Division II i ishockey 1959/1960

Division II i ishockey
Säsong1959/1960
GrundserievinnareSkellefteå IF (Norra A)
Alfredshem IK (Norra B)
Brynäs IF (Västra A)
Gais HK (Västra B)
Mora IK (Östra A)
AIK (Östra B)
Tranås AIF (Södra A)
Tabergs SK (Södra B)
UppflyttadeAIK
Alfredshem IK
Brynäs IF
Gais HK
NedflyttadeAlvesta SK
Essinge IK
IFK Malmö
IK Huge
Järveds IF
Jörns IF
Ljusne AIK
Norrtälje IK
Nyköpings AIK
SK Servia
SK Sifhälla
Skiveds IF
Skuru IK
Vindelns IF
Västerviks AIS
Ytterån/Waplans SK

Division II i ishockey 1959/1960 var näst högsta divisionen i svensk ishockey under säsongen och spelades med 64 lag i åtta grupper precis som förra säsongen. Alla grupper hade nu åtta lag vardera och segraren i varje grupp gick vidare till kval för Allsvenskan. De två sämsta lagen i varje grupp flyttades ner till Division III.[1][2]

Nya lag

  • Division II Norra A: Jörns IF och Kiruna AIF från division III samt Vindelns IF från grupp Norra B.
  • Division II Norra B: Alfredshems IK (Örnsköldsvik) från Allsvenskan samt Heffners IF (Sundsvall) och Sollefteå IK från division III.
  • Division II Östra A: Mora IK från Allsvenskan samt IK Warpen (Bollnäs) och IK Huge (Gävle) från division III.
  • Division II Östra B: AIK (Solna) från Allsvenskan, Saltsjöbadens IF från Västra A samt Essinge IK (Stockholm), Skuru IK (Nacka) och Stocksunds IF (Danderyd) från division III.
  • Division II Västra A: Brynäs IF (Gävle) från Östra A, Almtuna IS (Uppsala) och Norrtälje IK från Östra B samt Karlskoga IF och SK Servia (Uppsala) från division III.
  • Division II Västra B: Mariestads CK och SK Sifhälla (Säffle) från division III.
  • Division II Södra A: Nyköpings SK och Västervik AIS från division III.
  • Division II Södra B: Malmö FF från Allsvenskan samt Östers IF (Växjö) och Norrahammar GoIS från Division III.[1][2]

Division II Norra

Grupp A

Inför säsongen fanns det förhoppningar i Norrbotten att något av deras lag (fr.a. Boden) skulle ta platsen till kvalet, men Skellefteå IF ville annorlunda. De började serien med att flyga till Kiruna och besegra både IFK Kiruna och Kiruna AIF. Det blev början på en tolv matcher lång segerrad och vann serien med sju poängs marginal vilket var nytt rekord i grupp Norra A. Gruppen har därmed varje år sedan den bildades säsongen 1954/55 vunnits av ett Skelleftelag. I slutet av serien passerade även Clemensnäs Boden som fick nöja sig med en tredjeplats. Sist placerade sig Jörn och Vindeln som flyttas ner till division III nästa säsong. [3]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Skellefteå IF1413108924+6527
2Clemensnäs IF149236636+3020
3Bodens BK149058258+2418
4IFK Kiruna148066465−116
5Kiruna AIF146085058−812
6IFK Luleå144196688−229
7Vindelns IF Nedflyttad 1430114170−296
8Jörns IF Nedflyttad 14121150109−594
Grupp B

Örnsköldsvikslaget Alfredshem var före säsongsstart favoriter till seriesegen, dels för att de precis flyttats ner från Allsvenskan, dels för att de hade tillgång till konstfrusen bana. Redan i seriepremiären vann Alfredshem med 7–0 mot Umeå och därefter tappade man bara ett enda poäng innan serien var färdigspelad. Andraplatsen gick till Nyland som var det enda laget som tagit poäng av seriesegrarna. Umeå, som placerade sig trea, ställde till med skandal i sista omgången. Laget hade åtta sjuka spelare i förkylning samt en skadad och bestämde sig därför att på eget bevåg ställa in matchen mot Alfredshem som ändå inte kunde påverka lagens placeringar. Förbundet godtog inte det beslutet utan dömde seger till Alfredshem på walk over medan Umeå fick en varning, men slapp undan diskvalificering och nedflyttning.[4]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Alfredshem IK14131010718+8927
2IFK Nyland1411218523+6224
3IFK Umeå149147638+3819
4Heffners IF146086371−812
5Sollefteå IK145096794−2710
6IF Älgarna145093386−5310
7Ytterån/Waplans SK Nedflyttad 143383352−199
8Järveds IF Nedflyttad 1401131799−821

