Dieter Wisliceny

Dieter Wisliceny
Hauptsturmführer
Född	13 januari 1911 Regulowken, Kreis Angerburg, Ostpreussen, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död	27 februari 1948 (37 år) Bratislava, Tjeckoslovakien
Inträde	1934
Tjänstetid	1934–1945

Dietrich "Dieter" Wisliceny, född 13 januari 1911 i Regulowken, Kreis Angerburg, död 27 februari 1948 i Bratislava, var en tysk journalist och SS-officer. Han uppnådde tjänstegraden SS-Hauptsturmführer 1940. Han var äldre bror till Günther-Eberhardt Wisliceny, officer i Waffen-SS.

Under genomförandet av den slutgiltiga lösningen var Wisliceny delaktig i deportationen av judar från Slovakien, Grekland och Ungern till koncentrations- och förintelseläger som Auschwitz-Birkenau och Treblinka. Wisliceny, som var en av Adolf Eichmanns medhjälpare och rådgivare, utlämnades efter andra världskriget till Tjeckoslovakien, där han ställdes inför rätta för brott mot mänskligheten. Han dömdes till döden och avrättades.

Biografi

Dieter Wisliceny föddes i Ostpreussen 1911. Han studerade teologi men avbröt studierna och tog anställning vid en byggnadsfirma.^[1] Han inträdde 1931 i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) och 1934 i Schutzstaffel (SS) och Sicherheitsdienst (SD), NSDAP:s säkerhetstjänst.^[2] Från 1934 till 1937 var han anställd vid Sicherheitsdiensts huvudkontor i Berlin, först vid avdelningen för bevakning av frimurare och därefter vid avdelningen för bevakning av judar, avdelning II:112, vilken senare kom att benämnas avdelning IV:B4 i det 1939 bildade Reichssicherheitshauptamt (RSHA), Tredje rikets säkerhets- och underrättelseministerium. Från mars till november 1937 var Wisliceny Adolf Eichmanns chef och överordnade vid avdelning II:112. Eichmann hade vid denna tid visserligen samma tjänstegrad som Wisliceny, SS-Hauptscharführer, men Wislicenys högre utbildning gjorde honom mera kvalificerad att leda en avdelning.^[1]

Under genomförandet av den slutgiltiga lösningen hade Wisliceny till uppgift att deportera judar till getton och avveckla flera viktiga judiska samhällen i det av Nazityskland ockuperade Europa, bland annat i Slovakien, Grekland och Ungern.

Slovakien

Den 14 mars 1939 förklarade sig Slovakien självständigt och dagen därpå tågade tyska trupper in i landet. Slovakien åtnjöt en nominell självständighet under president Jozef Tiso. I september 1940 skickades Wisliceny till Bratislava som den slovakiska regeringens rådgivare i judefrågor. I november 1940 anslöt sig Slovakien till tremaktspakten och deportation av landets judar planerades. Efter påtryckningar från Tyskland antog Slovakien antijudiska lagar som var inspirerade av Nürnberglagarna och 1941 tvingades Slovakiens judar att bära den gula sexuddiga judestjärnan. Under 1942 deporterades omkring 70 000 judar från Slovakien; 60 000 av dessa mördades av nazisterna.^[3]

Under de antijudiska aktionerna i Ungern 1944 tillhörde Wisliceny Sondereinsatzkommando Eichmann.

Efter andra världskriget

Wisliceny var ett av åklagarsidans vittnen vid Nürnbergprocessen 1945–1946, och hans vittnesmål användes även 1961 vid rättegången mot Adolf Eichmann. Wisliceny utlämnades till Tjeckoslovakien, där han ställdes inför rätta som krigsförbrytare. Han dömdes till döden och avrättades genom hängning 1948.^[2]

Referenser

Noter

Webbkällor

• ”Affidavit of Dieter Wisliceny” (på engelska). University of the West of England. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2011. https://www.webcitation.org/60nSY7qES?url=http://www.ess.uwe.ac.uk/genocide/Wisliceny.htm. Läst 8 augusti 2011. 

Tryckta källor

• Cesarani, David (2005). Adolf Eichmann: byråkrat och massmördare. Stockholm: Wahlström & Widstrand. ISBN 91-46-20118-1 
• Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2. Aufl.). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8 
• Safrian, Hans (2010). Eichmann's Men. Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-61726-0 
• Trial of the Major War Criminals before the International Military Tribunal. Nuremberg 14 November 1945 – 1 October 1946, "4", Nuremberg: International Military Tribunal, 1947  (Dieter Wislicenys vittnesmål vid Nürnbergprocessen den 3 januari 1946.)