367+1623
6Malmbergets AIF188197183−1217
7Skellefteå IF186397797−2015
8Glommersträsk/Lappträsk IF Nedflyttad 1842126597−3210
9IFK Luleå Nedflyttad 18201665119−544
10Luleå SK Nedflyttad 18101753145−922
Grupp B

Inför säsongen tippades Umeå vinna gruppen som de brukade göra de år Alfredshem (Modo) spelade i högsta serien. Nyland, Skönvik och Sollefteå ansågs kunna utmana om segern. I tredje omgången lyckades Skönvik beskegra favoriterna vilket ledde till att Nyland tog ledningen tills det var gruppfinal mot Umeå i sjunde omgången och "Björklöven" (som umelaget kallades) kunde ta täten. Den ledningen höll man sedan trots ytterligare en förlust som kom mot lokalkonkurrenten Vännäs som annars tillhörde bottenlagen. Sist i gruppen placerade sig Boston (Östersund) och Vindeln. Vännäs klarade sig undan nerflyttning när Umeå i kvalet tog en allsvensk plats.[4]

NrLagSVOFGMIMMSP
1IFK Umeå18160214444+10032
2IF Älgarna1812069781+1624
3Skönvik/Sunds IF1811168565+2023
4IFK Nyland1811168274+823
5Järveds IF189186472−819
6Sollefteå IK185677073−316
7Tegs SK186487783−616
8Vännäs AIK186486388−2516
9IK Boston Nedflyttad 1840145290−388
10Vindelns IF Nedflyttad 18111655119−643

Division II Östra

Grupp A

Mora motsvarade förväntningarna och vann gruppen med 6 poängs marginal före det andra topplaget Morgårdshammar (från Smedjebacken). Övriga lag spelade mer ojämnt och de flesta av dem var inblandade i bottenstriden när det var 4-5 omgångar kvar. Gruppens stryklag blev Häradsbygden (från Leksand) som placerade sig klart sist. Med sig till division III fick de Alfta och Insjön.[5]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Mora IK18170114945+10434
2Morgårdshammars IF1813239847+5128
3IK Warpen189186063−319
4Ljusne AIK188377082−1219
5Falu BS187387281−917
6Ludvika FfI185587879−115
7Sandvikens IF1871105874−1615
8Insjöns IF Nedflyttad 1861115175−2413
9Alfta GIF Nedflyttad 1853104980−3113
10Häradsbygdens SS Nedflyttad 18311453112−597
Grupp B

Hammarby var återigen överlägset i gruppen och förlorade endast en enda match, den mot tvåan Traneberg. Överlägsenheten visade sig också i en målskillnad på 115 mål. Solna och Kungsholmen flyttas ner till division III till nästa säsong, medan Mälarhöjden klarade sig från nedflyttning då inget lag från Division III Södra Östsvenska C flyttades upp.[6]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Hammarby IF18170116348+11534
2Tranebergs IF1813148552+3327
3Nacka SK1810267577−222
4Sundbybergs IK189189468+2619
5Skuru IK189188484019
6Karlbergs BK1880106573−816
7IFK Lidingö1880105566−1116
8Mälarhöjdens IK1871105282−3015
9Kungsholms IF Nedflyttad 18341170123−5310
10Solna HC Nedflyttad 18021642112−702

Anmärkning: Tabellen i Årets ishockey stämmer inte om man kontrollräknar den. Tabellen ovan utgår därför ifrån Svensk ishockey 75 år.[7]

Division II Västra

Grupp A

Segertippade inför säsongen var Fagersta och exallsvenska Almtuna och det blev också dessa två lag som dominerade gruppen. Lagen möttes redan i första omgången och Fagersta tog redan då sin första viktiga seger. Framgångarna fortsatte och laget kunde ta åtta raka segrar innan man åkte på sin första förlust mot Westmannia från Köping. Efter det förlorade man inte fler poäng och Almtuna fick aldrig chansen att ta in ledningen. Sist i gruppen placerade sig Västerås SK som därmed flyttades ner till division III, medan Lindesberg klarade sig från nedflyttning.[8]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Fagersta AIK18170111832+8634
2Almtuna IS1814139845+5329
3Avesta BK1812069255+3724
4IK Westmannia1811168148+3323
5Hallstahammars SK187384983−3417
6IFK Arboga1880107978+116
7Surahammars IF1880106276−1416
8Enköpings SK1861116191−3013
9IFK Lindesberg1831145299−477
10Västerås SK Nedflyttad 18011731116−851
Grupp B

Gruppen dominerades av två Värmlandslag, nämligen Grums och Färjestad. Lagen möttes i fjärde omgången i en match som Grums gick segrande ur. Segern innebar att man fick en ledning med fem poängs marginal före Färjestad som storsatsat inför säsongen. Spänningen tycktes över, men vid nyår förlorade Grums sina två matcher mot Norrby och ledningen krympte till endast ett poäng. Det gav Färjestad en möjlighet att gå om när de mötte Grums hemma i Karlstad. Inför &&&&&&&&&&&03837.&&&&&03 837 åskådare kunde Grums vinna seriefinalen med 3–1 och från experthåll tippades de nu ta kvalplatsen till Allsvenskan. I sista omgången blev det dramatiskt. Färjestad tog emot Forshaga hemma medan Grums möte Mariestad borta. Grums hade bättre målskillnad så trots ett poäng mer behövde Färjestad vinna sin match, men Forshaga tvingade till sig oavgjort samtidigt som Grums vann i Mariestad och därmed tog hem gruppsegern.[9]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Grums IK18150312325+9830
2Färjestads BK1814228929+6030
3Norrby IF1813148754+3327
4Forshaga IF189548361+2223
5Gais189277470+420
6Mariestad BoIS187295767−1016
7IFK Munkfors1853105386−3313
8IFK Arvika Nedflyttad 18421250100−5010
9IF Fellows Nedflyttad 1841134395−529
10Tibro IK Nedflyttad 18021650122−722