Division II Östra

Grupp A

Mora var gruppens förhandsfavoriter och de motsvarade förväntningarna även om nykomlingarna Warpen från Bollnäs gjorde överraskande starkt motstånd. Huge och Ljusen placerade sig sist och flyttades ner till division III.[5]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Mora IK14112110143+5824
2IK Warpen1410048158+2320
3Ludvika FfI148155549+617
4Sandvikens IF147256161016
5Morgårdshammars IF146356556+915
6Alfta GoIF146174864−1613
7IK Huge Nedflyttad 1421114989−405
8Ljusne AIK Nedflyttad 1410134686−402
Grupp B

Efter att ha flyttats ner från Allsvenskan hade AIK föryngrat sitt lag ordentligt – endast fyra spelare hade passerat 20 år. Det gav resultat och redan i säsongspremiären vann man övertygande med 10–1 mot Hagalund. Halvvägs genom serien låg Sundbyberg en poäng efter AIK som hade ledningen, men efter att ha tagit tre av fyra poäng i dubbelmötet lage emellan stod det klart att AIK skulle ta hem seriesegern och kvalplatsen. I botten placerade sig Essingen och Skuru som båda flyttades ner till division III.[6]

NrLagSVOFGMIMMSP
1AIK14122010934+7526
2Sundbybergs IK148337856+2219
3IK Göta149146548+1719
4Hagalunds IS146265977−1814
5Saltsjöbadens IF145275972−1312
6Stocksunds IF143476177−1610
7Essinge IK Nedflyttad 143385170−199
8Skuru IK Nedflyttad 1411124088−483

Division II Västra

Grupp A

Inför säsongen fanns det ingen klar favorit. Det tidigare allsvenska laget Brynäs nämndes tillsammans med Almtuna, Sturehov (Örebro) och Fagersta. Vädret kom att avgöra seriespelet till Brynäs fördel då Gävle isstadion var den enda banan som kunde prestera spelduglig is. Det innebar att så många matcher som möjligt förlades på Brynäs hemmaarena där de fick möta lag som haft dåliga möjligheter till träning. Nackdelen blev att de fick ett hårt reseprogram under serien andra halva. Inledningsvis drog Brynäs iväg poängmässigt, men hade också fler spelade matcher än de andra lagen. Efter att ha tappat några poäng i mitten av serien mötte Brynäs Fagersta i seriefinal den 6 februari och vann med hela 10–1 vilket säkrade seriesegern. Sist kom Servia och Norrtälje som därför flyttades ner till division III.[7]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Brynäs IF14122011029+8126
2Fagersta AIK1410048356+2720
3Karlskoga IF148159966+3317
4Almtuna IS147078069+1114
5IFK Arboga146268088−814
6IK Sturehov144195081−319
7SK Servia Nedflyttad 14401064113−498
8Norrtälje IK Nedflyttad 14121137101−644
Grupp B

På förhand var Gais knappa favoriter och de höll för pressen även om allt avgjordes först i sista omgången. Gais och Färjestad (Karlstad) hade båda fördelen att ha konstfrusen is på hemmaplan och kunde spela sina matcher programenligt, medan övriga lag ofta tvingades flytta sina matcher. Efter nio omgångar ledde Färjestad med tre poäng före Gais, men så tappade de fem poäng i de följande tre matcherna och Gais kunde gå om. Sifhälla och Skived placerade sig på nerflyttningsplats till division III.[8]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Gais HK1410318039+4123
2IK Viking1410138545+4021
3Färjestads BK149237637+3920
4IFK Munkfors149146842+2619
5IFK Sunne146086677−1112
6Mariestads CK144285675−1910
7SK Sifhälla Nedflyttad 1420123189−584
8Skiveds IF Nedflyttad 1411123492−583

Division II Södra

Grupp A

Tranås, nu med kanadensaren Curley Leachmann som spelande tränare, vann serien för sjätte gången på tio år. Denna gång med Linköpingslaget BK Kenty som huvudkonkurrent. Nykomlingarna Nyköpings SK överraskade och tog tredjeplatsen. Lokalkonkurrenten Nyköpings AIK överraskade däremot negativt och placerade sig på nedflyttningsplats tillsammans med Västervik.[9]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Tranås AIF149326035+2521
2BK Kenty147437347+2618
3Nyköpings SK147346345+1817
4IK Sleipner147254942+716
5IFK Norrköping146355149+215
6BK Remo145274347−412
7Nyköpings AIK Nedflyttad 143294967−188
8Västerviks AIS Nedflyttad 1421114093−535
Grupp B

Serien hade flera förhandsfavoriter. Främst Taberg men också Troja, Malmö FF och Öster nämndes som möjliga seriesegrare. Men innan serien ens börjat drabbades Taberg av en olycka där två centrar – Kenny Booth och Lars Johansson – åkte ihop och slog i sina huvuden i varandra under träning så illa att de båda behövde föras till sjukhus. Booth kunde dock spela i premiären och Taberg visade sig kunna slå värsta konkurrenten Malmö även utan Johansson. Inför näst sista omgången hade Taberg tolv raka segrar när man förlorade hemma mot Malmö med 3–5. Det höll spänningen vid liv, men Taberg kunde trots allt avgöra mot Alvesta i sista omgången medan Malmö endast klarade oavgjort mot Vättersnäs. Alvesta och IFK Malmö placerades sig sist och flyttades ner till division III.[10]

