Die beiden Kalifen

Giacomo Meyerbeer

Die beiden Kalifen (De båda kaliferna) är en opera i två akter med musik av Giacomo Meyerbeer och librettot av Johann Gottfried Wöhlbruch efter en historia från sagosamlingen Tusen och en natt.

Historia

Meyerbeers andra opera hette ursprungligen Wirt und Gast, oder Aus Scherz Ernst (Herre och gäst, eller Skämtet som blev allvar).[1] Under den titeln hade operan premiär på Neues Lusthaus Stuttgart den 6 januari 1813, dirigerad av Conradin Kreutzer.[2][3] Meyerbeer noterade i sin dagbok att: "Jag anlände en dag innan föreställningen och hann övervara två repetitioner, men kunde inget göra för att hjälpa till då den i alla hänseenden hade blivit dåligt och hastigt förberedd. Uppsättningen bedömdes av alla kritiker som dålig och operans mottagande blev ljummet."[4] Den lokala pressen rapporterade emellertid att operan "fick en välförtjänt framgång. Musiken har påtagliga, genuint originella passager och texten har bearbetats med omsorg."[3]

Operan spelades en enda gång som Die beiden Kalifen under WienkongressenTheater am Kärntnertor i Wien den 20 oktober 1814.[5] Vid det tillfället sjöngs rollen som Irene av sopranen Cathinka Buchwieser.[6][7]

Operans fiasko var en bidragande orsak till att Meyerbeer bestämde sig för att lämna Wien i november 1814 och söka sin lycka utanför den tysktalande delen av Europa.[8] En recensent skrev: "På den tiden hade ingen annan musik än den italienska chansen att bli hörd i den österrikiska huvudstaden: det är inte att undra på att Meyerbeers opera, skriven i en annan stil och väldigt lik hans förra Jephtas Gelübde, misslyckades totalt."[9]

I Prag framfördes operan ytterligare några gången (22 oktober 1815) och även i Dresden den 22 februari 1820 under titen Alimelek, oder die beiden Kalifen. Vid båda tillfällena dirigerades föreställningarna av Meyerbeers vän Carl Maria von Weber, som skrev om verkets "stora fantasi. [och] nära nog vällustiga melodier" och prisade dess instrumentation.[9]

Personer

RollerRöststämma[10]Premiärbesättning 6 januari 1813[11]
Dirigent: Conradin Kreutzer
Harun al-Rashid, kalifbasGossler
Irene, hans niecesopranMeier
Alimelek (Irenes älskade)tenorKrebs
Fängelsevaktentalroll
Kör: Följe av kalifer, vakter, tjänare, slavar, tiggare, stadsbor

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ Werkbesprechung: "Alimelek, Wirt und Gast, oder Aus Scherz – Ernst" von G. Meyerbeer weber-gesamtausgabe.de
  2. ^ Letellier (2008), ix
  3. ^ [a b] Letellier (1999), 360
  4. ^ Letellier (1999), 309
  5. ^ Letellier (1999), 326
  6. ^ Fastl, Christian. ”Buchwieser (verh. Lacsny von Folkusfálva), Katharina (Catinka, Kathinka, Cathinka)” (på german). Österreichisches Musiklexikon online. http://www.musiklexikon.ac.at/ml/musik_B/Buchwieser_Katharina.xml. Läst 22 mars 2018. 
  7. ^ Die beiden Kalifen on WorldCat
  8. ^ Conway (2012), 163.
  9. ^ [a b] Letellier (1999), 367
  10. ^ ”Operone website”. Arkiverad från originalet den 12 april 2016. https://web.archive.org/web/20160412172845/http://operone.de/opern/wirthund.html. Läst 21 juni 2022. 
  11. ^ Operas in German: A Dictionary, 530

Tryckta källor

  • Conway, David (2012). Jewry in Music: Entry to the Profession from the Enlightenment to Richard Wagner. Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 9781107015388
  • Letellier, Robert (ed. and tr.) (1999). The diaries of Giacomo Meyerbeer Volume 1 1791–1839. Madison: Fairleigh Dickinson University Press. ISBN 9780838637890
  • Letellier, Robert (ed.) (2008). Giacomo Meyerbeer: Alimelek, oder Die beiden Kalifen. Cambridge: Cambridge Scholars Publishing, ISBN 9781443801003

Media som används på denna webbplats

Giacomo Meyerbeer Kriehuber.jpg
Giacomo Meyerbeer, Lithographie von Josef Kriehuber, 1847