Division II Södra

Grupp A

Inför säsongen förväntades Örebro och Norrköping aspirera på kvalplatsen till Allsvenskan, möjligen med Kenty från Linköping som utmanare. Örebro hade själva begärt att flyttas till gruppen för att ge publiken lite omväxling. Kommentatorerna undrade om de inte också tänkte att gruppen skulle vara lite mer lättspelad? I så fall fick de rätt. Norrköping fick inte riktigt ordning på sitt spel under hösten medan Örebro undvek förlust i femton omgångar. Vid det laget hade IFK Norrköping fått ordning på sitt spel och kunde besegra serieledaren, men det var för sent för att vinna gruppen. Sist i serien placerade sig Flen och Norrköping AIS som båda flyttades ner till division III.[10]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Örebro SK18152111348+6532
2IFK Norrköping1814046638+2828
3BK Remo1812157656+2025
4BK Kenty189279869+2920
5Nyköpings AIK188197168+317
6Nyköpings SK187297467+716
7IK Sleipner187297392−1916
8Tranås AIF1862106551+1414
9Flens IF Nedflyttad 1832134691−458
10Norrköpings AIS Nedflyttad 18121541143−1024
Grupp B

Malmö hade förstärkt sitt lag sedan förra säsongen samtidigt som värsta konkurrenten Öster flyttats upp i Division I. Malmö var nu storfavoriter och infriade ganska enkelt förväntningarna. Segermarginalen blev åtta poäng till tvåan Vättersnäs från Jönköping. Sist placerade sig Oskarshamn och Tyringe som båda flyttades ner till division III. Alvesta klarade sig undan nedflyttning när Malmö tog en plats i Allsvenskan.[11]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Malmö FF18161113245+8733
2Vättersnäs IF1812159564+3125
3Tabergs SK18110710574+3122
4Husqvarna IF1810179074+1621
5IF Troja188198680+617
6Växjö IK188198397−1417
7Norrahammars GIS1880107695−1916
8Alvesta SK1880106597−3216
9IFK Oskarshamn Nedflyttad 18311455121−667
10Tyringe SoSS Nedflyttad 18301564104−406

Kval till Division I

Kvalet innebar att Umeå blev nytt lag i Division I nästa säsong samt att Mora, Malmö och Grums återkommer. Hammarby missade för andra året i rad att återta en plats i högsta serien. Spelet i den norra serien som var jämnt. Den södra serien var allt annat än jämn. Malmö och Grums framstod tidigt som de bästa lagen.[12]

NrLagSVOFGMIMMSP
1IFK Umeå Uppflyttad63123119+127
2Mora IK Uppflyttad63122327−47
3Hammarby IF63032126−56
4Piteå IF62042528−34
NrLagSVOFGMIMMSP
1Malmö FF Uppflyttad65013319+1410
2Grums IK Uppflyttad65012816+1210
3Fagersta AIK6204222204
4Örebro SK60061844−260

Se även

Referenser

Fotnoter
  1. ^ [a b] Stark Janne, Andersson Hasse, red (1997). Svensk ishockey 75 år: ett jubileumsverk i samband med Svenska ishockeyförbundets 75-årsjubileum. "Del 2". Vällingby: Strömberg/Brunnhage. sid. 164–166. Libris 2510994. ISBN 91-86184-49-0 
  2. ^ [a b] Berglund, Helge, red (1972). Pucken: en bok om svensk ishockey. Stockholm: Strömbergs idrottsböcker. sid. 288-293. Libris 7745572. ISBN 91-85110-94-9 
  3. ^ Allan Laisfeldt (1964). Janne Stark. red. ”Piteå populärt segerlag”. Årets Ishockey 1964 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 148–151. ISSN 0282-860X. 
  4. ^ Carl-Ivar Streiffert (1964). Janne Stark. red. ”IFK Umeå "given" segrare”. Årets Ishockey 1964 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 152–153. ISSN 0282-860X. 
  5. ^ Lars Kjell (1964). Janne Stark. red. ”Mora åter i div I”. Årets Ishockey 1964 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 154–157. ISSN 0282-860X. 
  6. ^ Bertil elbe (1964). Janne Stark. red. ”Bara en förlust för Hammarby”. Årets Ishockey 1964 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 158–161. ISSN 0282-860X. 
  7. ^ Stark Janne, Andersson Hasse, red (1997). Svensk ishockey 75 år: ett jubileumsverk i samband med Svenska ishockeyförbundets 75-årsjubileum. "Del 2". Vällingby: Strömberg/Brunnhage. sid. 165. Libris 2510994. ISBN 91-86184-49-0 
  8. ^ Roger Juhlin (1964). Janne Stark. red. ”Fagersta åter i topp”. Årets Ishockey 1964 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 162–165. ISSN 0282-860X. 
  9. ^ Henrik Persson (1964). Janne Stark. red. ”Grums vann serien efter telefonmatch mot Färjestad”. Årets Ishockey 1964 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 166–168. ISSN 0282-860X. 
  10. ^ Tage Nilson (1964). Janne Stark. red. ”Örebro SK räknade rätt”. Årets Ishockey 1964 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 169–171. ISSN 0282-860X. 
  11. ^ Lars Hultman (1964). Janne Stark. red. ”Malmö FF i serietopp med suverän målskillnad”. Årets Ishockey 1964 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 172–174. ISSN 0282-860X. 
  12. ^ Janne Stark, red (1964). ”Kvalen till division I”. Årets Ishockey 1964 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 175–178. ISSN 0282-860X. 
Webbreferenser

Media som används på denna webbplats