NrLagSVOFGMIMMSP
1Tabergs SK1413018844+4426
2Malmö FF1411217043+2724
3Östers IF148157345+2817
4IF Troja146176052+813
5Vättersnäs IF144195881−239
6Norrahammars GIS144194176−359
7Alvesta SK Nedflyttad 1431104562−177
8IFK Malmö Nedflyttad 1431104274−327

Kval till Division I

Kvalserierna spelades mitt under de olympiska spelen vilket framför allt Taberg förlorade på då de blev av med sin målvakt Kjell Svensson till landslaget. Resultatet av kvalserierna blev att favoriterna tog platserna till Allsvenskan. I södra gruppen gick det relativt enkelt för Brynäs och Gais liksom för AIK i den norra gruppen. Alfredshem var däremot inblandade i en mycket tuff kamp med Skellefteå IF om den andra platsen i den Division I Norra.[11]

NrLagSVOFGMIMMSP
1AIK Uppflyttad64113519+169
2Alfredshem IK Uppflyttad64112319+49
3Skellefteå IF63032827+16
4Mora IK60061536−210
Grupp B
NrLagSVOFGMIMMSP
1Brynäs IF Uppflyttad64023615+218
2Gais HK Uppflyttad64022826+28
3Tranås AIF62041927−84
4Tabergs SK62042237−154

Se även

Referenser

Fotnoter
  1. ^ [a b] Stark Janne, Andersson Hasse, red (1997). Svensk ishockey 75 år: ett jubileumsverk i samband med Svenska ishockeyförbundets 75-årsjubileum. "Del 2". Vällingby: Strömberg/Brunnhage. sid. 163–164. Libris 2510994. ISBN 91-86184-49-0 
  2. ^ [a b] Berglund, Helge, red (1972). Pucken: en bok om svensk ishockey. Stockholm: Strömbergs idrottsböcker. sid. 285–287. Libris 7745572. ISBN 91-85110-94-9 
  3. ^ Allan Laisfeldt (1960). Åke Palmstrand. red. ”Åter skelleftelag till kval”. Årets Ishockey 1960 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 134–136. ISSN 0282-860X. 
  4. ^ Stig Lundmark (1960). Åke Palmstrand. red. ”F.d. allsvenskar visade sin klass”. Årets Ishockey 1960 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 137–138. ISSN 0282-860X. 
  5. ^ Lars Kjell (1960). Åke Palmstrand. red. ”Släkten värst för Mora IK”. Årets Ishockey 1960 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 139–141. ISSN 0282-860X. 
  6. ^ Bertil Elbe (1960). Åke Palmstrand. red. ”Unga friska krafter vann i AIK”. Årets Ishockey 1960 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 142–144. ISSN 0282-860X. 
  7. ^ Bert Svensson (1960). Åke Palmstrand. red. ”Vädret på gott och ont för Brynäs”. Årets Ishockey 1960 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 145–146. ISSN 0282-860X. 
  8. ^ Börje Runebjer (1960). Åke Palmstrand. red. ”Knallhårt in i det sista”. Årets Ishockey 1960 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 147–149. ISSN 0282-860X. 
  9. ^ Tage Nilsson (1960). Åke Palmstrand. red. ”Sjätte triumfen för Tranås”. Årets Ishockey 1960 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 150–152. ISSN 0282-860X. 
  10. ^ Gustav Kapellner (1960). Åke Palmstrand. red. ”Många favoriter i hård kamp”. Årets Ishockey 1960 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 153–156. ISSN 0282-860X. 
  11. ^ Martin Lehman (1960). Åke Palmstrand. red. ”Kvalen till divison I”. Årets Ishockey 1960 (Vällingby: Strömbergs Förlag): sid. 157–162. ISSN 0282-860X. 
Tryckta källor
  • Berglund, Helge, red (1972). Pucken: en bok om svensk ishockey. Stockholm: Strömbergs idrottsböcker. Libris 7745572. ISBN 91-85110-94-9 
  • Palmstrand, Åke m.fl. (red.), red (1960). Årets Ishockey 1960 (Vällingby: Strömbergs Förlag). ISSN 0282-860X. 
  • Stark Janne, Andersson Hasse, red (1997). Svensk ishockey 75 år: ett jubileumsverk i samband med Svenska ishockeyförbundets 75-årsjubileum. "Del 2". Vällingby: Strömberg/Brunnhage. Libris 2510994. ISBN 91-86184-49-0 
Webbreferenser

Media som används på denna webbplats